Hemlösa och utsatta görs till kriminella när staten vill ta kontroll över adresskaoset
Mariam och hennes man fryser i höstregnet. De har precis blivit utkastade från sitt senaste akutboende. Nu är de på väg till tågstationen i skånska Kävlinge med blöta väskor lastade på en cykel. Mariam är gravid med parets andra barn. Sedan en tid har de skrivit sig hos en kompis i Malmö. En praktisk detalj som kommer att få enorma konsekvenser. Men det har Mariam ingen aning om just nu. Hon kan bara tänka på var de ska sova i natt.
– Jag kände mig så otroligt hjälplös. Min man frågade mig om och om igen: är det så här vi ska ha det? Jag var bara tyst för jag visste inte vad jag skulle svara.
Tjugofem mil norrut, i Göteborg, sitter Fatin på spårvagnen in mot stan. Det är tidig morgon och hon är kallad till förhör på Skatteverket. Dagen innan har hon provåkt sträckan för att vara säker på att hitta rätt. Väl framme tas hon till ett förhörsrum. Två utredare vill veta varför hon har varit skriven på ett postboxkontor och hon försöker förtvivlat förklara sig. Hon ville bara kunna ta emot post. Men det hjälper inte. Utredarna berättar att hon är misstänkt för folkbokföringsbrott.
– Jag trodde inte att det var så allvarligt. Jag förstod ingenting. Hela tiden tänkte jag: sätter de mig i fängelse nu?
Sommaren 2018 blev det straffbart att skriva sig på fel plats. Brottet kan ge upp till två års fängelse. Lagändringen var tänkt att slå hårt mot organiserad brottslighet och sätta stopp för välfärdsfusket – ett omfattande läckage som beräknas kosta skattebetalarna 18 miljarder kronor varje år. Skatteverket uppskattar att 200 000 personer är felaktigt folkbokförda.
Nu skulle det bli ordning och reda. Det viktiga svenska systemet måste skyddas. Samtidigt slog justitieministern Morgan Johansson (S) fast, i en intervju med Sveriges Radio, att personer som Mariam och Fatin inte skulle drabbas:
– Reglerna säger att där du tillbringar din huvudsakliga dygnsvila, där ska du vara skriven. Sen kan man säga att när det gäller ringa fall, där det inte finns syfte att utnyttja systemet till exempel, där kommer man inte att åtala.
Men när Hem & Hyra granskar vad som har hänt visar det sig: ministern hade fel. I stället framträder ett tydligt mönster. Den skärpta lagen har använts mot sådana som Mariam och Fatin. Mot hemlösa som ofta inte ens vet att de begår ett brott. Som bor med svartkontrakt eller på en madrass som inneboende, där de inte får eller kan skriva sig. Där förklaringen snarare är en havererad bostadsmarknad, inte något utstuderat fusk.
I en unik och omfattande granskning har vi kartlagt alla folkbokföringsbrott som fram till senaste årsskiftet nått svenska domstolar, 123 åtalade från Kiruna i norr till Vellinge i söder. Vi har tagit reda på varför de har skrivit sig på fel adress. Ett skäl sticker ut. I fyra fall av tio framträder hemlöshet som orsak till den felaktiga folkbokföringen, utan att någon grövre brottslighet går att urskilja. De här människorna saknar helt enkelt någonstans att bo.
Det är här berättelsen om Mariam i Malmö och Fatin i Göteborg tar sin början.
I den lilla tvåan i södra Malmö är det småbarnsstökigt: högar med vikt tvätt på köksbordet och leksaker på golvet. En bibel i svart läderband ligger uppslagen på soffbordet. Det har gått över ett år sedan Mariams regndränkta promenad till tågstationen i Kävlinge. Barnet som låg i magen, Harmony, har blivit ett halvår. Familjen har fått ett förstahandskontrakt i ett miljonprogramsområde. Allt borde vara bra. Men det är det inte. Snart ska Mariam dras inför domstol, åtalad för folkbokföringsbrott.
Under fyra månader hösten 2019 var familjen hemlös och beviljades då akut hjälp av socialtjänsten i Malmö, en vecka i taget. De skickades mellan boenden i olika närliggande kommuner, däribland Kävlinge. För att inte viktig post skulle försvinna och äldsta dottern tvingas byta förskola skrev sig Mariam under en del av perioden hos en väninna hon lärt känna via kyrkan.
