Tyra i Härjedalen: Höjningen okej men värdens stålbad oroar
Det blir älgstek till lunch trots att det bara är tisdag. Tyra Björk i Ytterhogdal, drygt fyra mil nordöst om Sveg, väntar besök. Det doftar underbart från spisen när mågens byte från höstens jakt blandas med soja, messmör, lök,
buljong och lingonsylt. Tyras fräscha, genomgående tvåa på knappt 60 kvadrat ger liksom resten av 50-talshuset ett väl omhändertaget intryck. Allt på sin plats, foton på barn och barnbarn i bokhyllan. I och med årets hyreshöjning på 1,71 procent så
kryper hyran nätt och jämnt över 5 000 kronor i månaden. Det går inte att klaga på, tycker Tyra.
Men det finns annat som bekymrar. Nyligen damp det ner ett brev om att hennes värd, kommunala Härjegårdar, kommer att försöka sälja huset där Tyra bott i många år. Från köksfönstret kan hon se ut över grannhuset som ägs av en privat aktör. Endast en av fyra lägenheter är uthyrda och den hyresgästen har knappt någon värme. Tyra vill inte att en värd av den sorten ska ta över hennes hus också.
– Är det en seriös fastighetsägare Härjegårdar säljer till är det väl okej, men jag är rädd för lycksökare, säger hon.
Tyras hus är långtifrån det enda i Ytterhogdal som är till salu. Den som har kapital och en realistisk plan kan få köpa både hälsocentralen och alla andra
fastigheter som Härjegårdar äger, inklusive det gamla kommunhuset. Allt är till salu. Prislappen är 8–10 miljoner kronor.
Försäljningarna är en del av det stålbad som det kommunala bostadsbolaget genomgår och omfattar fler försäljningar och rivning av en fastighet i Hede.
Vd:n som ska leda bolaget genom stålbadet heter Hans Heuser. Han har inte slipat bort stockholmskan, trots sina tio år i Umeå, men känner ingen längtan tillbaka till storstan. Hans Heuser delar hyresgästen Tyra Björks oro för att lycksökare utan förmåga att sköta fastigheterna ska köpa. Tidigare försäljningar flera år bakåt i tiden har gett trista erfarenheter som inte ska upprepas.
– Vi kommer att ha is i magen och kräva ordentliga beskrivningar av hur husen och hyresgästerna ska tas omhand, säger Hans Heuser.
Drömmen vore att en entreprenör på orten, exempelvis en byggfirma, tar över. När det
saknas externa jobb kan företaget sköta de egna fastigheterna. Förutsättningarna är bättre för en privat ägare som inte måste förhålla sig till lagen om offentlig upphandling när underhåll och reparationer behövs, menar Hans Heuser.
Den som köper huset där Tyra Björk bor får tampas med utmaningen att hälften av de 16 lägenheterna står tomma. Ytterhogdal, med i dag omkring 500 invånare, har tappat 160 personer sedan millennieskiftet. Det märks, enligt Tyra
Björk som har varit bygden trogen under sina snart 83 levnadsår och bland annat hunnit med att jobba som affärsbiträde, inom hemtjänsten och drivit färghandel.
Det senaste stora dråpslaget kom för ett år sen då kablagefabriken Rosenberger lade ner och 14 personer fick gå.
– Det måste hit en ny fabrik, säger Tyra Björk bestämt på frågan hur Ytterhogdal ska leva upp igen.
I dag har Härjegårdar omkring 1 150 lägenheter. Av dessa står 115 tomma. Härjedalen tillhör de blott 15 av landets 290 kommuner som öppet redovisar ett överskott på bostäder i Boverkets
senaste bostadsmarknadsenkät (se faktaruta nedan).
Tomma lägenheter kostar pengar för det kommunala bostadsbolaget. Omkring sex miljoner kronor 2018, som är den senaste färdiga årsredovisningen. En stor summa, men det är inte den främsta anledningen till
att bolaget visade ett stort minusresultat. När fastigheter sålts har köpesumman ofta varit under det bokförda värdet. Även hus som finns kvar i beståndet har varit för högt värderade. Härjegårdar har därför tvingats skriva
ner värdet på flera fastigheter med sammanlagt 10,6 miljoner. En blytung belastning som måste tas direkt på det årliga resultatet. När detta skrivs är inte bokslutet för 2019 klart, men det kommer
bli en betydande förlust även då. Men om några år ska stålbadet vara över. Då drömmer Hans Heuser om att bygga nya lägenheter i Funäsdalen. För i fjällorterna råder
det till skillnad från i resten av kommunen bostadsbrist.
Nyligen beslutades om hyreshöjning för 2020. Det blev 1,71 procent. Under snittet i landet som ligger omkring 1,9 procent.
