Katastroffilmen skrämmer inte Kirunaborna: ”Vi lever med en oro, men inte för att ramla ner i nåt hål”
I filmen Avgrunden öppnar sig plötsligt marken efter ett gruvskalv. Malmbrytningen har skapat ett hålrum under Kiruna som nu slukas av Moder Jord. Gruvbolagets jakt på värdefulla mineraler har blivit en dödsfälla för invånarna.
Filmen, som hade Sverigepremiär på bio i fredags, är fiktion och baseras inte på verkliga händelser.
Men efter att skådespelare sagt att filmen bygger till stor del på någonting som skulle kunna inträffa (Dagens Nyheter 12/9) kände sig gruvbolaget LKAB manade att agera.
Presschefen Anders Lindberg skrev därför ett långt inlägg på Facebook i torsdags för att ta udden av skrämseleffekten.
Bryter inte malm under mark där människor bor
I inlägget grusar Lindberg teorin om att en liknande katastrof skulle kunna äga rum i verkligheten.
”Kan Kiruna rasa ner i gruvan? Nej. Det bryts inte malm under staden och det finns inga hålrum att rasa ner i.”
Han förklarar:
Av responsen att döma så är Kirunaborna väl införstådda med fakta. Gruvdriften har funnits i över hundra år och är en naturlig del i allas vardag.
– Man är inte rädd för att ramla ner i nåt hål, men däremot upplever många ett obehag över sättningarna, säger Kirunabon och hyresgästen Gunnar Bergman. Tillika Norrlands regionordförande i Hyresgästföreningen.
Sättningarna som han talar om är en effekt av malmbrytningen och känns som mindre jordskalv.
När berget rakt ovanför brytningen sjunker ner dras även mark längre bort med i rörelsen, ungefär som när man drar en duk över en bordskant. Marken töjs ut och det blir sprickor och sättningar. LKAB mäter de seismiska rörelserna med hundratals mätplintar. Fler placeras ut varje år.
Och det är alltså de här rörelserna och ”naturliga” rasen som emellanåt får marken att skälva. Dag som natt.
– Min uppfattning är att fler tycker att det känns mer nuförtiden. Det är mer liv och rörelse i marken överhuvudtaget nu när det grävs, rivs och byggs överallt. Det påverkar även vattentrycket till och från, säger Gunnar Bergman.
Även om gruvan är mäktig och naturkrafterna ibland oberäkneliga så verkar tilltron till säkerheten ändå stor hos Kirunaborna.
Det är de långtgående konsekvenserna av gruvdriften som oroar. Oron inför framtiden. Var och hur ska vi bo? Tusentals människor är i rörelse. Gruvan bestämmer riktningen.
Staden ruvar på en skatt – järnmalm för miljarder
Järnmalm, sällsynta mineraler och fosforrikedomar för mångmiljardbelopp styr. Eftersom gruvbrytningen är basen i Kirunas näringsliv är kommunen beredd att flytta stora delar av staden.
Sedan 2014 har bostadskvarter evakuerats och rivits. Nya byggnader reser sig några kilometer längre bort. Det historiskt världsunika projektet, kallat stadsomvandlingen eller samhällsomvandlingen, beräknas vara klart år 2035.
– Det råder en acceptans över utvecklingen, att vi inte har något val, staden måste flytta, säger Gunnar Bergman.
Men bostadsmarknaden är i obalans och den ofrånkomliga flytten haltar.
Trots att man under det senaste året fått balans mellan rivning och uppbyggnad så är kön till en lägenhet ringlande lång. Bristen är ett faktum.
Finns inte rum för alla
Statligt ägda LKAB är inte bara gruvägare utan även hyresvärd med 2 200 bostäder i Kiruna, Gällivare och Luleå. En blandning av gamla och nya hus.
LKAB har tagit på sig ansvaret att se till att nuvarande hyresgäster garanteras ett boende, även om möjligheten att välja sitt framtida hem är begränsad.
Dealen är att erbjuda fastighetsägare med hyresgäster i ett flyttområde att antingen få ett nytt hyreshus eller pengar för det gamla.
Väljer fastighetsägaren det senare alternativet köper LKAB Fastigheter ut och tar över som hyresvärd.
Hyresgästen kompenseras då i tre steg:
- Erbjudande om en ny hyresrätt
- Flyttersättning
- Hyrestrappning under sju år, om hyresgästen flyttar in i en nyproducerad lägenhet med högre hyra
Långa köer till ett kontrakt
Men för den som ingen bostad har ser läget minst sagt dystert ut.
