Jason, 7, attackerades av rottweiler och amstaff – hyresgäster mest utsatta för hundangrepp
I februari hölls huvudförhandling i Högsta domstolen gällande hundägares ansvar över vilka skador dess djur åsamkar på andra människor. Det var en unik dom i ett mål som aldrig prövats i den instansen tidigare. En hundägare i Stockholm dömdes till 30 dagsböter efter att dennes hundar smitit ut från lägenheten och bitit en granne i armen när den försökte rädda sin chihuahua ”Smulan”, något Hem & Hyra tidigare skrivit om.
När det kommer till hundar som attackerar människor så är det i tingsrätterna som ansvars- och skuldfrågan avhandlas först. Sedan 2017 har 106 tingsrättsdomar fallit i mål mot hundägare som stått åtalade för “vållande till kroppsskada.” Vi har granskat samtliga av dem. I 80 av dem har hundägaren blivit fälld.
Hyresgäster mest utsatta för hundangrepp
När vi går igenom domarna blir det tydligt. Fler än hälften av alla som varit åtalade och minst 43 procent av de som blir utsatta bor i hyresrätt, visar vår granskning. Det är fler än i någon annan boendeform. Vår granskning visar också att barn ofta är målsägande.
Jason Gustafsson, i dag elva år, är en av dem som blivit utsatt. En vanlig onsdag i november 2018 är han på väg till en kompis i hyreshuset bredvid. På vägen möter han en kvinna som är ute och rastar två hundar hon är hundvakt åt; en rottweiler och en amstaff. Vad som därefter händer är fortfarande inte helt klart. Ingen har riktigt kunna redogöra för hur hundarna kom loss ur kvinnans grepp om kopplet.
Vad som däremot är utrett är att hundarna hoppade på och bet Jason Gustafsson, som vid tillfället bara var sju år gammal. Hundarna bet honom i händerna, magen och i båda armarna. Skador som rätten ansåg inte var ringa.
– Jag var inte hemma när det hände men kom hem strax efteråt. När jag kommer in såg jag blodstänk lite överallt i lägenheten och i köket stod en blodig Jason och min sambo. Jag är undersköterska i grunden och la om såren och la tryckförband, sen fick vi åka in till akuten, säger hans mamma Anna Wirén.
”Det är ju ett ansvar på hundägaren”
När Hem & Hyra berättar om de många domarna mot hundägarna för Hans Rosenberg, presstalesperson på Svenska kennelklubben, suckar han.
– Det är 80 för mycket. Vi ser inte att det är 80 hundar som är ute för att jaga eller bita utan det är ju ett ansvar på hundägaren att veta hur ens hund reagerar i olika situationer och undvika det så man inte utsätter någon för det, säger han.
Hem & Hyras granskning visar också att det bråkas allt mer mellan myndigheter och djurägare i våra förvaltningsrätter runt om i landet.
På bara fem år har antalet avgjorda domar ökat med 45 procent och hela 73 procent om man räknar fyra år tillbaka. Det kan handla om hundägare som fått förelägganden för sina djur. Men det kan också vara beslut om omhändertagande och avlivning.
Flera av dem som blivit dömda för vållande till kroppsskada har undlåtit ansvar, genom att strunta i försiktighetsåtgärder även om hunden tidigare visat tecken på aggressivitet. Andra har struntat i tidigare förelägganden från länsstyrelsen eller polisen om att hunden ska ha ett visst koppel eller bära en munkorg i situationer där man kan träffa andra hundar och människor.
Besviken på domen
Jason Gustafssons mamma Anna Wirén är i dag besviken på rättsväsendet. Efter händelsen hände inte så mycket. Familjen anmälde kvinnan till polisen och kontaktade länsstyrelsen men det dröjde ett år innan Jason blev kallad på ett första förhör. Och domen? Den kom inte förrän i maj 2020 och fick en annan utgång än vad familjen hade tänkt.
– Det blev ju ingenting; hundägaren fick inget straff. Vi hade hoppats på att han skulle få skadestånd i alla fall, men det fick han inte. Hundarna blev heller inte avlivade, vilket vi reagerade på. Det handlar liksom om ett litet barn som blivit allvarligt skadat och behövt sjukhusvård.
Som hundägare har man ett strikt skadeståndsansvar. Det innebär att den är ansvarig för skadan oavsett om den uppkommit av oaktsamhet eller inte. I flera av de tingsrättsdomar som vi granskat har det varit just så, att hundägaren inte blivit dömd för brott men där den tvingats betala skadestånd för de skador som hunden åsamkat.
”Vi har ju nästan fått tvinga ut Jason på gården, han vill aldrig gå ut och leka”
Annons
I domen från Örebro tingsrätt i Jasons fall framgår det att hundarna efter händelsen ska ha munkorg och ett stryphalsband. Rätten menade vidare att kvinnan inte bar någon skuld i det som hände Jason Gustafsson, att hon inte visat oaktsamhet i situationen.
Av de 24 domar vi granskat där hundägaren frikänts har hälften av dem, trots det, tvingats betala skadestånd. I de andra fallen har man inte kunnat fastställa att det just var den åtalades hund som bitit eller att hundägaren inte varit oaktsam. Då har man avslagit skadeståndsanspråket – som i fallet med Jason Gustafsson.
Fortfarande tuff situation
Nu, fyra år senare, finns det fortfarande tillfällen då hundattacken kommer tillbaka till Jason Gustafssons minne. Det påverkar honom fortfarande negativt. Hundarna må ha flyttat, men vetskapen av att de fortfarande finns i samma stad är jobbig för honom.
– Vi har ju nästan fått tvinga ut Jason på gården, han vill aldrig gå ut och leka. Så vi får gå ut med honom. Om vi möter hundar så får vi säga till honom långt innan vi går förbi varandra att det kommer en hund. De första två-tre månaderna sprang han åt motsatt håll så fort han såg en hund.
– Han mår fortfarande inte helt bra. I situationer där han upplever trauman så får han flashbacks och berättar för oss att hundattacken kommer tillbaka i minnet. Han får fullständig panik när det kommer en lös hund. Det har blivit bättre och med vissa hundar fungerar det. Han har ADHD och autism, vilket gör att det är mycket svårare att bearbeta för hans del.
Läs mer: Kennelklubben: ”Vi arbetar för att inte ha ett rasförbud”