– Det är långt ifrån ovanligt att bolag på de större orterna får högre hyreshöjning och det
kan ifrågasättas. Våra yrkanden utgår bara från de kostnadsökningar vi har, men vi når aldrig den nivån och det oroar mig, säger Hans Heuser.
Men det finns ingen realistisk höjning som skulle kunna rädda bolaget från att göra ett minusresultat. För att undvika konkurs tvingades kommunen i slutet av förra året skjuta till 30 miljoner kronor. Oppositionen var kritisk. Det var inte första gången Härjegårdar behövde akut hjälp. De senaste 10 åren har kommunen stöttat det kommunala bolaget med 100 miljoner kronor. När beslutet fattades fanns ändå en politisk enighet. Konkurs hade inneburit att kommunen skulle få överta Härjegårdars lån på drygt 400 miljoner och fastigheter med stort underhållsbehov.
För fem år sedan var det desto positivare tongångar i kommunen. Det var då vändningen skulle komma. Under flyktingkrisen kom omkring 200 nyanlända till kommunen varav ett 50- tal hamnade i Ytterhogdal. Lamporna var tända i varenda lägenhet. För att kunna ta emot ensamkommande ungdomar rustade Härjegårdar upp en del av byggnaden som hälsocentralen finns i för över två miljoner kronor. För den summan fick man bland annat nya badrum, nya gemensamma kök och nya ytskikt.
Migrationsverket hyrde lokalerna i ett år, sedan blåste andra vindar och verksamheten lades ner. Kvar blev Härjegårdar med nyrenoverade lokaler som står tomma. En jättelik blomma och text på persiska med budskapet ”jag kan vara med många men inte utan dig” har lämnats kvar i ett av rummen.
Det ekar tomt men det nya värmesystemet med jordvärme ser till att det är behaglig
inomhustemperatur trots sju minusgrader ute. Fastighetstekniker Per Olsson får spola vatten en gång i veckan för att undvika dålig lukt och torkade packningar. Hälsocentralen har öppet varje onsdag. Då kommer vårdpersonal och invånarna får komma med sina krämpor. All utrustning finns där, till och med tidningar i väntrummet. Övriga dagar ligger lokalen öde med undantag för ett rum som hyrs av en fotvårdsspecialist som har kunder då och då.
Nu när fastigheten är till salu är prislappen satt till 1,5 miljoner kronor. Det täcker med andra ord inte ens det som Härjegårdar lade ner inför flyktingkrisen.
– Jag har säkert haft uppemot 20 visningar av lokalerna. Varje visning tar några timmar. Vandrarhem verkar vara den vanligaste planen bland spekulanterna, säger Per Olsson.
Centerpartisten Anders Häggkvist är kommunstyrelsens ordförande. Tillsammans med Socialdemokraterna och Moderaterna bildar hans parti majoritet. Han tar emot i
kommunhuset i centralorten Sveg med utsikt över Ljusnan.
Han pratar gärna glesbygdsfrågor. Här finns jobb, bra skolor, rikligt föreningsliv och plats för fler. Att hans parti på riksplanet är ivriga förespråkare av marknadshyror är en fråga han vill säga pass på. Däremot är han inte främmande för att sälja hela Härjegårdar till en seriös aktör om allmännyttan fortsätter att blöda.
– Bostadsbolaget konkurrerar med andra behov vi har. Exempelvis renovering av äldreboende och skolor. Men det säger jag som centerpartist, inte som kommunstyrelsens ordförande.
Som om inte bekymren med den vardagliga verksamheten vore nog: Investeringsbehovet i vatten och avlopp är enormt. EU har skärpt kraven, vilket innebär att sex av kommunens VA-anläggningar ska vara ombyggda fram till 2025. Kostnad: 400 miljoner kronor. För en kommun som redan har landets näst högsta taxor.
Försäljningar av allmännyttiga väcker känslor, men det är inget emot när kommunen gör besparingar. Från att ha låtit som en positiv realist och pratat om landsbygdens möjligheter låter Anders Häggkvist mer bekymrad.
– Det har varit jobbigt med allt hat. Samtidigt tror jag de flesta förstår att neddragningarna vi gör är nödvändiga. Och fortsätter vi att tappa en busslast i befolkning per år måste vi fortsätta spara.
Blott femton kommuner av landets 290 har ett överskott på bostäder. Samtliga har färre än 25 000 invånare. Det framgår i den senaste Bostadsmarknadsenkäten som Boverket sammanställer varje år. Härjedalen är en av de kommuner som redovisar att man har balans på bostadsmarknaden i centralorten Sveg, men överskott i kommunens övriga delar.
I dagsläget har emellertid Härjegårdar ett överskott på drygt fem procent inom sitt bestånd i centrala Sveg, vilket är något mer än vanligt, enligt vd:n Hans Heuser.
