Hyresgäst på slott – inte alltid en dans på rosor
Blommorna bokstavligen väller fram när vi går in genom den lilla grinden som pryds av skylten ”privat”. Utan att blinka går det att lista ut att det bor en trädgårdsmästare här.
– Även när jag varit och jobbat hela dagen med trädgården på slottet är det härligt att komma hem till något vackert, säger Kenneth Krabbe och visar in bland tomatplantor och pampiga palmliljor.
Den röda stugan är inredd med alla moderniteter en hyresgäst behöver, men den gamla stockväggen får titta fram. Sover gör han uppe på loftet. I hans tidigare bostad var det svårare att vara privat.
– Jag bodde först i en flygel på slottet, då var det svårare att skilja på jobb och fritid, när som helst kunde någon knacka på med en fråga, säger Kenneth Krabbe, och förklarar att det inte är lätt att veta var proppskåpet sitter när det dragits el i 100 år.
En morgon när han kom ut i morgonrocken stod en hel grupp tyska turister i hans kök och gapade av förvåning.
– Det gäller att vara social och att man kan bjuda på sig själv, man blir lite del av turistattraktionen, säger Kenneth Krabbe.
Runt sin stuga har han planterat växter i olika höjder, som skyddar från insyn när han slappnar av på sin lilla uteplats. Men trots att hans hem ofta fotograferas av turister är det inget som stör honom.
– Det bästa med att bo så här är att man aldrig känner sig isolerad, även under hösten och vintern är folk här, för skördefesten i september och julmarknaden som börjar i november, säger Kenneth Krabbe och öppnar grinden.
Vi är på väg för att hälsa på hans närmsta och enda bofasta granne: frilansfotografen Thomas Carlén. Kenneth kan inte låta bli att ta lite ogräs på vägen.
– Ja, jag är lite miljöskadad, säger Kenneth.
På trappan till grannen Thomas stuga i slottets ”arbetarby” ligger katten Sigge och gottar sig i solen.
– Det är nog Sveriges mest fotograferade katt, en riktigt linslus som går ut och lägger sig på grusvägen för att bli kliad av förbipasserande, säger Thomas Carlén.
Det bästa de vet med att bo där andra turistar är att det alltid händer något.
– Om det inte är epa-traktorer som lever loppan vid campingen är det kossor som rymt och trampar sönder slottets grästrappa. Jag gillar att få hjälpa till där det behövs, säger Thomas Carlén, som även jobbat med trädgården och som alltiallo på slottet.
Hyresvärden är Tjolöholms stiftelse, vars huvudman är Kungsbacka kommun. Kenneth fick sitt hyreskontrakt genom sitt jobb som trädgårdsmästare, medan Thomas fick komma på intervju.
– En väninna såg en annons i tidningen Arbetet, jag tror vi var runt 30 som sökte. Först hamnade jag i den anrika Grindstugan i 15 år, men oj vad det skakade av alla turistbussar som på den tiden åkte genom murgrinden, som också var del av min vägg. De fixade ny väg år 2000.
Nakenchock har dock inträffat.
– Jag hade precis kommit ur duschen och låg på sängen och läste tidningen. Plötsligt hörde jag ett himla skrikande från tre kvinnor. När jag tittade ut sprang de allt de kunde från fönstret, säger Thomas, som är glad att han hade kalsongerna på sig.
LÄS OCKSÅ: Deras hem är deras borg – de är hyresgäster på Varbergs fästning
1. Ska du bo mitt i en turistattraktion måste du vara social och älska att prata med folk.
2. Det är inget för den mörkrädde, slottsmiljön kan lätt bli kuslig på vintern.
3. Du behöver älska ditt område och alltid vara beredd på att hjälpa till när det behövs. Ta initiativ!
• Omnämns första gången som ”Thiulfö” år 1231 och tillhörde då den danske kungen Valdemar Sejr.
• År 1659 kom slottet i svensk ägo, men den byggnad man ser idag är byggd runt sekelskiftet 1900. Den uppfördes av det svensk-brittiska köpmannaparet James Fredrik och Blanche Dickson från Göteborg.
• Idag en stor turistattraktion, där besökarna kan se allt från en av Sveriges första dammsugare till hyresgästerna Kenneth och Thomas. Ägs av en kommunal stiftelse.
