Hyresgäster vandrar mot våldet
Nattvandrarna går mellan husen och lämnar spår i nysnön. En promenad som har sin början en varm sommarhelg för snart två år sedan. Då bilar brann.
Det faller mjuka flingor med snö över Brickebacken. Stefan Ehrendahl, Mikael Hallenius, Iréne Rudolfsson och Annika Pihlqvist gör sig redo i Hyresgästföreningens lokal för att gå ut i sitt bostadsområde. De tar på sig gula jackor och reflexband med texten ”Nattvandrare”. För det här är ett sätt att vända det som var dåligt till något bra.
De vet inte vad de kommer att möta när de kliver ut genom dörren. Snöandet talar för att det är lite folk ute. Att det är kvällen mot lucia talar för att det kan bli stökigt.
Mikael var på ett möte tidigare på kvällen, där polisen och fältarna gick i genom läget.
– De vill att vi tar en sväng förbi Viktoriaskolan. Man har sett ungdomar sitta där och hänga, berättar han innan de går ut från den ljusa varma lokalen och in i den kalla svarta kvällen. De bestämmer att de ska dela upp sig i två grupper och gå ”åttan” så att de möts och kan rapportera om något hänt.
Vi går mellan husen och det syns inte en människa. Mikael berättar att han är pastor och att han tidigare tränat fotbollslag i Brickebacken.
– Jag har en bra inkörsport eftersom jag känner igen många från träningen.
Vid Viktoriaskolan är det tomt. Stefan som är vandringsledare den här kvällen tar upp telefonen och ringer fältarna.
På väg från skolan möts vi av några småkillar. De är uppenbart uttråkade och försöker mucka gräl när de ser min kamera. Frågar om jag har fototillstånd. Mikael berättar för dem om vad nattvandrarna gör. Men för döva öron. Han försöker få den som är mest aggressiv att lugna sig genom att se honom i ögonen och säga sitt namn. Men till slut ger även han upp.
– Vet du vad? Det här kommer inte leda till något bra. Vi kommer gå nu och jag önskar er en trevlig kväll, säger Mikael.
Situationen är ovanlig enligt Mikael. Oftast tycker ungdomar att det är skönt att se trygga vuxna ute på kvällen. Jag funderar högt för mig själv om det kommer gå dåligt för den där killen och Mikael är snabb och svarar:
– Inte nödvändigtvis. Han är full av vilja och energi. Om tillräckligt många ser honom i ögonen och säger åt honom att lugna sig, kan han i stället gå riktigt långt.
Vi går vår ”åtta” och möter Iréne och Annika mellan höghusen. Jag går vidare med dem och allt vi ser och hör är hundägare, en räv och ljudet från en glad fest i en lägenhet. Men hur lugn den här kvällen än är och hur mycket snöfallet än tätnar, går det liksom inte att låta bli att tänka på sommaren 2013.
För någon vecka efter kravallerna i Husby, gick en våg av skadegörelse, bilbränder och våldsamheter genom flera bostadsområden i Örebro.
Kommunen ringde Hyresgästföreningen och bad om hjälp att i en akutinsats ordna nattvandringar. Det ledde till att hyresgäster i Brickebacken gick med i riksnätverket för nattvandrare. De har fått gå utbildningar och får stöd från kommunen, Örebrobostäder och Hyresgästföreningen. Allt för att det som hände den där sommaren inte ska upprepas.
Klockan börjar närma sig elva och Iréne gnider sin smärtande ländrygg med händerna. Hon får ont när hon går långt. Ändå har hon aldrig funderat på att sluta nattvandra.
– Jag trivs i mitt bostadsområde och vill att det ska fortsätta att vara bra. Nu har jag i varje fall försökt att göra något. Alternativet är ju att bara sitta och prata och gnälla. Men nu kanske jag kan göra skillnad för någon, säger hon.
