Hyresettan blev hemlöse Daniels räddning ur missbruket: ”Jag har verkligen haft tur”
– Hur tror folk det blir när man placerar missbrukare bland andra missbrukare? Och vem får betala notan? Det är ju skattebetalarna.
Daniel Johansson Deak, 27, står i dörren och hälsar välkommen redan när vi kliver ur hissen. En trång hall, badrum rakt fram, kök till höger och kombinerat sov- och vardagsrum till vänster.
Från den lilla balkongen i söderläge syns Askimsvikens glittrande vatten i fjärran, bortom höghus och lummiga trädtoppar.
Lövskogen strax intill knuten är fylld av fågelkvitter. Förr, när han mådde dåligt, kunde småfåglarnas iver kännas som tortyr. Daniel minns hur han skrek åt dem.
– Kan ni vara tysta?!
Nu njuter han. Så här års börjar han varje morgon på balkongen bland tomatplantor och chilikrukor, helst med en kopp te. Väskan från helgens resa står ännu ouppackad på en av köksstolarna. Daniel har varit på en träff med en djurskyddsorganisation, ett av hans nyväckta intressen. Han visar broschyrer och berättar att han hoppas vara med och starta en Göteborgsavdelning.
– Det händer så mycket nu, säger han och ser glad ut.
Mörka år bakom sig
Daniel Johansson Deak vet hur alternativet ser ut. Länge satt han fast i alkoholen och drogerna. Tillvaron blev därefter. Stökig.
– Det var att springa på bolaget så fort de öppnade. Springa på stan, springa på andra trasiga människor som inte mår bra. Jag bodde på olika missbruksboenden. Jag flyttade runt och bodde på det ena stället efter det andra. En konstant stress.
Livet som bostadslös skapade en ond cirkel som blev allt svårare att bryta. Under tiden fick både han själv och samhället betala dyrt.
– Det är jättetokigt med de här missbruksboendena. Alla som bor där har missbruk. Du behöver inte ens gå utanför dörren, du har allt där. Det är jättesvårt att ta sig ur. Jättemärkligt att det är upplagt så.
Chansen som vände allt
Men så fick Daniel höra talas om projektet Bodil. Bodil ingick i Göteborgs stads satsning på Bostad först: en framgångsrik metod mot hemlöshet där ett eget, tryggt hem är första steget i att successivt orka ta tag i ett pågående missbruk eller psykisk ohälsa (se faktaruta nedan).
– Det var ett projekt de hade just i Frölunda. Jag är härifrån. Så jag frågade min handläggare på soc om det. Det ena ledde till det andra. Jag vet inte om jag var den yngsta i Sverige som fick det. Men det fick jag höra då i alla fall.
Daniel Johansson Deak sökte hjälp i rätt kommun, visar Hem & Hyras granskning. Närmare två av tre av landets kommuner nobbar fortfarande Bostad först, trots att metoden fungerar bättre än andra lösningar, är billigare och att regeringen lockar med mångmiljonbidrag.
Men Daniel Johansson Deak drog alltså en vinstlott. Han var motiverad och behövde lugn och ro. Socialtjänsten i Göteborg erbjöd honom att titta på två olika lägenheter och välja den han tyckte mest om.
– Jag valde den jag bor i nu. Jag har verkligen haft tur. Att inte behöva flytta runt och bo på ett ställe ett halvår och inte känna sig riktigt hemma, för man vet ju att man får flytta igen.
I februari 2017 flyttade han in på Södra Dragspelsgatan. För Daniel var lägenheten helt avgörande för att ens orka påbörja sin förändring.
Lägenheten första steget mot balans
Men sedan fortsatte kampen. Daniel var fortfarande inne i ett aktivt missbruk.
– Till en början, de första åren … Vad ska man säga. Jag gick ut på morgonen och kom hem på kvällen. Jag var mest här när jag skulle sova. Det var hopplöshet, ständig oro. Jag var aldrig nöjd, ville alltid vara någon annanstans. Jag behövde distans, till både människor och stan.
Trots bakslagen missade Daniel Johansson Deak aldrig några hyresinbetalningar. Han störde inte sina grannar och tog hand om sin lägenhet.
Med hjälp av Stadsmissionens boendeassistenter fick han sakta men säkert fastare mark under fötterna.
– Det har hänt så mycket fint de sista två åren. Jag började fundera på vad jag ville göra med mitt liv. Mycket hände när jag kom hem från behandlingshemmet. Jag börjar känna att jag lever på riktigt. Jag har ingen oro kvar i kroppen. Det är verkligen en befrielse.
Vad har den här lägenheten betytt för dig?
– Det har varit jätteviktigt och skönt att kunna stänga sin egen dörr. Just att slippa andra människor som också håller på att missbruka. På många av de här boendena jag har bott på så kan folk knacka på din dörr klockan 3 på natten för de undrar om du har en cigarett. Här kunde jag koppla av. Men det är en process.