När myndigheterna ringde förstod hon först ingenting. Väninnans hyresvärd hade polisanmält henne, men varför?
– Jag mådde så dåligt. Även om jag hade känt till att det var olagligt så vet jag inte hur jag annars skulle ha gjort. Samtidigt har jag inte stulit något eller gjort något fruktansvärt. När jag pratar med vänner så reagerar alla: Är det ett brott?
Nu sitter Mariam i soffan med sin dotter i knäet. Harmony suger på en nappflaska med mjölkersättning. Att Mariam inte längre kan amma är en sorg och hon kopplar själv ihop det med stressen av att stå åtalad.
– Sedan jag satte min fot i Sverige har jag gjort allt för att göra rätt för mig. Jag har betalat mina räkningar i tid för att inte hamna hos kronofogden. Det krossar mitt hjärta att jag nu finns i polisens register.
Familjens bostadssituation är löst. Men rättsprocessen återstår och den stora drömmen om ett svenskt medborgarskap har för tillfället gått förlorad. Migrationsverket anser att hon inte har haft ett ”hederligt levnadssätt”. Hemma i soffan framträder dock en helt annan bild, av en person som värdesätter hög moral. Det går också att uttrycka så här: den bibelläsande småbarnsmamman är så långt ifrån bilden av organiserad brottslighet som det går att komma.
Faktum är att det bara syns enstaka tydliga spår av den organiserade brottsligheten, den som staten ville komma åt, i vår granskning. Två tyngre kriminella i Göteborg och en ukrainsk byggnadsarbetare i Södertälje har skenskrivit sig kopplat till knarkhandel respektive organiserat svartarbete. Och vi hittar en handfull andra kriminella, bland annat en man knuten till Södertäljenätverket och göteborgare som ingår i vad polisen kallar ett ”släktbaserat nätverk”. Men i de senare fallen har adresserna ingen tydlig koppling till välfärdsbrott.
Polis och åklagare påpekar att det kan finnas ett mörkertal. Ett scenario är att en utredning startar med ett misstänkt folkbokföringsbrott som myndigheterna släpper när allvarligare brott uppdagas. Ett annat scenario är att någon längre ner i den kriminella hierarkin åker fast för folkbokföringsbrott.
– Vi vet genom våra nätverksanalyser att det ändå slår hårt mot det kriminella gänget. Att det är där pengarna skulle hamna till slut, även om det faktiskt inte är dessa som blir dömda för brottet, säger Jens Ahlstrand, tillförordnad chef för polisens underrättelseenhet i region Väst.
Den förklaringen hjälper inte Mariam i Malmö, som bara har velat göra rätt för sig.
– Jag vet att det ställs högre krav på mig som utlänning och därför har det känts viktigt, säger hon.
En som känner igen sig i Mariams förtvivlan är 50-åriga Fatin. Men medan Mariam åkte dit efter att värden anmält henne är Fatins situation resultatet av lokala myndigheters jakt. Fatin bor där hammaren slagit hårdast – i Göteborg. Drygt hälften av alla åtalade i landet har åkt fast här.
Fatin och maken hade just mist sitt svartkontrakt, och med kort varsel tvingats flytta till sonens lika svarthyrda lägenhet. Där fick endast fyra vuxna stå skrivna: förstahandshyresgästen, sonen med fru samt Fatins make. Själv blev hon över. När hon fick tips om ett postboxkontor var hon desperat. En hyrd adress på andra sidan stan framstod som en praktisk utväg. Det fungerade i sju månader. Vad Fatin inte visste var att det var olagligt att vara skriven där, och att myndigheterna redan höll ögonen på just den adressen.
Mitt emot SKF:s anrika rödteglade fabrikskomplex några kilometer nordost om Göteborgs centrum stannar en klargul budbil till. Postboxkontoret på Brahegatan som tar emot leveransen figurerar i en lång rad utredningar om folkbokföringsbrott. Det är där Fatin – och många andra – skrivit sig. Faktum är att kontoret ensamt har genererat nitton åtal: nästan en tredjedel av alla i Göteborg, och långt fler än de åtta åtalen från tingsrätterna i Stockholm och Malmö tillsammans. Inne i den lilla lokalen står rader med postboxskåp längs ena kortsidan. 240 fack – anonyma, så när som på en siffra på varje. Upptejpade lappar talar om att man inte får folkbokföra sig här. Ändå har många gjort det.
