”Kämpa för ert system med näbbar och klor”

Lars Aasen, ordförande för Leieboerforeningen i Oslo – en norsk motsvarighet till Hyresgästföreningen – skräder inte orden. Sverige ska inte göra misstaget att skapa ett bestånd av sociala bostäder för de allra svagaste.

Han är ofta i Sverige på besök för att hämta goda exempel. Den svenska modellen, där socialt utsatta får hjälp att bo inom det ordinarie hyresbeståndet, ger en bättre fördelning av bostäder utifrån social situation, menar han.

ANNONSTips för att njuta fullt ut av din båtsemester

– Behåll det ni har och kämpa med näbbar och klor för att ni inte ska få in ett system som det vi har i Norge, med typiska socialbostäder. Se till att behålla allmännyttan. Det ger mycket bättre resultat och är en bättre boendepolitik, utan en stor polarisering mellan starka och svaga grupper.

I bostadsområden med socialbostäder samlas de allra svagaste. Något kommunen inte alltid lyckas hantera.

– Man får en hög koncentration extremt utsatta samlade hos en husvärd, som kanske inte har varken lust eller tillräcklig kunskap att vara tillräckligt god husvärd, säger Lars Aasen.

Läs ocksåHyresgäster i Strömstad oroar sig för brottsmisstänkta ägare

Systemet med socialbostäder leder till att man får ett a-lag och ett b-lag i samhället, menar han. Därtill skapas inlåsningsmekanismer, då den som får ett arbete riskerar att förlora såväl bostadsbidrag som bostad i en handvändning.

– Tjänar du lite extra blir du utkastad. Det är så brutalt. Det gör att folk inte tar tillvara arbetstillfällen. Argumenten att ta ett arbete är få.

Skälet till att problemen med socialbostäder inte tas tillräckligt på allvar är enligt Lars Aasen att den generella boendesituationen för de flesta är relativt bra. Merparten äger stora bostäder och lägger en liten del av sin inkomst på att bo.

Läs ocksåWien-modellen ett slagträ i svensk bostadsdebatt

Men det gäller inte alla.

– Framför allt inte unga, och personer som är på väg in i arbetslivet.

Den typiska norska bostadskarriären har länge varit att man hyr när man är ung och köper när man är etablerad. Den trenden håller på att brytas nu, tror Lars Aasen.

– Vi har fått större grupper fattiga som inte klarar att köpa en bostad. Samtidigt finns det signaler på att det ägda boendet blir mindre och mindre lönsamt, efter att ha gått spikrakt uppåt i över tio år.

En hård press på den ordinarie, relativt begränsade, hyresmarknaden har resulterat i mycket högre hyresnivåer än i Sverige. Leieboerforeningen har dessutom noterat hur nyanlända norrmän kategoriskt diskrimineras av de privata uthyrarna.

– Hudfärgen avgör. De får ingen privat lägenhet utan är hänvisade till kommunala bostäder.