Hem & Hyra fällda för olämplig namnpublicering

​Vad tidningen publicerade:
Den 15 september 2009 publicerade Hem & Hyra en artikel på sin hemsida med rubriken A(bolagsnamnet angavs)-topp fick paket med levande kackerlackor. Kapitalförvaltaren A:s marknadschef, S, hade hittat ett paket utanför sin dörr. Efter att han tillkallat (orts)polisen visade det sig att paketet innehöll 21 kackerlackor. Med i paketet fanns också en skriftlig uppmaning från AFA, Antifascistisk aktion: ”Sätt direkt igång med renoveringsarbetet vid fastigheterna i Rosengård i Malmö”.
På sin hemsida tog AFA på sig attentatet. Anledningen var att bolaget S arbetade för ”hade låtit flera hyreshus som de ägde förfalla, medan ledningen levde gott i sina nyrenoverade villor”.
S sade till tidningen att det stämde att han blivit hotad i egenskap av anställd på A och att det kändes extremt olustigt för honom och hans familj.
Enligt tidningen hade kapitalförvaltaren A en stark koppling till de fastigheter i Rosengård i Malmö som uppmärksammats i SVT:s Uppdrag granskning och som blivit en riksangelägenhet. Lägenheterna hade varit gravt fuktskadade och det kryllade av kackerlackor. Fastigheternas ägarbild var komplicerad. Bolaget G (namnet angavs) som ägde fastigheterna, ägdes i sin tur av bolaget H (namnet angavs). Bakom dessa bolagskonstruktioner fanns norska kapitalförvaltaren A.

Anmälan:
Publiceringen PO-anmäldes av S. Anmälaren invände mot att tidningen hade publicerat hans namn. Eftersom det stod att han tillkallat (orts)-polisen kunde man även räkna ut hans bostadsort. Namnpubliceringen saknade allmänintresse och hade skadat och skrämt upp anmälaren och hans familj.
 Hans koppling till bostadsområdet i Rosengård var perifer, vilket han också försökt att förklara för tidningen. Han var inte en offentlig person i sammanhanget. Han var marknadschef för A, ett norskt företag med verksamhet även i Sverige som sysslade med kapitalförvaltning.
Anknytningen till bostadsområdet i Rosengård var följande: A presenterade objekt för kapitalplacering för en allmänhet som var intresserad av att förvalta sina besparingar. I detta fall hade de privata spararna erbjudits att köpa andelar i ett antal fastigheter i området i Rosengård i Malmö. När objektet var fulltecknat tog spararna över ägandet via bolaget G. Överlåtelsen skedde för fyra år sedan.
 Anmälaren hade således inte varit inblandad eller kunnat påverka vad som hänt i bostadsområdet i Malmö. Därmed föll också den eventuella legitimiteten att publicera hans namn i samband med det inträffade.
Uppgifterna hade fått en stor spridning i andra medier.

Tidningens yttrande:
Hem & Hyra svarade att tidningens inriktning var hyresfrågor och bostadspolitik. Därför hade utvecklingen i det aktuella området i Rosengård följts noga och tidningen hade vid ett flertal tillfällen redogjort för förhållandet mellan bolagen A och G, som i sin tur stod som ägare av de mögel- och kackerlacksdrabbade husen.
A specialiserade sig på att köpa upp fastigheter i miljonprogrammen, inte bara i Malmö utan även i Göteborg. I Malmö stod A bakom bolag som G och vissa andra i beslutet namngivna bolag.  Dessa tre hyresvärdar hade alla kritiserats för bristfälligt förvaltande.
Som marknadschef för A hade S en ledande position inom bolaget och fick namnges när det var relevant. Han hade vid ett flertal tillfällen uttalat sig i medierna i samband med uppgifter om A. Tidningen ansåg att AFA-attentatet hade drabbat honom som representant för A och inte som privatperson.
Fastighetsägare som inte ville ta sitt ansvar som värdar var ett växande problem. Tidningen påpekade att det måste vara tillåtet att namnge ledande befattningshavare i dessa bolag när händelser inträffade som rörde bolaget.
Hem & Hyra ansvarade endast för sin publicering.

Anmälarens kommentar:
Anmälaren vidhöll vad han tidigare anfört och utvecklade sin talan. Hem & Hyra borde ha avstått från namnpublicering eftersom allmänintresse saknades. Attentatet var riktat mot honom som privatperson eftersom det skett vid hans hem. Han hade polisanmält händelsen i egenskap av privatperson och polisen kategoriserade brottet som olaga hot mot honom.
Anmälaren ansåg det nedvärderande från Hem & Hyras sida att påstå motsatsen. Hade attentatet utförts mot företaget hade knappast kackerlackor lämnats vid anmälarens ytterdörr. Han hade uttalat sig i tidningar för sin arbetsgivares räkning – det ingick i hans arbete. Det var inte acceptabelt att hänga ut brottsoffer bara för att de uttalat sig i medierna.
A hade inte specialiserat sig på att köpa upp fastigheter i miljonprogrammen. Det fanns runt 30 000 A-relaterade lägenheter i Sverige som ägdes av A:s kunder.
PO:s bedömning:
Det är inte PO:s uppgift att utreda exakt vilka bolagsstrukturer som gäller mellan A och G eller övriga bolag som har koppling till A. Efter vad som framkommit måste dock A anses stå bakom bolagskonstruktionerna.
 
Vad PO har att pröva är om anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada genom de publicerade uppgifterna på Hem & Hyras hemsida.
Frågor om fastighetsförvaltning och bostadsförhållanden har allmänintresse. Anmälaren har en sådan ställning inom A att han får tåla viss uppmärksamhet i samband med publiceringar som rör hans yrkesverksamhet. Enligt min uppfattning riktades hotet mot anmälaren i hans egenskap av särskild befattningshavare hos A. Även om jag har förståelse för att anmälaren upplevde det inträffade som obehagligt, kan jag inte finna att publiceringen av hans namn i sammanhanget har orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada.
 Mot denna bakgrund anser jag inte att det finns tillräckliga skäl att klandra Hem & Hyra. Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd:
S har hos nämnden anfört i huvudsak samma omständigheter som hos PO. Han har därutöver utvecklat vilka konsekvenser hoten haft för honom och hans familj.
Tidningen har upprepat sin inställning att aktionen mot S var riktad mot honom i egenskap av företrädare för A och inte som privatperson.

Pressens Opinionsnämnds bedömning:
Såsom PO anför har hotet mot honom uppenbarligen föranletts av hans ställning i bolaget. Hotet kom dock att verkställas direkt mot honom och hans familj i deras privata bostad. I detta avseende har han mer ställning som ett enskilt brottsoffer och publiceringen av hans namn har uppenbarligen vållat honom och familjen obehag. Det är svårt att se att namnpubliceringen var nödvändig för sammanhanget. Den särskilda hänsyn som bör tas till offer för brott borde enligt nämndens mening ha föranlett tidningen att undvika att nämna anmälarens namn. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.