Ägaren berättar att han tidigare hjälpte kunder med deras adressuppgifter. Men det gör han inte längre. Han vill inte bli anklagad för att göra fel.
– Du kan bara få din post hit, inget annat. Du kan inte folkbokföra dig här. Jag säger det till alla, speciellt nyinflyttade till Sverige.
Samtidigt förstår han behovet.
– Du vet ju själv hur det är med bostadsbristen. Folk flyttar runt på två, tre, fyra, fem månader. De hyr en postbox, så vet de att de kan hämta sin post här. Tills de får en egen lägenhet.
Vi träffar Fatin utanför porten till hennes nya hem i ett välordnat hyresområde i en annan del av Göteborg. Fatin är utbildad lärare i hemlandet och har alltid strävat efter att göra rätt för sig. Hon säger att ingen i hennes familj har fuskat med bidrag. Därför är det som hänt ett extra hårt slag. Kallelsen till förhör kom som en chock.
– Jag förstod ingenting. Förstod inte vad jag hade gjort. Jag grät hela tiden, och kunde inte sova.
En novembermorgon tog hon plats i förhörsrummet på Skatteverket. Räckte fram sitt id-kort och fick veta att allt hon sa skulle skrivas ned för att sedan godkännas av henne. Men Fatin förstod inte mycket av vad de sa. Tolken, som hon aldrig hade träffat, var med på högtalartelefon. Fatin kände sig utlämnad och ångrade omedelbart att hon inte hade tagit med sig någon. Det var också det enda hon senare skulle gräma sig över. I övrigt såg hon inte hur hon hade kunnat göra på något annat sätt, än att skriva sig på postboxkontoret. Och hon svarade ärligt på utredarnas frågor. En timme senare var förhöret klart.
Medan de juridiska kvarnarna malde vidare bröt Fatin upp från sin make och flyttade in hos en väninna på ett riktigt inneboendekontrakt. Äntligen kunde hon folkbokföra sig där hon bodde. Det var hit domen kom: dagsböter på 3 500 kronor.
– Jag började gråta direkt. Och hela tiden skakade kroppen, jag vet inte varför.
Varken Mariams eller Fatins öden är unika, visar vår kartläggning. Desperationen hos de hemlösa framträder när vi tar del av protokoll från andra förhör:
”Om ni eller åklagaren vill döma mig till något, så helst inte böter. Hellre då fängelse så att jag har någonstans att övernatta. Jag är bostadslös. Det skulle kännas som hotell för mig”, säger en 24-årig man i Göteborg när han konfronteras.
En 32-åring i samma stad försöker ungefär samtidigt förklara de felaktiga uppgifterna:
”Jag har varit registrerad på Boplats i fem år men allt är förgäves. Det som jag gjorde med adressen är inte mitt val utan det var nödvändigt”.
Sedan lagskärpningen sommaren 2018 har polisen skrivit över 3 000 anmälningar om falska adresser runt om i landet. Samtidigt som 200 000 personer tros vara registrerade på fel plats är antalet åtal alltså ynka 123. Hotet mot det värdefulla folkbokföringssystemet är med andra ord långt ifrån avvärjt. Frågan är om lagen verkligen är en effektiv metod. En som borde veta är Alexander Malmgren i Göteborg. Som landets absolut mest erfarne åklagare på området är han en nyckelperson i kampen mot adressfusket. Att rättsfallen är så många i Göteborg tolkar han som att stadens åklagarkammare arbetat systematiskt och haft bra kontakter lokalt med andra myndigheter. Men han, adresspiraternas fiende nummer ett, är ändå bekymrad.
– Jag skulle nog vilja säga att på vissa ställen i landet så har folkbokföringen klappat ihop helt och hållet.
Men på Skatteverket tillbakavisar man sågningen.
– Registerföringen är inte på något sätt äventyrad. Inte ett dugg. Det är en total missuppfattning, säger Peter Sävje, chef för Skatteverkets folk- och fastighetsavdelning.
Samtidigt är han självkritisk.
– Jag är helt övertygad om att vi kan bli bättre. Jag tror inte att vi i dagsläget anmäler allt som borde anmälas. Men vi har en otroligt hög belastning i vår verksamhet.
