Hon gräver guld i Sveriges mest skandaliserade nätforum
Frosten har lagt sig över kullerstenarna i Majorna och det bokstavligen ryker kaos ur det lilla kontoret vid Mariaplan. Grafikern och vännen Kajsa tittar upp med svettig panik i ögonen, Ina Lundström fladdrar fram i sin nya sidenskjorta.
– Välkomna till kaosets högborg!
Vi är i början av december. På bordet ligger podden ”Flashback Forevers” egen julkalender – föreställande två avklädda killar där finalen är lucka 24, mitt i skrevet där den ena lyfts upp i sitt tomteluve-klädda könsorgan. En humoristisk hommage till internetforumet Flashbacks legendariska och nu 12 år gamla diskussionstråd: Böglyftet.
– Vi älskar Flashback, användarna brukar vara experter på att gräva fram det mesta men här har de för en gångs skull varit helt värdelösa på att få fram vilka killarna på bilden är. Istället försöker de kartlägga var olika Ikea-möbler i bakgrunden köpts in, säger Ina Lundström och skrattar så göteborgskt att en hamnarbetare borde skämmas.
Podden “Flashback Forever” har i skrivande stund runt 80 000 lyssnare per avsnitt och består av super-trion Ina Lundström och hennes två vänner: komikern Emma Knyckare och programmeraren ”Scroll-Mia” – ett namn hon har fått efter sina många år som så kallad ”lurker” på Flashback. Det vill säga en person som läser inlägg utan att själv ge sig in i diskussionerna.
– Jag är också en lurker, det är definitivt beroendeframkallade att bara läsa och scrolla. Det är så sjukt gött att det fortfarande finns ett forum där människor kan vara sig själva utan att behöva lägga på ett filter av lycka och perfektion, säger Ina Lundström som ser Flashback som ett oputsat ”Ring P1”
– Jag älskar det programmet, när jag är programledare på Ring P1 undviker jag debatt. Det handlar om att ta människor på allvar och faktiskt försöka förstå vad de vill ha sagt, så är det även på Flashback.
Ina Lundström tycker att forumet fått oförtjänt mycket kritik, när människor kan vara anonyma kommer också mörkret fram – men det ger en ärligare bild än välputsade sociala medier.
– Facebook och Instagram-filter är vedervärdigt. På Flashback kan du hitta killen som ber om råd då hans konstanta onanerande förstör hans liv, det händer ingen annanstans.
Fram till arbetsplatsen – där en kalender från oktober 2019 är stolt uppsatt på väggen – tassar det nyaste tillskottet till Ina Lundströms familj, en stor vinthund som fått namnet Sinjo. Det betyder “liten kille”, på indonesisk dialekt från norra Sulawesi där Inas mamma kommer ifrån.
– Vi skulle kunna säga att vi adopterat en tuff gatuhund från Irland, men den här lille pojken har levt i en skyddad värld på en kennel hela sitt liv, säger Ina och klappar honom ömt.
En dröm Ina Lundström har är att en dag få bo i en liten vacker by i Indonesien. Och att hjältemodigt få rädda någon från att drunkna, då hon enligt sig själv är en riktig stjärna på att simma.
– Men Majorna är också som en by, här hälsar man på varandra och jag älskar att veta vem jag handlar hos, säger Ina och vinkar hejdå till Kajsa och de andra vännerna som sitter med julklander-ångest.
– Vi har kämpat i veckor så att alla som beställt ska få sin julkalender, vi trodde vi max skulle sälja ett par tusen. Nu blev det 11 468 kalendrar, det är inte lätt att ställa om till att bli ett logistikföretag när Postnord är del i ekvationen.
När vi kommer ut på de frostiga kullerstenarna stannar hunden Sinjo till – ett farligt löv har fångat hans uppmärksamhet. Området runt det lilla podd-kontoret vid Mariaplans rondell är omringat av charmiga hyreshus med dragiga fönster.
– Jag glömmer aldrig hur overkligt det var när jag efter över sju år i bostadskön fick mitt första hyreskontrakt här i Majorna. Jag satt på JMG, journalisthögskolan, framför en sådan där burkdator och tjöt inombords av lycka. Det var mäktigt, säger Ina.
Det första hon gjorde var att ta fram borren och skruvdragaren.
– I hela mitt vuxna liv har jag bott hos pojkvänner eller i andra hand, men att känna att det här var “min” lägenhet gjorde nog att jag gick lite över styr. Jag tror det blev över 40 krokar i hallen, säger Ina Lundström medan vi rör oss över rondellen mot hennes “andra hem”, puben Red Lion. Personalen möter Ina med ett stort leende – och posten.
