Han går i täten för 67 000 västsvenska hyresgäster: ”Vi måste kunna ha högt i tak”
I helgen har Hyresgästföreningen i region Västra Sverige haft årsmöte. Föreningen inleder nu en intensiv kampanj inför höstens val.
Vid rodret står Ronny Bengtsson, ordinarie regionordförande sedan ett halvår tillbaka och själv mångårig hyresgäst. Hem & Hyra har träffat honom för att ta reda på i vilken riktning han vill driva hyresgäströrelsen, i dag och på sikt.
Vilka är regionens viktigaste bostadsfrågor inför valet?
– Framför allt att stoppa ombildningarna. Vi försöker föra ut vad det innebär att allmännyttan försvagas så att det blir färre lägenheter att förmedla. Kommunen avsäger sig möjligheten att föra en aktiv bostadsförsörjning.
– En andra prio är renovräkningar. Jag är stridslysten där, faktiskt. Det går inte att ha det på det här sättet, för man rundar besittningsskyddet. Det spelar ingen roll att du har rätt att bo kvar i din lägenhet om du inte har råd. Det kommer vi att driva stenhårt. Och att få igång byggande så att det finns bostäder. Det är de stora prioriterade frågorna för vår del.
Vilka är de viktigaste bostadspolitiska verktygen för kommunpolitikerna?
– När det gäller byggen är det ju ägande av mark och planprocesser. Där kan man villkora och säga att ”vi vill att ni bygger mer hyresrätter” till exempel. Men jag tycker att man har underskattat verktyget med allmännyttan. Allmännyttan är viktig för bostadsförsörjningen, och gör man sig av med den möjligheten så finns det inte så mycket att spela med sedan.
Vilka initiativ skulle du vilja se från allmännyttan, alltså de kommunala hyresvärdarna?
– Det som byggs i dag är lite passé. Det är en ny tid nu. Man vill bo på ett mer kollektivt sätt, använda fler ytor gemensamt. Man behöver inte ha allt i sin lägenhet. Fast allmännyttan gör ju tvärtom, tar bort samlingslokaler för att det blir för dyrt. Jag tror man ska fundera över på vilket sätt människor vill leva och bo i staden framöver. En ökad dialog och diskussion om hur vi ska bygga i framtiden. Då handlar det också om vem som ska ha råd att bo i stan. Ska vi ha en blandning av olika människor med olika inkomstnivåer, eller ska det bara vara för rika?
Hur kan man bygga för att få rimliga hyror?
– Vi driver frågan om investeringsstöd nationellt, som jag tror är den möjlighet man måste använda. Vår förhoppning är att de utvecklas och kommer tillbaka.
Borde kommunpolitikerna ha större intresse för hur man kan använda markanvisningar?
– Ja, jag tycker att man ska använda markanvisningarna mycket mer. Villkora hur man bygger, och vad man bygger. Här i Majorna byggs det bara bostadsrätter nu, för kommunen kan sälja marken dyrt. Det gör att stadsdelarna förvandlas. De som har råd kan bo där, de andra får flytta längre ut.
Förhandlingsklimatet har hårdnat
Corona har slagit hårt mot Hyresgästföreningens medlemssiffror. Hur vill du jobba med det?
– Det jag jobbar mest med är organisationen i regionen. Hur vi ska kunna vara aktiva, få fler medlemmar och bygga en stark organisation. Vi har sett stora problem med hyresförhandlingarna. Inte minst med den stora diskussionen kring marknadshyror. Fastighetsägarna har velat försvaga hyresgästernas förhandlingsposition. Tråkigt nog tycker vi att även allmännyttan kör på det sättet. Man sätter sig vid förhandlingsbordet, och sitter av de möten man måste. Sedan säger man att man inte fått någon respons, lämnar förhandlingarna och skickar iväg det till exempelvis Hyresmarknadskommittén. Då avgörs det någon annanstans. Våra motståndare, fastighetsägarna, blir tuffare. Och de försöker hitta andra vägar att runda oss på.
