Hyresgäst kräver tillbaka 108 000 i överhyra
Ockerhyror för andrahandskontrakt är stadigt återkommande ärenden i hyresnämnden som inte sällan avgörs till fördel för andrahandshyresgästen. Sedan lagen ändrades för några år sedan har en andrahandshyresgäst bara möjlighet att kräva tillbaks ett års för hög hyra av den som innehar förstahandskontraktet, men trots det kan det handla om mycket stora summor.
I det här fallet krävs en 36-årig kvinna på 108 000 kronor av sin 50-åriga andrahandshyresgäst. I sin kommunikation till hyresnämnden beskriver mannen hur upplägget gått till: han skulle betala 19 000 i månaden delat på två olika konton och med en deposition på 12 000 kronor. Det förnekas nu bestämt av kvinnan som bara vill medge att hon mottagit 9500 kronor i månaden.
Utöver det beskrivs en omfattande tvist om huruvida lägenheten var möblerad eller inte och i vilket skick den var i före och efter andrahandsuthyrningen. Enligt kvinnan behövde bland annat badkar och klädskåp bytas ut. På det svarar andrahandshyresgästen att lägenheten redan var i mycket dåligt skick och att skåpen, de hade kvinnan själv stulit och fraktat bort.
Men kravet på 108 000 kronor är inte kvinnans enda problem. Hon och lägenheten förekommer nämligen i ytterligare ett fall i nämnden. Kvinnan misstänks ha bytt till sig lägenheten på oriktiga grunder genom ett sådant skenbyte Hem & Hyra nyligen skrivit om i flera artiklar. Enligt ombudet för värden Einar Mattsson existerar inte ens lägenheten hon bytte till sig och kan med det sägas vara otänkbar för någon att bo i över huvud taget.
Kvinnans ombud förklarar saken med att det skett en förväxling med lägenhetsnummer men också att det saknar betydelse om kvinnan verkligen bodde där innan bytet trädde i kraft. Vad som har betydelse, enligt kvinnans ombud, är om de som kvinnan bytte med verkligen flyttade in i den lägenhet Einar Mattssons påstår inte existerar. Det gjorde de, såvitt kvinnan kan förstå, men om de inte gjorde det kan det inte läggas kvinnan till last.
Det tycker däremot Einar Mattssons ombud och förtydligar:
– Om hon inte ”haft anledning att tro att uppgifterna var oriktig” spelar ingen roll i ett läge då hon intygat att uppgifterna varit sanna.
Målen om överhyra och skenbyte avgörs i två olika mål.