Här är kommunens uttag förbjudna
Tidigare drevs många kommunala hyresvärdar som stiftelser, men på 1990-talet gjordes ett stort antal om till aktiebolag. Motala och Kinda kommun lät Platen respektive Kindahus vara kvar. De är numera de enda kommunala bostadsstiftelserna i Östergötland.
I praktiken drivs de ungefär som aktiebolag, men skillnader finns. Som att de formellt sett inte har någon ägare, och att kommunens inflytande över verksamheten är begränsad. Kommunen får exempelvis inte ta pengar ur stiftelsen.
– Inte en spänn, säger Kindahus vd Jan Skarin.
Undantaget är den borgensavgift som Kindahus betalar för att kommunen går i borgen för stiftelsens lån. Jan Skarin arbetade tidigare på Stångåstaden i Linköping, där kommunen de senaste åren fört över drygt 200 miljoner kronor till kommunkassan. Pengar som bland annat gått till sommarjobb åt ungdomar.
Men Jan Skarin menar att det nödväntigtvis inte behöver vara dåligt.
– Det är som att välja mellan pest och kolera. Jag tycker att det är bättre att hyresgästernas pengar används i kommunen där de bor än att de hamnar hos staten som skatt, säger han.
Håkan Dahlgren, förhandlare på Hyresgästföreningen, anser att det ur hyresgästernas perspektiv är bättre att bo hos en stiftelse än ett bolag.
– Generellt tycker jag så, just eftersom ägaren inte kan knycka några pengar då. Pengarna stannar hos hyresvärden där de kan göra nytta för hyresgästerna och användas, till exempel till underhåll.
Betyder det att stiftelser har lägre hyror?
– Nej, den slutsatsen kan man inte dra. Hyrorna påverkas av så många saker, säger Håkan Dahlgren.
Men det finns också risker. Precis som en kommun inte kan göra vinstuttag, så kan inte heller en stiftelse som går dåligt få ekonomisk hjälp av kommunen.
– I en sådan situation blir det konkurs. Men vi har ett fastighetsvärde på 683 miljoner kronor och lån på 180 så den risken är obefintlig, säger Jan Skarin.