Enligt SVT:s granskning så köade 23 256 personer för en lägenhet i Kiruna i fjol.
Kötiden för en lägenhet beräknas fortfarande var minst 10 år, och upp till 20 år i nya centrum.
Och framtiden ser än så länge inte mycket ljusare ut, enligt Gunnar Bergman.
Kirunas bostadssituation är väldigt komplex.
– Och jag skulle faktiskt vilja säga att bostadsbristen här är större än i storstäderna. Det är så mycket som spelar in och som sätter stopp för flyttkedjorna.
Stadsomvandlingen kräver många arbetare med yrkeskompetens. Eftersom arbetskraften i staden inte räcker till så finns det många så kallade ”fly-in-fly out”-arbetare. De behöver tillfälliga boenden, men betalar inte skatt till Kiruna kommun. Många av dem bor i Tornedalen, längs Norrbottenkusten eller någon annanstans i landet.
De förlorade intäkterna uppmärksammades redan av det tidigare kommunalrådet Gunnar Selberg (C). I en intervju med SVT Norrbotten för ett par år sedan menade han att det hämmar kommunens verksamheter.
Ett problem som tycks bestå.
Arbetarna nyttjar delar av den kommunala servicen, jobbar och åker sedan därifrån. De flyttar inte till kommunen, vilket hade bidragit till stadskassan.
Det är ett moment 22.
Bostadsbristen är nämligen en av anledningarna till varför så få av arbetspendlarna väljer att inte bosätta sig i Kiruna.
Kiruna står inför ett dilemma:
Man måste bygga fler bostäder för att göra kommunen mer attraktiv som hemort och inte bara på arbetsmarknaden.
Josefin Ejemalm arbetar som kommunikatör på LKAB, kollega med Anders Lindberg som skrev inlägget på Facebook.
Hon vittnar också om obehaget som vibrationerna i marken ger. Och det vemod som känns när gamla kvarter inte längre finns. Stadsbilden kan förändras från en dag till en annan. Ikoniska byggnader försvinner och kommer aldrig mer igen.
– Alla vet att flytten är nödvändig, men det gör ju inte mindre ont för det, säger Ejemalm.
Hon bor i hus utanför stadskärnan. Josefin hoppas att det kommer att få stå kvar.
– Det är mitt barndomshem och det var min morfar som byggde det. Det har ett värde som inga pengar kan ersätta. Såna förluster är verklighet för många nu, säger Josefin Ejeman.
Förändringen är lika för alla när ett hem förloras.
Oavsett om man är villaägare. Eller hyresgäst.
- Redan 2004 stod det klart att sprickbildningen kommer att nå in i det som nu är gamla centrum.
- Omkring 6 000 människor måste flytta när gruvbolaget LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) behöver ta mer mark i anspråk: 175 villor, 895 bostadsrätter, 160 företag och 1 424 hyresrätter.
- År 2035 kommer den nuvarande stadskärnan att vara avvecklad och den nya utvecklad, tre kilometer österut.
- Större delen av centrum, Bolagsområdet, järnvägsområdet, samt delar av stadsdelarna Östermalm och Norrmalm kommer att påverkas. Kyrkan, simhallen och stadshuset är några av de byggnaderna.
- Marken, som inte omedelbart blir industriområde, ska förvandlas till parkliknande områden så kallade gruvstadsparker. Intentionen är att skapa en mjuk övergång mellan gruva och stad så att ingen behöver bo granne med ett industriområde.
Källa: LKAB
- LKAB har verkat sedan 1890 i Norrbotten. Huvudverksamheten är i Malmfälten, med gruvor i Kiruna och Gällivare kommun.
- 4 500 anställda i 12 länder jobbar för LKAB.
- Kirunagruvan är världens största underjordsgruva för järnmalm. Malmkroppen ligger snett in under staden.
- 18 maj 2020 drabbades gruvan av Sveriges största gruvskalv någonsin. Det nådde 4,8 på richterskalan. Under hela 2020 var de många skalven ett problem då 327 skalv registrerades med en magnitud på minst 2,5.
- Från januari till och med augusti i år har det skett 33 skalv med magnitud mellan 1,29 och 2,05.
Källor: LKAB och Uppsala universitet
