Louise jobbar heltid – tvingas sova på bäddsoffa
Hem & Hyra har i granskningen Generation trångbodd berättat om den nya, hårda verkligheten för unga svenskar med låg- eller medelinkomst.
I en färsk rapport från den ekonomiska organisationen OECD pekas Sverige ut som det land där inkomstgapen ökat mest den senaste generationen.
Inget annat land har haft en sådan stor andel unga med anställning som halkat ner till låginkomsttagare – och särskilt tufft är det för ensamstående föräldrar.
28-åriga Louise Vennefjord är en av dem. Hon hyr sedan ett knappt år tillbaka en andrahandslägenhet på 36 kvadratmeter i Stureby utanför Stockholm. I det kombinerade vardagsrummet, köket och sovrummet bor även hennes tre barn, som hon har vårdnaden om drygt halva månaderna.
Barnens sängplatser upptar ena hörnet av lägenheten. Själv sover Louise Vennefjord på en bäddsoffa.
Det är trångt, konstaterar hon.
– Ingen får sin egen space. Alla lever liksom på varandra, vilket leder till fler konflikter barnen emellan. Jag får sitta på toaletten på kvällarna för att vara ifred en stund.
Hon har stått i kö hos bostadsförmedlingen i sju år – alldeles för kort tid för att nå fram i bostadsbristens huvudstad, Stockholm.
– Min framtidsdröm är att hitta ett boende som vi alla får plats i. Det hade gett barnen en bättre relation till varandra, med mindre bråk och frustration. Och jag hade kunnat vara en mer tålmodig mamma.
En annan dröm är att studera till beteendevetare eller lärare.
För närvarande arbetar Louise Vennefjord heltid som resurs inom skolan. Men efter hyran på 9 500 kronor, mat och det allra nödvändigaste finns inga pengar att lägga undan för studier.
– Skolan fungerar inte ordentligt i dag – jag hade velat göra skillnad. Men det finns inte en chans att jag skulle ha råd att studera om jag inte jobbar. Och jag vill ha en trygg plats för barnen först, de ska ha en stabil tillvaro innan jag vidareutbildar mig.
Samtidigt är Louise Vennefjord glad över sitt andrahandskontrakt. Det hade kunnat vara så mycket värre.
– Bostadssituationen i Sverige i dag är så orättvis. De som verkligen behöver någonstans att bo kan inte hitta någonting medan andra kan hyra ut till vilka summor som helst.
Louise Vennefjords situation är ett typiskt exempel på den svenska bostadspolitikens baksida, och klasskillnaderna som vuxit fram mellan människor som hyr respektive äger sitt boende.
Bara på en generation har hela bostadsmarknaden förändrats i grunden, berättar Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.
– Jag tror inte att någon i föräldragenerationen till dagens unga vuxna upplevde det som ett problem att komma in på bostadsmarknaden. Det gick alltid att hitta en hyresbostad utan kö, och ville man bo i centrum räckte det med att vänta fem, sex år.
De verkliga förlorarna är unga vuxna utan unga vuxna vars föräldrar saknar ett ägt boende, fortsätter han.
– Ett hushåll som vet att föräldrarna sitter på en förmögenhet i sitt hus kan ta större risker eftersom man blir räddad om någonting händer. Dem är det inte alls synd om – förr eller senare ärver de ju ändå pengarna.
Om man som Louise Vennefjord inte har föräldrar med finansiella muskler blir det betydligt svårare.
– Som ensamstående med barn och utan fast anställning kan jag inte ta lån själv. Så att köpa är inte ett alternativ, säger hon.
Just nu ser Louise Vennefjord ingen lösning i horisonten.
– Det här har pågått så länge, och som det ser ut nu är enda lösningen att flytta ihop med mamma.
