Inger hittade hem till slut
När man träffar Inger Forsgren är det svårt att förstå att den smärta och välformulerade kvinnan länge varit hemlös och svårt beroende av heroin och amfetamin. Som tidigare kommunpolitiker har Inger Forsgren blivit en känd profil i Vingåker. Vi har knappt slagit oss ned på anrika Citykonditoriet förrän det dyker upp bekanta ansikten, Inger kramas och skakar hand. Nu har hon lämnat politiken och ägnar all sin tid åt det ideella uppdraget som ordförande för RFHL.
Men livet har inte alltid sett så här ljust ut.
Under tio års tid bodde Inger på gatan och soffor hemma hos bekanta i Stockholm, drogberoende och sjuk i hiv, som hon smittats av genom en delad spruta.
När hon var 14 år träffade hon en kille som så småningom skulle dra in henne i missbruket, även om det länge var hon som försökte rädda honom.
Inger kände knappt till världen utanför Stockholm när hon för 12 år sedan gick upp på Vingåkershem och berättade sin historia. Under åren som hemlös hade skulderna lagts på hög, något som får många hyresvärdar att backa.
Men efter samtalet kunde Inger låsa upp dörren till sitt första egna hem på länge, en trea centralt i Vingåker.
– Jag bad att få en chans och fick det. De kommunala bostadsbolagen har en viktig roll att fylla, en person med min bakgrund har inte chans att få en bostad annars, säger hon.
Sedan dess har hon och maken beviljats skuldsanering, och flyttat till ett rött torp i skogen. I juni blir de fria efter att ha levt på existensminimum i fem år.
Hur ska ni fira jul?
– Å, vi ska fira i vårt hus på landet, hela släkten. Alla tar med sig lite mat och julklapparna struntar vi i
