Paniken efter skilsmässan – Marika, 31, fast i bostadsfällan: ”Tvingades leta när jag mådde som sämst”
Marika Wärnehults stora misstag var att hon trodde på kärleken. Hon stod inte i bostadskö och hade ingen exitplan. Varför skulle hon ha det? Hon och ungdomskärleken var gifta och hade en liten dotter. De hade segelbåt, fin lägenhet och ett helt liv tillsammans framför sig. Så såg hon det. Men en oktoberdag för ett och ett halvt år sedan förändrades allt. Hon trillade över en sms-konversation som inte var ämnad för henne.
– Han hade träffat en annan. Jag blev helt förstörd.
Skilsmässan var ett faktum. Marika Wärnehult blev nu tvungen att skapa ett nytt hem för sig och sin dotter. Men hur? Trots att hon var 29 år hade hon aldrig sökt bostad på egen hand.
– Det var otroligt jobbigt att tvingas leta efter lägenhet när jag mådde som sämst. Jag skulle vara en bra och positiv mamma, sköta mitt jobb och leta bostad.
Behövde tak över huvudet – möttes av en vägg av tystnad
Samtidigt som Marika Wärnehult befann sig i sitt livs kris rasade bostadspriserna. Lägenheten de hade köpt och renoverat tillsammans såldes med förlust och på egen hand hade hon inte råd att köpa någon ny. Hyreslägenhet var det som återstod. Att ställa sig i bostadskön kändes inte lönt. Hon tänkte att det skulle krävas flera år i kön för att ens ha en chans. I stället satte hon sitt hopp till en flera sidor lång lista med kontaktuppgifter till privata hyresvärdar som hon fick av en väninna.
Hon bockade av värd efter värd, flera gånger om. Ringde de nummer som fortfarande var i bruk, sms:ade när det var möjligt, skickade mejl till alla och sa precis som det var: att hon var helt desperat och kunde tänka sig i princip vad som helst. Hon behövde bara tak över huvudet – men hon möttes av en vägg av tystnad.
– Jag bombade sönder hyresvärdarna. Ringde varenda dag och frågade vad de kunde göra. Allt som var inom min budget sökte jag. Jag kunde ta vad som helst, men jag fick aldrig någon återkoppling. Det spelade ingen roll att jag inte var kräsen.
Svårt hitta bostad efter skilsmässa
Marika Wärnehults uppbrott blev en av landets 21 231 registrerade skilsmässor förra året. Den lägsta siffran sedan 2005, enligt Statistiska centralbyrån. För så är det: Färre än på många år skiljer sig. Antingen finns det fortfarande skäl att tro på kärleken eller så är det de bistra ekonomiska tiderna som spelar in. För en sak är klar: Det är inte billigt att gå skilda vägar. Något som även Marika Wärnehult blev varse.
När hennes man flyttade ut försvann större delen av familjens inkomst. Att inte längre vara två om kostnaderna är ett hinder för den som vill bryta upp. En rapport från banken SBAB från förra hösten berättar att en fyrtioårig svensk med två barn och medianinkomst inte har råd att på egen hand köpa en genomsnittlig trerummare i någon av landets 25 största kommuner.
– Det är oroväckande att folk inte har råd för det kan bidra till att man stannar i relationer som inte är bra varken för vuxna eller barn. Vi ser dessutom att det är ännu tuffare för kvinnor. Det hade varit önskvärt att det hade varit lättare att hitta en hyresrätt att landa i när allt är som mest turbulent, säger Linda Hasselvik, privat- och boendeekonom på SBAB.
Hem & Hyra söker bostad
Så vad möter då den som bor i hyreslägenhet och vill bryta upp från en relation? Och som likt Marika Wärnehult saknar pengar, så som SBAB rapporterar om. Hem & Hyra bestämmer sig för att själv ge sig ut på hyresmarknaden för att ta reda på hur det är att vara nyskild och förtvivlat leta efter ett nytt hem.
Varje dag i en månad, vardag som helg, letar vi lägenheter i landets fem största städer och bostadsförmedlingar. Vi registrerar oss och betalar för köplats i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping, städerna där mer än var fjärde svensk bor.
Vi tänker oss att den sökande är undersköterska i hemtjänsten, landets allra vanligaste jobb, med en snittlön på 29 000 kronor i månaden före skatt. Personen har två barn och behöver en trea, en rimlig levnadsnivå och inom normerna för trångboddhet. Barnen ska kunna ta sig mellan olika hem, skola och förskola. Livet och vardagen måste fortsätta att fungera – trots att inget längre är som vanligt.
Vi går i Marika Wärnehults fotspår i jakten på en bostad och resultatet är nedslående. Inte bara i Malmö där hon bor utan särskilt i Göteborg och i Stockholm.
