Imamen satte stopp för klotter och skadegörelse i Säffle
Namnlapparna på dörrarna i trappuppgången på Vintergatan i Säffle är textade för hand och fästa med tejp. För här är det inte meningen att någon ska bo länge.
Farkad AlShamary har bott i Sverige i sex år. Tre eller fyra av dem har han bott på Vintergatan i Säffle. Han minns inte längre. Han är en av alla dem som bor på asylboende i väntan på uppehållstillstånd.
Men han är också den man som har valts till imam bland asylboendets muslimer. Varje fredag vid middagstid leder han fredagsbönen i källarmoskén, som ligger i samma huslänga av rött tegel som Farkad bor.
Där går han upp i det lilla hemmasnickrade podiet i furu och håller sin predikan. Och han pratar inte endast om Allah och profeten Muhammed, utan även om tvättstugor, trappuppgångar och om att vara en god granne.
Farkad berättar att det varit stora problem i boendet: klotter, krossade rutor och tvättmaskiner som gått sönder.
– Jag arbetade som chef i mitt hemland och vet att sådant här kostar mycket pengar. Även om det inte är mina pengar så tycker jag inte att det är bra. Det är slöseri, säger Farkad genom vår tolk och fortsätter:
– Och att komma ned i tvättstugan och inte kunna tvätta för att maskinerna är trasiga är inte roligt för någon. Det kunde gå flera veckor utan att vi kunde tvätta.
Tillsammans med Säfflebostäder, kommunen, kyrkor och bland annat Hyresgästföreningen har Säffle moskéförening städat upp på gården och målat om i trapphus. Då och då under samtalet hörs det skarpa ljudet av en borrmaskin – en port byts ut några trappuppgångar bort.
– Nu har våra trappuppgångar nästan en tävling om vilken som är finast. Barnen bråkar om vem som ska sopa här ute, skrattar Farkad.
Och snart ska föreningen hålla i tvättstugekurser, där de som behöver får lära sig vad som gäller i tvättstugan.
– Människor här kommer från olika delar av världen och ofta finns det inte gemensamma tvättstugor som i Sverige.
Tina Håkansson är kundchef på Säfflebostäder. Hon säger att de märker en förändring på Vintergatan.
– Farkad är oerhört driven och duktig. Tack vare honom fick vi fart på att måla om i trapphusen och hans engagemang sprider sig som ringar på vattnet. Han är bra för klimatet där uppe och verkar inte göra skillnad på olika kulturer eller religiösa åskådningar.
För på asylförläggningen bor människor som tillhör och representerar olika religioner. Ändå har moskéföreningen blivit central.
– Det är inte viktigt vad man tror på. Det som är viktigt finns här, säger Farkad och pekar på sitt hjärta.
Hur mycket tror du att väntan spelar in när människor förstör och klottrar?
Jag ser svaret i Farkads ögon innan tolken översätter. De nyss så glada och kärleksfulla ögonen blir tunga av mörker.
– Jag blir ledsen av den frågan. För visst är det väntan och sorg som får människor att förstöra. Jag har sett de som haft sönder fönster när de bodde här och väntade på uppehållstillstånd. Men när de fått besked att de får bo kvar och flyttar till den andra sidan Vintergatan, där svenskarna bor, slutar de förstöra.
Farkad berättar att han hade ett välbetalt jobb och ett vackert hus i Bagdad, men att de fick fly. Han pekar på en krukväxt som står i fönstret mitt emot oss, en Dracena, och säger att när milisen kom och slog sönder deras hem, förstörde de även en sådan växt.
– Vi hade haft den i 25 år och den var stor som ett träd. För två år sedan köpte vi den där på Ica här i Säffle. Den är likadan som den vi hade, säger han.
Vad känner du när du ser den?
– Sådana saker vill jag inte tänka på. Då börjar jag tänka på min son som jag inte sett på sex år. Och då orkar jag inte hjälpa andra här.
När tolken gått, följer jag med Farkad ned i den lilla källarmoskén.
– Som imam har jag ansvar för att människor mår bra – och boendet är en del av det. Även om vi bor så här och inte vet om vi får stanna är det viktigt att ha fint omkring oss. Jag tror det är mänskligt, säger han på engelska.
En imam leder bönen inom islam och kan liknas vid en kristendomens präst.
