Ison Glasgow fick berätta om sin tid som hemlös
Idag och igår samlas hundratals gymnasieungdomar från Trollhättan och Vänersborg för att lyssna på en historia från verkligheten. En berättelse om en idag uppburen artist, som både medverkat i Så mycket bättre och i X-factor, vars barndom kantats av otrygghet och utsatthet. Ison Glasgow har skrivit boken ”När jag inte hade nåt” , en bok om hans barndom och om hur han och hans mamma levde i fattigdom och hemlöshet i Stockholm.
Ison Glasgow kom till Sverige från Queens i New York med sin mamma när han var 6 år. Han lämnade eget rum, bästis, mormor och cykel bakom sig för att möta ett land där ”alla andra var vita” och ingen pratade hans språk. Där inget luktade som han var van och där det nattliga ljuset från neon lös med sin frånvaro.
”Varför flyttade ni?” frågar en av åhörarna.
– Det fanns ingen framtid för mig där. Min mamma såg att andra unga, svarta män hamnade i kriminalitet och drogmissbruk. Crack slog som en våg mot området där vi bodde, det var därför vi flyttade.
Isons pappa fanns i Sverige. Och det var till honom Ison och hans mamma flyttade. Men relationen kantades av bråk och pappan var våldsam. Så när han lämnar familjen kände Ison först lättnad. Men snart står konsekvenserna klara, utan pappan – ingen lägenhet.
Tillsammans med sin mor sover han i trapphus och på parkbänkar. Hos vänner och bekanta ibland, men bara någon natt. Ison Glasgow har en mor med mycket stolthet och hon vill aldrig vara någon annan till last.
– Hon kommer från en familj där man alltid klarat sig själv. Det är hon som präntat in i mig att vill jag att något ska vara annorlunda så måste jag förändra det själv.
Han har sin mamma att tacka för allt. Det var hon som delade med sig av sin kroppsvärme och sin framtidstro, när det var mörkt och kallt. Hon lockade med fantasier och med glädje, även när de inte hade något och när deras magar kurrade i kapp. Det är bara henne han har att tacka för att allt gick bra. Och det gör han, så fort han får tillfälle.
– Hon förtjänar verkligen att höjas till skyarna.
Men det är Ison som får övertala henne att söka hjälp av socialen. Och det är så de till slut får sin första lägenhet. En känsla som inte går att beskriva, säger Ison.
– Ingen har väl gått igenom himmelens portar, men det var så det kändes. Att ha en egen toalett, ett eget kylskåp. Det kändes helt overkligt.
Lägenheten hade inga möbler. Men ändå var den ett paradis.
– Jag bara la mig ner på golvet. Sen skrek jag rätt ut.
Gymnasieeleverna lyssnar under tystnad på Ison Glasgows berättelse. Och på Marie Linder, Hyresgästföreningens ordförande, som håller i samtalet och lyfter det till att också handla om bostadspolitik och vilket samhälle vi vill ha. Hyresgästföreningen har skänkt boken till gymnasieelever i både Trollhättan och Vänersborg, eftersom de tycker att den är en sådan ögonöppnare. Hälften har redan läst den innan seminariet börjar. När Marie Linder avslutar med att uppfodrande fråga hur många som kommer läsa den räcker alla upp handen.
Men sen är det frågestund och då är tålamodet slut. En kille långt bak är snabbt uppe med handen i luften.
”Kommer vi få äran att höra dig rappa idag?”
Och de får de.
Hyresgästföreningen i BohusÄlvsborg-Skaraborg valde att ge Ison Glasgows bok ”När jag inte hade nåt” till alla elever i årskurs två på Magnus Åbergsgymnasiet, Birger Sjöbergsgymnasiet och Nils Erikssongymnasiet.
Bakom arrangemanget, där Ison fick träffa eleverna, stod Hyresgästföreningen, Folkets Hus, Vänersborg och Trollhättans kommuner, Kunskapsförbundet Väst och Brombergs förlag.