Din plats i kön: 680 av 691
Vi kontrollerar köerna varje dag. När månaden har gått är vi uppe i totalt 552 treor. Folk har samlat kötid i årtionden och vi är oftast chanslösa. Snittkötiden för de som står först i kön till treorna under månaden landar på drygt åtta år i Malmö, 24 år i Stockholm och över 13 år i Uppsala. När lägenheterna väl är fördelade krymper tiderna (se siffror i grafiken). Men inte tillräckligt för att hjälpa en desperat nyskild.
I Göteborg kan vi bara se vår plats i kön, inte när ettan har anmält sig, men i snitt handlar det om över 190 anmälda per lägenhet och enligt bostadsförmedlingen har det i år tagit i snitt 8,2 år i kön för att få en trea. Under tiden vi letar är trycket störst på en trea för 8 900 kronor i månaden i Olskroken i östra Göteborg. Vi får plats 680 av 691.
Dagarna går. Vi kartlägger lägenhet för lägenhet, stad för stad. Så här kan en vanlig dag se ut för den som står inför skilsmässa och letar bostad:
- Trea i Fruängen i södra Stockholm, månadshyra 9 840 kronor, 430 sökande. Ettan har stått i kön i 31 år.
- Trea i Midsommarkransen, månadshyra 10 000 kronor, 422 sökande. Ettan har stått i kön i 34 år.
- Trea för 9 500 kronor i månaden i Majorna i Göteborg har 595 sökande. Snittkötiden är 14 år och fem månader.
Sjutton år för en hyrestrea i centrala Linköping
I Linköping är det luftigare i kön, till vissa lägenheter. De mest populära kräver flera års kötid, som en trea på Drottninggatan mitt i stan med etthundra anmälda och där ettan har köat i över 17 år. Men det finns platser där nästan ingen vill bo, med få eller rent av inga anmälda alls, där inte ens det kommunala bostadsbolagets målande områdesbeskrivningar hjälper: ”levande boendemiljö”, ”trevlig stämning” och ”särskild atmosfär”.
Det handlar om kriminellt belastade Skäggetorp och även Berga, båda besjungna av Lars Winnerbäck som en elegi över en raserad välfärd i låten ”Skjutna stad”, och dit gängbrottsligheten är koncentrerad. Skäggetorp är ett av sjutton ”särskilt utsatta” områden i landet, där situationen är så allvarlig att polisen har svårt att fullfölja sitt uppdrag och kommunen har tvingats stänga högstadieskolan i ett försök att bryta segregationen. Av de 77 treorna i Linköping har sju noll sökande, unika siffror i vår granskning. Alla sju ligger i Berga eller i Skäggetorp.
Höga hyror i nybyggda hus
Men det är inte bara i utsatta områden som söktrycket är lägre. Nytt och fräscht är också lika med kortare kö. Ju högre hyra, desto färre sökande. Det är inte så konstigt. För en undersköterska som får ut drygt 23 000 kronor i månaden är det inte bara väldigt svårt att betala över 20 000 kronor för de nybyggda treor som annonseras ut på Södermalm – det är omöjligt. Inte ens kommunala Svenska bostäders relativt sett låga inkomstkrav hjälper här. Vår undersköterska blir inte godkänd.
Även i Malmö hittar vi nybyggda treor med få sökande. Som trean i Limhamns sjöstad med en enda sökande där inkomstkravet är 31 000 kronor i månaden efter skatt. Både vår fiktiva undersköterska och de flesta i Malmö, där snittinkomsten är drygt 29 000 kronor före skatt, står sig slätt. Likadant är det i Göteborg där det är minst antal sökande till ett nybyggt hus i problemtyngda Gårdsten. Hyran är 12 000 kronor och inkomstkravet återigen för högt: 30 800 kronor i månaden. Och i Uppsala där en trea i Ultuna med två sökande har ett inkomstkrav på drygt 25 000 i månaden, efter skatt.
– Att man har så höga inkomstkrav är märkligt eftersom de som har den typen av inkomster inte i första hand vänder sig till hyresrätten. Och det finns inget som säger att en undersköterska eller någon med lägre inkomst inte skulle betala en hög hyra om man väljer att bo så. Kraven stänger ute alla som inte är höginkomsttagare, säger Martin Grander, bostadsforskare på Malmö Universitet.
Höga inkomstkrav sätter stopp efter skilsmässa
Men så en dag dyker det upp en lägenhet som kanske kan vara aktuell.
Det är en trea på 56 kvadratmeter i Stockholm. Den längst köande har ”bara” stått i nio år och det är enbart fjorton anmälda, den lägsta siffran av alla 106 treor i Stockholm. Vi har aldrig varit så nära ett kontrakt som nu.
Vi klickar vidare, trycker på ”Anmäl intresse” och ett par dagar senare kommer ett mejl: ”Du är aktuell för bostaden”. Pulsen stiger, kan detta vara ett möjligt förstahandskontrakt?
