Husdjurens helande kraft
Lena Hjort, katten Findus:
”Den 22 maj 2013 förlorade vi vår enda dotter, Maria. Innan hon gick bort hade hon köpt Findus. Han var en lekfull katt på sex månader när vi tog hand om honom. På något sätt är det som att han är en del av henne. Det var Maria som valde honom och nu lever han med oss. Den katten har vi bara haft som innekatt för vi är rädda att han ska komma till skada. Han är så kelen. När vi ska sova ligger han alltid vid mina fötter. Han är en stor tröst. Han ser om jag är ledsen. Jag vet inte hur han gör. Då kommer han med en gång och stryker sig mot mig. Han gör likadant om jag är sjuk. Då ligger han och tittar på mig. Det känns som att han vill se att jag är ok.”
Gert-Erik Rasmusson, zhitsuin Buster:
”Jag bor själv men tack vare Buster kommer jag ut och träffar folk. Jag pratar mycket med andra hundmänniskor. Det är socialt att ha en hund. Jag har reumatism och ibland har jag väldiga smärtor. Då blir han extra kelen. Han kommer och slår med tassen, slår på benet och vill hoppa upp i knäet och bli klappad. Det är väldigt lugnande och det värmer samtidigt. Jag går och pratar med honom som en liten unge. Så sitter han och tittar på en och vänder på huvudet. Det är precis som att han sitter och lyssnar. Jag pratar om allt möjligt. Jag brukar säga till honom att nu ska jag gå och ta en kopp kaffe så du kan ligga kvar. Han ligger mycket nere vid fåtöljen. Han betyder allt för mig. Jag måste bry mig om honom och ta hand om honom. Jag har en granne som passar honom ibland. Då är det tomt.”
Emma Svensson, fem katter:
”Hade inte jag haft mina djur vet jag inte vad jag hade gjort. Det är de som gör att jag kommer upp på morgonen. Jag måste ge dem mat, gosa och ta hand om dem. Jag orkar mer för att jag måste ta hand om dem och de kommer och gosar när det är sämre dagar. Om jag är ledsen kommer de springande. Jag behöver inte ens vara i samma rum som katterna. Det är som om de känner av energierna ändå. När jag är ledsen pussar de mig, lägger sig vid hjärtat, lägger sig i knäet. De märker det som ingen annan. Jag pratar med mina djur. Jag pratar om allt med dem. De dömer inte och de pratar inte tillbaka på det sättet. Men de tittar nyfiket tillbaka. De är en del av min familj.”
Hanna Videung, bulldogen Freja:
”Nu i coronatider har Freja blivit extra viktig för mig. Eftersom jag inte träffar så mycket människor betyder hennes sällskap och närhet mycket. Hon ger mig ett lugn genom att bara finnas. Freja är den enda runt mig just nu som är ovetande om corona och är precis som vanligt, lika glad och lekfull. När hon hämtar sin boll och kommer och vill leka smittar hennes glädje av sig. Freja tänker aldrig på vad som har varit eller oroar sig för framtiden. Hon tar varje dag som den kommer och lever i nuet. Jag försöker lära mig detta av henne. Hundar är bra på att känna av och förstå oss människor. Min förra hund, Maya, kom alltid fram till mig om jag var ledsen och lade sina tassar uppe på mina axlar och sänkte huvudet bak mot min rygg som om hon försökte krama mig. Relationer mellan människor handlar mycket om att ge och ta. Kärleken från djur är mer villkorslös. De ger kärlek utan att kräva eller förvänta sig något tillbaka. Oavsett hur jag mår eller om jag har en mindre bra dag älskar Freja mig alltid lika mycket. Jag känner mig aldrig ensam i hennes sällskap.”