Adressjägaren Alexander Malmgren ser främst bidragsfusk som orsak till haveriet. Han känner också igen kopplingen till bostadsmarknaden, som Hem & Hyras granskning visar.
– Många säger att de är bostadslösa och inte har någonstans att skriva sig. Med det menas att de bor inneboende, olovligt eller i andra hand och vill inte skriva sig där av olika skäl. Kanske för att den som de bor tillsammans med drabbas i något avseende. De som verkligen är utslagna, som bor på gatan eller på härbärge, där tror jag folkbokföringen är det sista de tänker på. De har så många andra problem.
Det finns i dag heller ingen juridisk möjlighet att ta hänsyn till varför människor lånar eller kapar en adress. Undantagen som justitieministern Morgan Johansson nämnde i intervjun existerar inte i praktiken.
– Man kan ju fundera om man vill att vanliga människor som struntar i att göra en föreskriven flyttanmälan ska riskera att dömas för brott. Men det är en politisk fråga, säger Alexander Malmgren.
Och vad justitieministern tycker om att det blev som han sa att det inte skulle bli, det är svårt att veta. Han vägrar ställa upp på en intervju. Efter upprepade förfrågningar hänvisar han vidare till kollegan och finansministern Magdalena Andersson (S), som säger att det är olyckligt att hemlösa har hamnat i kläm. Alexander Malmgren är inte förvånad över att den politiska retoriken krockar med verkligheten.
– Det där är ett känt problem för oss som jobbar i den här världen. De politiska företrädarna säger en sak till väljarna och i lagstiftningen och förarbetena skriver man något annat. Men vi är bundna av lagen, säger Alexander Malmgren.
Under tiden fortsätter människor att fastna i ett nät som inte var avsett för dem. Utanför hyreshuset i Göteborg berättar Fatin om sina planer på att läsa till barnskötare. Dagsböterna är betalda. Men i belastningsregistret finns hon kvar. Kanske kommer det att förstöra hennes framtidsdröm om att få ett arbete på förskola.
– De straffade mig fel. Lagen är fel.
I Malmö har Mariams dotter Harmony tömt nappflaskan och vaggas nöjd, ovetande om att en rättegång snabbt närmar sig. Trots att Mariam inte ens är dömd än betraktar myndigheterna hennes sätt att leva som så ohederligt att hon nekats medborgarskap.
– De sa att de skulle försöka stoppa kriminella med den nya lagen, men de tänkte inte på oss andra som är i verkligt behov av en adress. De tänkte inte på sådana som mig.
Vi har granskat samtliga åtal för folkbokföringsbrott, från den 1 juli 2018 till och med sista december 2020. Vi har sorterat in 123 åtalade personers motiv i elva kategorier, baserat på på uppgifter i dokument och vittnesmål.
Via en fritextsökning på valda ord och fraser i 650 domstolsdokument i vår egen databas har vi undersökt kopplingen till organiserad brottslighet samt välfärdsfusk. Vi har på samma sätt undersökt de åtalades bakgrund via andra rättsdatabaser samt via myndigheter som utreder grov brottslighet. Via uppgifter från polisens anmälningsregister har vi kunnat placera polisanmälningar geografiskt över landet, även om de inte har lett till åtal.
Granskningen är en ögonblicksbild från årsskiftet då en majoritet av fallen ännu inte var avslutade.
På senare år har flera lagar som berör den svenska bostadsmarknaden, och hyresgästerna, skärpts. Hem & Hyra undersöker löpande effekterna, i det här fallet efter att folkbokföringslagen skärptes. Vi har tidigare granskat adresser till försäljning.
Handel med hyreskontrakt är numera olagligt på båda sidor, både för köpare och säljare. Tidigare var det bara den senare som bröt mot lagen. I den prisade artikelserien Svarthandeln inifrån granskade vi hur lagen använts och vilka som drabbades av de svarta affärerna.
Kombinationen olovlig andrahandsuthyrning och överhyra har också kriminaliserats. Vi har rapporterat om hur bostadsbolagen har hanterat detta och om de första fallen som utreds av polisen i Malmö.
När vi använder termen hemlöshet syftar vi på Socialstyrelsens definition i fyra delar: Uteliggare, personer på institutioner som är på väg ut men saknar eget boende, de som bor långsiktigt genom socialtjänsten samt de som bor tillfälligt och utan eget kontrakt. Den sista varianten är vanligast bland fallen som vi har tittat på.
