”Jag hade ont i huvudet varje dag”
Året var 2010. Hon var nyseparerad, hade flyttat in i en ny lägenhet med sonen som då var två år gammal. Johanna Larsson hade sökt sommarkurser på högskolan men inte kommit in. Då ansökte hon om försörjningsstöd över sommaren men fick avslag.
‒ Jag var chockad. Tänkte hur ska jag lösa det här? Jag hade en bild av att det svenska välfärdsystemet skulle fungera men det gjorde det inte. Jag menar vad gör man när inte ens socialen vill hjälpa dig?
Johanna Larsson kunde inte betala hyran och paniken infann sig när hyresvärden hotade med uppsägning.
– Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Min räddning blev min familj som lånade mig pengar. Utan deras hjälp hade min situation varit väldigt kritisk.
Det akuta läget hade löst sig men för Johanna Larssons del väntade många tuffa år. Hon fick tänka på varje sak hon handlade. Hon hoppade över måltider för att sonen skulle få äta sig mätt. Han fick vara extra länge på fritids för att få mellanmålen och middagen. Kläder fick hon via olika grupper på Facebook och julklappar började hon köpa redan i juli.
– Jag hade ont i huvudet varje dag. Till slut sökte jag för det men läkaren hittade inget fel på mig. Det var först när jag beskrev min livssituation som han sa att jag led av ”den ekonomiska huvudvärken”.
Hon berättar att små saker som att köpa en dricka i parken för att man blir törstig var en omöjlighet.
‒ Man kan inte köpa den där extra drickan för de pengarna måste gå till mjölk. Du har verkligen inga marginaler.
Omgivningens reaktioner var olika. Det var allt från att hon borde ha tänkt sig för till här får du en liter mjölk så kanske det blir lite bättre. Hon säger att hon har lärt känna en ny sida av Sverige.
‒ Jag har lärt mig att Sverige är indelat i de rika och de fattiga. De fattiga vänder och vrider på varenda krona de har. De rika behöver inte titta på sitt kontoutdrag när de handlar. De går bara in i en affär, tar vad de vill ha och betalar.
Även om det var en period som nu är över kommer Johanna Larsson aldrig att glömma den.
‒ Det nedvärderade mig och jag kände mig ensam. När jag var mitt i det trodde jag att jag var ensam om min situation. Det är ju inget du direkt vill prata om. Jag kände mig liten och obetydlig men jag tror det har gjort mig starkare. Idag är jag stolt för jag har gått från ingenting till att ha ett jobb som jag tycker är kul att gå till. Tänk, nu går jag upp klockan fyra på morgonen och känner ja, jag vill gå upp. Jag älskar livet.
Johanna Larsson fick möjligheten att utbilda sig till busschaufför och idag arbetar hon som det. Att arbeta och tjäna egna pengar har gjort att hennes liv har förändrats radikalt.
– Nu kan jag bjuda min son på bio. Han kan öppna kylskåpet och ta vad han vill ha. Där finns alltid mat. Jag kan ge honom upplevelser som jag inte kunde förut. Jag kan gå in i en affär och köpa det jag vill ha utan att titta på priset. Min huvudvärk är borta, säger hon och ler.