Vad kan Hyresgästföreningen göra åt det?
– Vi måste bli ännu skarpare. Vår styrka är att vi har en sådan representation, hyresgäster från alla hyresområden och bolag som sitter i förhandlingarna. Det tror jag väcker respekt. Men samtidigt är det en trög organisation, med många människor inblandade. Jag tror att vi ska titta på om man kan göra på andra sätt. Det kan ju vara så att vi behöver mer expertkunskap, kanske på bekostnad av antalet förtroendevalda. Jag vet inte. Men det viktiga är ju inte hur, utan resultatet för våra hyresgäster: att vi lyckas med hyresförhandlingarna.
Du är ordinarie regionordförande sedan oktober i fjol. Några turbulenta år av intern konflikt har passerat. Hur ser du på vägen framåt?
– Ett av mina mål när jag blev vald var att försöka få stabilitet och harmoni i organisationen. Vi har inte kommit dit fullt ut, men just nu tycker jag att det är jätteroligt att vara regionordförande. Det är inte lika hett att kritisera organisationen på sociala medier. Jag har alltid tyckt att det är en styrka att vi både har medlemmar som vill jobba inom organisationen med bostadspolitik, och som väljer att jobba i olika nätverk som är mer snabbfotade. Vi är en tung organisation. Det kan ta lång tid mellan besluten. Att man har både och, och kan acceptera det, tycker jag är viktigt.
– Vi måste kunna ha högt i tak och ha olika åsikter, utan att det blir så konfrontativt hela tiden. Tyvärr har det varit mobbningstendenser, och det är något jag jobbat jättemycket med för att få bort. Men i en sådan här stor organisation, med så mycket medlemmar – det är klart att det händer saker. Det gäller att hantera det på ett så bra sätt som möjligt.
Hur ska Hyresgästföreningen hänga med sin samtid och locka medlemmar?
– Det är en snabb föryngring. Då gäller det för mig, och oss, att förändra våra former så att vi får med alla. Vi har en sådan bredd, både i åldrar och arbetssätt. I en del föreningar är det mycket äldre. När de under pandemin har tvingats ha digitala möten så har antalet minskat jättemycket på möten. Medan det ökar i andra föreningar, för att det är yngre som tycker det är underbart att sitta hemma vid köksbordet. Där har vi ett stort ansvar att alla medlemmar kan delta. Det är en demokratisk fråga. Men vi är mitt inne i en stor process i Hyresgästföreningen. Ett generationsskifte.
Sitter i Boplats styrelse för Vänsterpartiet
Du är regionordförande i partipolitiskt obundna Hyresgästföreningen, och är samtidigt aktiv medlem i Vänsterpartiet. Ser du skäl att fundera över det?
– Det tycker jag alltid man ska göra. Jag har ett partipolitiskt uppdrag, jag sitter i Boplats styrelse för Vänsterpartiet. Men i övrigt har jag inga sådana partiuppdrag. Jag håller väldigt låg profil i partiet. För mig har Hyresgästföreningen hela tiden varit där jag har jobbat och varit engagerad. Men politiskt står jag för var jag står. Det är inga hemligheter alls. Men det är ingenting som jag självmant tar upp.
Hyresgästföreningen har historiskt haft nära band till partipolitiken. Har det luckrats upp?
– Ja, jag tror det. När jag började i Hyresgästföreningen var det väldigt socialdemokratiskt styrt. Hade jag varit mer öppen då, med att jag var medlem i Vänsterpartiet, tror jag att jag hade haft svårare att få gehör för saker. Men det känns inte så nu. Det har förändrats väldigt mycket. Jag tycker att man kan, och ska kunna, vara medlem i ett parti. Men man får välja var man lägger sin energi. För mig är det Hyresgästföreningen som är det viktiga engagemanget.
