”Jag bor med min dotter i ett rum hos min kompis”
”Just nu bor jag inneboende hos en kompis men det funkar inte. Jag bor med min dotter i ett rum och det blir för trångt och dyrt. Min dotter fyller snart tre år. Jag söker lägenhet överallt, både hos privatpersoner och bostadsbolag, jag registerar mig och väntar i köer. Jag har varit inneboende i ett par månader sedan jag flyttade hemifrån. Att jag bodde hemma var en nödlösning efter en separation. Jag skulle vilja hyra en tvåa eller en trea men får ta vad jag får. Det behöver inte heller vara i Kristianstad, just nu söker jag överallt. Jag kan tänka mig att betala max 5 000 kronor i hyra.
Det hela är väldigt jobbigt. Jag får sällan svar på mina ansökningar och får jag svar får jag höra att jag har för lite köpoäng, för låg inkomst eller ingen fast inkomst. Det verkar alltid finns en ursäkt till att jag inte får hyra en lägenhet.
Jag önskar att politikerna såg till att det byggdes fler lägenheter men för mig är det också viktigt att i alla fall få svar på mina ansökningar. Så länge jag betalar min hyra borde det också kvitta hur mycket jag har i årsinkomst. Jag förstår att hyresvärdarna vill vara säkra på att få in hyran men de allra flesta prioriterar att betala hyran, alla vill ju ha tak över huvudet”.
Berättat för Petra Martinsson
Fakta
Namn: Elisabeth Hansen.
Ålder: 23 år.
Bor: Inneboende hos en kompis i Kristianstad.
Gör: Arbetslös, har sökt in till folkhögskola till hösten.
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här.