– Det är hit våra lyssnare skickar brev och presenter, de är så himla gulliga. Det sjukaste vi har fått är nog ett par herrkalsonger i storlek small. De var nytvättade, det vet vi då min kära poddkollega Emma helt saknar impulskontroll och tog sig en sniff.
Med posten under armen tar vi oss över spårvagnsspåren och förbi det klassiska gatuköket med skylten “Korv Kiosk”, den som Socialdemokraterna och Stefan Löfven kopierade för en filminspelning i Stockholm. Efter mindre än tre minuters promenad är vi framme vid Ina Lundströms innergård. Det kan inte bli mer “Majorna-likt” än det här. Flagnande gul färg, landshövdingshus, vinterträdgård och en svag lukt av “herbal wisdom”, ett slangord för marijuana som förekommer i podden.
– Kolla in den här trappuppgången, säger Ina och stryker med handen på de röd-grön-målade väggarna medan vi tar oss upp till hennes dörr, som pryds av en skylt som fortfarande har kvar namnet på familjens nu döda katt: Putte.
– Det är för tidigt att ta bort hans namn, men snart ska vovven Sinjo stå där också, säger Ina och öppnar dörren som ser ut att kunna gnissla.
Flera andra hyreshus i området har vävtapet efter att Familjebostäder tog över, men här är det gamla kvar både i trappuppgång och lägenhetetsstandard. Den rymliga femman har dusch i källaren och varmvattenberedare i köket och inne på toaletten. Den generösa takhöjden gör dock att det ändå känns som att komma in i ett mini-slott, fullt av prylar från generationer av resor och minnen.
Och i sängen hittar vi hyresvärden, Inas kille Jakob iklädd grå mysdräkt.
– Han är med i Fastighetsägarna och jag i Hyresgästföreningen, det finns nog inte många par som har det så. Men jag skulle säga vi är grymt bäst på hyresförhandling utan blodbad, säger Ina och Jakob nickar instämmande.
Fastigheten har funnits i familjen i generationer, lägenheten är Jakobs barndomshem. I samma hus bor flera av deras vänner.
– Det är en oerhörd lyx att kunna gå ner barfota för trappen och sitta och tjöta över ett glas vin. Visst det knakar och lutar lite, men vi trivs väldigt bra här i vårt gamla hus, säger Ina.
Förutom podden har hon en lång karriär som journalist, bland annat har hon varit redaktör för tidskrifterna Hunger och hemlösas tidning Faktum. Där gjorde hon en intervju med en av Göteborgs mest folkkära artister med rubriken: ”Varför ljuger Håkan Hellström”.
– Det blev ett herrans liv då jag punkterade flera av hans berättelser och anekdoter som lögner. Det var en härlig känsla när Faktum-försäljarna kom in och var överlyckliga över hur mycket tidningar de sålde med Håkan-intervjun.
– Att jag fick smälla några pretto musik-journalister på näsan var bara en härlig bonus.
- Mormors kokbok: “Hur man är en perfekt indonesisk fru till en holländsk man, den här boken har allt! Bäst gillar jag sidorna där man ser att det lagats, med spill och nötta hörn”.
- En av alla kassettbandspelare: Det ser ut lite som en hi-fi-kyrkogård hemma hos Ina: “Jag älskar saker som går att laga med lite kontaktlim och en ordentlig gummisnodd, det finns något magiskt med det”.
- Morteln: “Man kan aldrig ha för många mortlar” är ett av Ina Lundströms motton. Hela kryddor som man mortlar och rostar själv “är en nödvändighet” när man lagar god indonesisk mat.
- Ett av Sveriges största internetforum där vem som helst kan diskutera precis vad som helst – under skyddet av anonymitet. Det kan handla om allt från tips på hur man gör den bästa carbonaran, till långa diskussioner om psykisk ohälsa, droger eller det senaste skvallret om kändisar.
- Flashback har hyllats för sina medlemmars grävande journalistik, som bland annat avslöjade naturfotografen Terje Hellesøs manipulerade bilder och de har även hjälpt polisen att få fast kattmördare i både Göteborg och Stockholm.
- Flashback har kritiserats för att använda yttrandefrihet och anonymitet för att vara en kloak för rasism, hat och kriminalitet. År 2010 tog en ung man sitt liv efter att ha blivit hetsad till att göra självmord av vissa användare på forumet. Andra försökte dock hindra honom och ringde polisen.
