Ilska blandas med lättnad bland boende på Långströmsgatan
– Det kom som ett slag i ansiktet.
Det säger Tiina Svensson, boende på Långströmsgatan och aktiv i nätverket Stå upp för Långströmsgatan. Hon är med både i den lokala hyresgästföreningens styrelse och i fastighetsägarens referensgrupp, och trodde att hon skulle få en indikation om att något var på gång.
I stället överrumplades hon av uppgörelsen, vars innehåll gick ut till referensgruppen och övriga hyresgäster redan under gårdagen. Den har väckt ilska i kvarteret, enligt Tiina.
– Många undrar hur Hyresgästföreningen kan gå med på detta. Det känns som om man inte har lyssnat på hyresgästerna. Balder har kört över referensgruppen i det här. De säger att de ska tänka på ett nollalternativ, men sedan gör de ändå som de vill. Var finns empatin och moralen?
Tiina Svensson vikarierar just nu på en förskola i området. Hon säger att de större barnen pratar med varandra och undrar om de kanske ska flytta.
– Att höra dem diskutera det gör ont i magen. Och oron finns där, även för min egen del. Blir jag själv utan jobb blir det ju jobbigt. Man vet inte riktigt hur det kommer att bli.
Håkan Lindergren, ordförande i den lokala hyresgästföreningen, har varit med och förhandlat fram överenskommelsen med Balder. Efter beskedet har han mött ilskna reaktioner bland grannar som hoppats på lägre hyreshöjningar, eller ingen höjning alls.
– Men jag har också fått meddelanden från folk som är glada att det är över, som sett att de nu har råd att bo kvar, säger han.
– Det finns två sidor, och det är svårt. Man känner sig klämd. Det är väldigt jobbigt att det finns folk som har väldigt svårt att klara det här. Jag vet många som har det tufft – sjukpensionärer, pensionärer… Jag hoppas verkligen att alla ska kunna bo kvar.
En uppgörelse vid förhandlingsbordet är ändå troligen bättre än om hyresvärden gått direkt till hyresnämnden med sitt eget förslag, resonerar Håkan Lindergren.
– Då kanske det hade blivit ännu dyrare. Det är man ju livrädd för. Vi hade hoppats på ett nollalternativ. Vi har försökt, och verkligen slitit. Jag tror ändå att vi fick det bästa vi kunde få, säger han.
Själv bor Håkan Lindergren i en trea, och räknar med en dryg tusenlapp mer i månaden efter renovering och intrappning. Det ska nog gå även om det kräver lite ekonomisk eftertanke, konstaterar han.
– Det blir tufft även för mig, som är ensamstående med två barn. Men jag tror att jag kommer att bo kvar här. Barnen går i skolan och jag trivs väldigt bra i området. Det vore synd om man behöver flytta, nu när det blir fint.
Även Tiina Svensson hoppas kunna bo kvar i sin trea. Och än är inte sista ordet sagt, framhåller hon.
– Stå upp för Långströmsgatan kommer att fortsätta kämpa. Vi hoppas kunna förhala det så långt det går. Kanske så länge att det blir en lagändring. Vi hoppas på mirakel just nu, säger hon.
LÄS MER: Uppgörelse klar på Långströmsgatan