Hur väcktes ditt engagemang från början?
– Jag var runt 20, hade flyttat till Stockholm för jobb och bodde i ett hyreshus där jag hade ett par väldigt trevliga, äldre grannar. Så gick mannen bort, och änkan kom upp till mig och var väldigt ledsen. Privatvärden hade sagt upp henne på grund av att hennes man hade stått på kontraktet. Då kontaktade jag det som då hette Kungsholmsavdelningen, pratade med en ombudsman och kunde reda ut det hela för henne. Jag var medlem sedan tidigare, precis som många andra – mer som en försäkring. Men jag blev nyfiken på organisationen. Och så blev jag först husombud i det där huset. Sedan hamnade jag i Kungsholmsavdelningen.
– Det var en intressant upplevelse, för det var i slutet av 90-talet då man började ombilda och sälja ut i Stockholm. Moderaterna hade kommit till makten, och sålde i princip ut hela allmännyttan på Kungsholmen. Väldigt många av kompisarna jag hade köpte sina lägenheter, sålde dem, gjorde sig en bra hacka och försvann. Hela Stockholms innerstad omvandlades. Det var en stor omställning som förändrade väldigt mycket.
Hur fortsatte ditt engagemang när du flyttade tillbaka till Göteborg?
– Jag kom tillbaka runt millennieskiftet. Jag och min dåvarande sambo hamnade i Majorna. Jag tänkte att nu fick det vara med Hyresgästföreningen, jag skulle göra annat här. I den vevan skulle kommunen stänga Majornas fritidsgård. Jag engagerade mig med andra föräldrar för att se om vi kunde ta hand om verksamheten själva. Vi startade något som hette Majornas ungdomsprojekt, med hjälp av Hyresgästföreningen. Efter hand fick vi möjlighet att ta över huset och startade Majornas samverkansförening, och Aktivitetshuset som det heter i dag. Och då gled jag naturligtvis in i Hyresgästföreningen igen.
Klimatet en avgörande fråga för hyresgästerna
Vad hoppas du kunna se tillbaka på att ha åstadkommit som ordförande?
– Boinflytande har hela tiden varit viktigt för mig. Att man i olika faser av livet har möjlighet att påverka hur man bor. Känna trygghet, samverka med andra grannar. Inte minst nu när det gäller klimatfrågan.
– Det är så stora frågor som ligger framför oss. FN-chefen sa om IPCC-rapporten: det kommer inte att gå att bo, att leva på jorden, om vi inte stoppar uppvärmningen. Byggandet är ett stort område för att minska klimatförändringarna. Boendet har också stor påverkan på miljön. Vad kan vi göra, på vårt sätt? Som Hyresgästförening måste vi bli bättre på att kunna se runt husknuten. Vad är det för stora frågor som kommer bli viktiga för hyresgästerna? De absolut största problemen som jag ser är klimatfrågan och flyktingkrisen. Det kommer att påverka våra bostadsområden, där du bor. Det blir den närmaste linjen. Hur det kommer att fungera kommer bli en jättestor fråga.
Hur bor du själv?
– Jag bor i en hyresrätt, Familjebostäder, en trea på Standargatan i Majorna.
Vad trivs du bäst med där?
– Det som är fint med de här områdena är att man oftast bor i ett mindre kvarter. Man har en gård där man träffas och har en trygghet i att känna igen sina grannar. Att man kan vända sig till varandra och få hjälp om det är någonting. Det skulle vara roligt om fler fick ha det på det sättet. Men det är i princip omöjligt att få en lägenhet i de här områdena i dag, utan att vänta 20 år i en bostadskö. Om man nu inte kan få en ombildad utförsäljning av allmännyttan. Det oroar jag mig väldigt mycket för nu, att man kommer att slå sönder de här typen av stadsdelar. Där en direktör och en sjuksköterska kan bo grannar, utan att det känns konstigt.
