Det ska du tänka på om du hyr ett sommarboende
För den som hyr ett hus eller en lägenhet för att bo där tillfälligt under en kortare tid gäller andra regler – och priser – än för den som hyr ett permanentboende.
I Sverige finns det mer än 600 000 fritidshus. Samtidigt är det vanligt att ägarna själva kanske inte alltid utnyttjar dessa fullt ut, då dessa bor i en annan kommun, ett annat län eller till och med utomlands. I Båstads kommun bor 85 procent av ägarna i andra kommuner, och i Borgholm på Öland är andelen högst i landet med hela 90 procent utsocknes. Med andra ord finns det en stor marknad för sommarboenden.
Fri prissättning gäller för sommarboende
Men oavsett om du hyr en villa, en lägenhet i ett flerfamiljshus eller ett gårdshus finns det flera saker att vara uppmärksam på.
Johan Perup är jurist på Hyresgästföreningen i Helsingborg, och beskriver kortfattat principen för hur hyrorna sätts:
– Fri prissättning, säger han.
När det handlar om bostäder som hyrs ut tillfälligt, gäller inte den lag, hyreslagen, som gäller för permanent uthyrning. Det innebär att en hyresgäst inte har möjlighet att vända sig till hyresnämnden, om hen tycker att hyran är för hög – varken i förhand eller i efterhand.
Vad som avgör vilka lagar som gäller bestäms av vilken typ av uthyrning det handlar om, säger Johan Perup. Det innebär att det kan gälla olika regler för en och samma stuga, eller till och med olika lägenheter i samma fastighet, om det är ett flerfamiljshus.
Men bara för att det inte går att vända sig till hyresnämnden, innebär det inte att en hyresgäst är helt rättslös om det uppstår en konflikt.
– Om det är en mindre nogaräknad som hyr ut kan den vilja klämma dig på pengar, säger Johan Perup.
Viktigt att dokumentera skick
Därför råder han den som vill hyra ett sommarboende att vara noga med att dokumentera hur det ser ut direkt när man kommer dit, precis som vid annan uthyrning. Genom att ta filmer eller fotografier kan risken för konflikter om vad som egentligen fanns från början och i vilket skick det var minskas. Det är just med hänsyn till skador och förluster som de flesta hyresvärdar kräver en deposition.
– Normalt besiktigar man ju inte när det är ett sådant hyresförhållande men det är väl värt att göra det, säger han.
Om det ändå blir en konflikt som inte kan lösas utanför rätten, får den som är missnöjd vända sig till en tingsrätt för att få tillbaka sina pengar. Oftast blir det då en process som kallas förenklat tvistemål, vilket innebär en lägre ansökningsavgift och ett tak för ombudskostnader.
Att vara uppmärksam redan innan resväskorna är uppackade är också en bra idé, menar Johan Perup på Hyresgästföreningen.
– Undersökningsplikten för den som hyr är ganska långtgående, säger han.
Om det ändå uppstår en konflikt för att hyresgästen menar att uthyraren inte hållit det hen lovat, kan det bli en tvist i en vanlig domstol.
ARN gäller inte privatuthyrare
Den som hyr av en privatperson kan inte heller vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN), som konsumenter normalt kan göra om de är missnöjda med en tjänst eller vara och om det handlar om mer än 2 000 kronor.
De flesta företag väljer att följa ARN:s utslag, men dessa är bara rekommendationer. Så funkar det inte för privatpersoner, säger Johan Perup.
– För ett företag hade det varit mindre bra för dess goodwill än för en privatperson, säger han.
