Synke i Berlin: Jag fick besked om 167-procentig hyreshöjning
Vita lakan hänger från fönster och balkonger på ett vackert blått hus i Friedrichshain. 250 % hyreshöjning! står det med stora bokstäver på ett lakan och på ett annat: Stoppa vräkningarna – vi stannar här!
Synke Köhler bor i det blåa huset i ett område med småbutiker, graffiti på väggarna och några ockuperade hus med bepansrade bottenvåningar.
Hon har bott här i 20 år och varit nöjd med sin kallhyra på motsvarande 6 000 kronor, men för ett år sedan kom ett brev. Hyresvärden Fortis Group ville modernisera och höja kallhyran med 10 000 kronor.
– Först bara skrattade jag. Jag kunde inte tro att det var seriöst! Men det var allvar och de skrev att jag skulle tänka över om jag har råd med den nya hyran och om jag kan bo kvar.
Grannarna gick samman och tog strid för att slippa renoveringen. Ett år senare har det fortfarande inte tagits upp i domstol och Synke är nöjd.
– Tiden arbetar för oss. De vill modernisera och sedan sälja lägenheterna styckvis. Men med hyrestaket som ska införas har det blivit svårare att sälja och under tiden kan vi bo som förut.
Synke är författare och har skrivit en roman om den hårda bostadsmarknaden i Berlin. Hon vet många som fått motsvarande 350 000 till 680 000 kronor för att flytta.
– Det kan verka mycket, men jag kan räkna. De pengarna försvinner snabbt om man måste flytta, med de höga hyror som gäller nu. Så jag stannar kvar och kämpar.
Lisa Schlatow, 35, har lilla Fanny i famnen när hon öppnar dörren till sin vackra lägenhet med stuckaturer och högt till tak. Hon älskar lägenheten, men den är för liten för fyra personer. I flera år har familjen letat efter något större.
Lisa är född i Sverige, men familjen flyttade till Berlin när hon var barn. 2006 fick hon kontrakt på en tvåa i Prenzlauer Berg. Senare bodde hon flera år i Stockholm, men behöll lägenheten i Berlin, för man släpper inte ett gammalt kontrakt där.
När hon flyttade tillbaka 2016, med man och barn, hade marknaden exploderat.
– Vi tänkte att det skulle vara temporärt att bo i en tvåa, men varje gång vi försöker hitta en ny är det 60 andra på visningen och alltid någon som är läkare eller advokat med hög lön som får lägenheten.
En trea skulle kosta dem uppåt 13 000 kronor mer i månaden. Lisa är lärare och i Tyskland har de hög lön så de skulle ha råd, men hon tycker det är orimligt.
– Oss är det inte alls synd om, men många andra yrken är väldigt underbetalda och jag tycker att även en ensamstående undersköterska ska ha råd att bo i Berlin.
På en trädkantad kullerstensgata i den fattiga stadsdelen Neukölln hälsade Ola Eibl på sin pojkvän. En lägenhet i gårdshuset stod tom och hon frågade hyresvärden om hon fick hyra. Svårare än så var det inte att få en bostad i Berlin 2008.
– På varje gata fanns tomma lägenheter, det var bara att välja vad som passade bäst. Och i Neukölln ville ingen bo då, berättar Ola medan hon mal kaffebönor i en handvevad kvarn.
Numera vill alla bo i Neukölln. Folk från hela världen flyttar dit och de är beredda att betala betydligt högre hyror än vad de gamla Berlinborna är vana vid.
I början var det roligt att få lite fläktar utifrån, säger Ola, 38. Men nu är hon less.
– Det är så många som flyttar in och ut. Man känner inte folk häromkring längre och ibland kan man inte ens beställa en öl på puben på tyska. Jag känner mig som en turist i min egen stad, så jag vill flytta från Berlin.
Samtidigt kan hon inte bo bättre. Visserligen har huset flagnande fasader och hål i taket, men Olas tvåa har en takhöjd på 3,50 meter och det rymliga vardagsrummet är full av färgstarka tavlor. Hon är konstnär och har sin ateljé i lägenheten. Allt i ett – till en hyra på 4 100 kronor i månaden.
– Jag behöver inte hyra ateljé och jag behöver inte dra in så mycket pengar. Det har varit avgörande för att jag har klarat mig som fri konstnär i tio år.
Ronny Hurth, 34, har vräkningsbeslutet framför sig på bordet. Han bor i ett höghus nära Berlin Ostbanhof, på trettonde våningen med utsikt över det berömda TV-tornet som blivit själva symbolen för Berlin.
Beslutet säger att Ronny har hyrt ut lägenheten i andra hand utan lov och nu även låtit sin flickvän flytta in innan det hade godkänts. På måndag, om fyra dagar, ska han ut ur lägenheten.
Själv säger han att han har bett om lov men aldrig fått svar från Akelius, men domstolen har gått på hyresvärdens linje.
– Det är självklart helt fel beslut, men trots att jag stred och anlitade advokat hjälpte det inte. När jag fick brevet grät jag i flera dagar, men sedan fick jag intyg från min psykolog som säger att jag inte kan flytta nu. Jag tror vi kan bo kvar ett halvår till, kanske.
Ronny är kock, men har gått sjukskriven och arbetslös en period. Varken han eller flickvännen Stefanie har en aning om vart de ska ta vägen när de väl måste flytta. För bara några år sedan kunde det gå att få tag i riktigt billiga lägenheter i Berlin. Nu finns inte den möjligheten kvar. Kanske får de sova hos vänner ett tag, kanske får det bli i Stefanies bil, antagligen måste de lämna staden.
– Jag skulle kanske kunna få social housing, som är lägenheter för fattiga. De ligger långt österut i stan och det är hög kriminalitet i de områdena. Jag kommer att göra allt jag kan för att inte hamna där, säger Ronny.
Stefanie är mindre bekymrad. Hon vill gärna flytta ut på landet ändå, odla sin egen mat och leva enkelt.
– Det är vi som är viktiga. Inte lägenheten, säger hon.