Men så går det upp för oss att den ligger i Skärholmen, området där en 39-årig familjefar skjutits ihjäl i en gångtunnel två dagar tidigare. Och sedan visar det sig – vår undersköterska behöver inte ens ta ställning till lägenheten.
Återigen sätter inkomstkravet stopp. Undersköterskan är inte i närheten av de 500 000 kronor i årsinkomst eller 41 670 kronor i månaden som hyresvärden kräver. Det gäller inte bara vår undersköterska. Med en snittinkomst på 38 300 kronor i landet är många helt utestängda. Tjänar du däremot en halv miljon om året kan du få flytta in med dina två barn på 56 kvadrat ett stenkast från där årets kanske mest brutala och uppmärksammade pistolmord just skett.
Lägenheter annonseras ut utan visning
Det är inte bara långa kötider, höga hyresnivåer och kriminalitet som bostadssökande måste förhålla sig till. Medan bostadsrätter till salu pyntas med plädar, doftljus och färska blommor är det inte ovanligt att hyresgäster inte ens får se sitt framtida hem. I stället förväntas man ta ställning till en ritning, i bästa fall bilder. Som i Malmö – där är det ingen visning i nästan var tredje trea.
Inte nog med det. Vi hittar treor med väldigt kort inflyttningstid. Men det som kan vara en snabb lösning för den som är flexibel blir en omöjlighet för den som inte har råd med dubbla hyror. Normal uppsägningstid för hyresgäster är tre månader, samtidigt har sex av tio treor i Stockholm inflyttning två månader eller kortare från sista anmälningsdagen. Då ska man få erbjudande, ta beslut och skriva kontrakt under den tiden. Det kan också handla om veckor, eller så lite som en dag. Värst är en trea i Hägersten. Sista anmälningsdag är den 7 april. Inflyttning: den 1 april.
Vi återvänder till Marika Wärnehult. Hon har i många år spelat innebandy, ett sammanhang där hon är uppskattad och duktig och där lagkamraterna stöttade genom skilsmässan. Och det var en bekant i klubben som till slut gav henne numret till en hyresvärd med orden: Hälsa från mig!
Marika ringde men det var en återvändsgränd. Det fanns inga lediga lägenheter här heller.
– Stressen var enorm. Jag låg i en ångestboll och grät. Det var så tufft och jag kände sådan press. Det var inte så jag hade tänkt mig mitt liv, säger Marika Wärnehult.
Marika: ”Ångrar att jag inte stod i bostadskö”
Men – så återkom värden. En hyresgäst hade gått bort och det fanns plötsligt en ledig tvåa. Den skulle helrenoveras och hyran höjas men kunde bli Marikas. Hon skickade in alla papper – anställningsavtal och lönebesked från tre månader – och blev godkänd.
– Jag kunde knappt tro det. Får jag den? Är den till mig? Är det spikat? Alltså lättnaden jag kände. Jag hade sådant flyt som kunde få den via en kontakt. Jag vet inte hur länge jag hade behövt leta annars.
Vi förflyttar oss till nutid. Det har gått över ett år sedan de flyttade in i tvåan i Limhamn och treåriga Ebba har fått nya rosa foppatofflor efter Marika Wärnehults besök i Ullared i helgen. Nu är det måndag och Marika steker falukorv medan Ebba tittar på Youtube.
De två delar sovrum och lägenheten är mest möblerad med begagnat och skänkt. Men det är också ett förstahandskontrakt, 60 kvadratmeter för 9 400 kronor i månaden. Marika Wärnehult har börjat ett nytt liv – på egen hand.
– Det jag ångrar är att jag förlitade mig så mycket på min man kring ekonomin. Jag stod inte i bostadskö och hade inget eget sparande och det ångrar jag bittert. Men nu kan jag känna att jag ändå är glad att det blev så här.
- Vi registrerar oss hos bostadsförmedlingarna i landets fem största städer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping. Varje dag, vardag som helg, går vi igenom alla bostadsköer.
- Vi letar efter en trerummare i respektive stad och lägger timmar varje dag på att leta och söka en lägenhet som vi föreställer oss att en desperat nyskild också skulle göra.
- Vi tänker oss att vi är en undersköterska i hemtjänsten, landets vanligaste jobb, med en snittbruttolön på 29 000 kronor och två barn. Vi letar efter en trerummare.
- Metoden är ett sätt att runda den officiella statistiken och i stället iklä oss rollen som en vanlig bostadssökande. Det ska vara så nära verkligheten det bara går. Finns det en väg framåt via landets största bostadsförmedlingar och bostadsköer?
- Vi samlar information om kontrakts- och lägenhetstyper, hyresnivåer, kötider och hyresvärdarnas krav som inkomst och skuldfrihet.
