Hammarkullens unika modell kan exporteras
– Vi var hemma hos en gubbe i går och fick en massa gosedjur som vi kunde sälja på loppisen. Han heter Lasse men vi kallar honom Mr Bean, säger Robert Castro.
– Hörrödu! Det var ju hos mig ni var hemma!
Lasse Fryk gör ett skämtsamt utfall och hötter mot Robert. Allmänt skratt bryter ut.
Dagen före var Robert Castro och Felicia Zahirovic Cortes funktionärer på Grill-VM.
Månaden innan har de även kunnat besöka Hammarkullekarnevalen, Försommarfesten och festivalen Summer Dreams.
Kommande vecka väntar Kulturfestivalen i Hammarkulleparken.
Amanda Petersson är anställd av Hyresgästföreningen och verksamhetsledare på Aktivitetshuset. Hon säger att hon inte vet någon annan förort där det händer så mycket som i Hammarkullen.
– Här går alla ihop och hjälper varandra med arrangemangen: Hyresgästföreningen, Mixgården, Bostadsbolaget, staden och olika föreningar. Då har man råd med mera, säger Amanda Petersson.
Hon bor själv i Biskopsgården, där hon också är uppvuxen.
– Det går inte att jämföra med Hammarkullen. Den samverkansgrejen som finns här fungerar verkligen, säger Amanda Peterson.
Det starka civilsamhället i Hammarkullen har långa traditioner. Men hur det uppstått och fungerar har aldrig beskrivits systematiskt.
Därför vill projektet Hållbara Hammarkullen nu sammanfatta ”Hammarkullemodellen”.
Syftet är bland annat att visa på ett alternativ till Gårdstensmodellen, där ett starkt bostadsbolag med hårda nypor styr stadsdelen.
Den som fått jobbet är Lasse Fryk, universitetslektor i socialt arbete.
Han är själv verksam i Hammarkullen och har varit en av de pionjärer som sett till att både Göteborgs Universitet och Chalmers har verksamhet här.
– Starkt civilsamhälle finns egentligen i många stadsdelar, till exempel i form av etniska föreningar. Men ofta har de inte så mycket kontakt med det offentliga samhället, säger Lasse Fryk.
Han anser att det som skiljer ut Hammarkullen är att här har den offentliga sektorn och föreningslivet lyckats fylla ut glappet mellan gräsrötterna och det större samhället. Nyckeln är vanan att samarbeta och göra saker ihop.
Men kan ”bykänsla” och ett rikt kultur- och föreningsliv verkligen hjälpa mot det som brukar beskrivas som utanförskap?
Både ja och nej, menar Amanda Peterson.
– En känsla av tillhörighet är det första steget. Men den genererar inte mer pengar i fickan och bättre jobb till dem som bor här. Det är ett mer långsiktigt projekt, säger hon.
En samhällssektor lyser också med sin frånvaro: näringslivet.
– Man kan inte ens panta burkar här. Det finns inget apotek, man får åka till Angereds centrum för att handla allt utom det som är absolut mest basic, säger Amanda Peterson.
Lasse Fryk tillägger:
– Men det känns som att vi kommit över en tröskel. I Gårdsten står bolagen i kö för att etablera sig nu. Samtidigt är det viktigt att vi får hit rätt verksamheter, sådana som leder till ett hållbart samhälle
LÄS MER:
Stadsdel i Angered, byggd mellan 1968 och 1970.
85% av de 8 000 invånarna är födda utomlands eller har föräldrar som är det.
Klassas av polisen som ett särskilt utsatt område.
Källa: Göteborgs stad