Vikten av att ta ansvar – och förlåta sig själv
Daniel Johansson Deak citerar Einstein och säger att det bara är idioter som gör samma sak om och om igen och förvånas när utfallet blir detsamma varje gång. Man måste våga prova nytt för att få förändring. Men sådant kostar på.
– Jag har varit livrädd. För mig själv. Existentiella frågor.
Till slut landade Daniel Johansson Deak i att det handlar om att ta ansvar. Det egna ansvaret är något han återkommer till flera gånger. Att man inte kan skylla på andra, utan själv behöver bestämma sig.
– Det avgörande är att sluta dricka och knarka. Det är som ett fängelse. Alkohol förstör dig själv och familjen.
Daniel har också funderat mycket på förlåtelse. På soffbordet ligger en bok om Jesus. För en tid sedan upplevde Daniel en vändpunkt i tillvaron och fann tröst i Bibeln. Sedan dess har han hittat ett inre lugn. Som att han vet hur han ska göra.
– Det låter som en klyscha, men … Att man förlåter sig själv. Livet är inte alls meningslöst eller hopplöst. Livet blir vad man gör det till. Så som jag mår nu jämfört med då – det är som två olika Daniel. Jag är där jag är nu på grund av de val jag har gjort.
”Sparar samhället pengar”
Han tystnar och funderar lite. Berättar att han har slutat försöka peppa andra som är kvar på botten. En del blir arga, har han märkt. Han medger att han själv inte hade varit särskilt mottaglig för något liknande för några år sedan, då när ett hållbart liv kändes som en ouppnåelig hägring. Och kanske som ett skuldbeläggande.
– Man måste vara i det skicket att man kan stanna upp. Det är bara nuet som är viktigt egentligen. Det är nu kan man påverka. Det går inte att göra något åt sådant som har varit. Man straffar bara sig själv när man tänker så.
En del kan tycka att det är orättvist att en missbrukare får en lägenhet när en massa folk står i kö. Hur tänker du om det?
– Jag kan förstå det. Och jag kan förstå dem som tycker att det är rättvist också. Grundproblemet är ju inte att någon som har varit bostadslös får en lägenhet, utan bostadsbristen. Och om vi pratar om vinsten … Att jag får den här chansen sparar samhället pengar också. Att bo på ett missbruksboende kostar jättemycket pengar. Det går att se det på hur många olika sätt som helst.
Har numera eget förstahandskontrakt
Sedan två år tillbaka står Daniel Johansson Deaks eget namn på lägenhetens förstahandskontrakt. Tills vidare har han kvar stödet från Stadsmissionens boendeassistans. Vad Daniel själv vet så känner grannarna inte till att han först flyttade in genom Bostad först.
– Jag kanske har berättat om min bakgrund eller vad jag har hållit på med innan. Men jag har inte pratat om hur jag fick lägenheten.
– Man är rätt inkognito, det bor ju 150 personer i ett hus. Men på min våning funkar det jättebra med mina grannar. Man sköter sig själv men hälsar på varandra och har lärt känna varandra lite.
Nyligen har han fått ny lust att inreda lägenheten. En av boendeassistenterna som ”är bra på inredningsdesign” har lovat hjälpa honom att fixa fint i badrummet.
Plötsligt ringer mobilen. Skjutsen mot Ikea väntar nere på gatan: Daniel ska skaffa mörkläggande rullgardiner, eftersom persiennerna i söderfönstren börjar ge med sig.
– Jag lär mig nytt varje dag. Man behöver inte åka någonstans. Jag är så tacksam för att få må så här, säger han medan vi tar på oss skorna i hallen.
I trapphuset låser Daniel Johansson Deak omsorgsfullt ytterdörren och säger att det här, att kunna stänga sin egen dörr, det är själva grejen. Sedan tar vi hissen ner, där boendeassistent Josefin väntar i bilen. Nu blir det Ikea.
- En beprövad metod för att motverka hemlöshet bland personer med missbruk och psykisk ohälsa. Grundtanken är att människor först behöver ett tryggt hem innan de kan göra något åt sina övriga problem.
- Bostad först innebär att hemlösa personer får en vanlig lägenhet och följer samma villkor som andra hyresgäster. Personerna erbjuds fortsatt stöd och vård, men de måste inte ta emot hjälpen eller hålla sig nyktra för att behålla lägenheten. Enda kravet är att man som hyresgäst tar emot besök i sitt hem en gång i veckan.
- Först hyr personen oftast i andra hand via kommunen, för att sedan överta förstahandskontraktet. Forskning visar att 80 procent lyckas behålla sin lägenhet på längre sikt.
- Metoden skiljer sig från den mer traditionella modellen med en boendetrappa, där en egen lägenhet är sista steget.
- Bygger på principen om bostaden som en mänsklig rättighet. Regeringens mål är att Bostad först införs i hela landet senast 2026.
