Kemisk lukt i boendet gjorde Iréne sjuk – får nu tillbaka hyran
I oktober 2015 flyttade Iréne Simu in i en hyresrätt i Piteå. Boendet, som var ett småhus i Svensbyn, gav henne bland annat tillgång till egen trädgård och garage, vilket var allt hon hade önskat sig.
Ganska snart började hon känna en stark, kemiskt stickande lukt i hemmet. Hennes ögon började klia och svida. Hon fick problem med halsen, andningen och huvudvärk. Även flera av hennes närstående mådde dåligt när de var på besök.
– Jag bad hyresvärden Piteå kommun att utreda saken eftersom jag inte är allergisk. Jag hade tidigare stött på liknande problem i en annan lägenhet, säger hon.
Flera besiktningar, utredningar och åtgärder gjordes av bland annat ventilation- och avlopp, då en avloppslukt uppmärksammats. Därefter fastställde miljö- och tillsynsnämnden att kommunen hade gjort tillräckligt. De fann inga fler brister. Men Iréne kunde fortfarande inte vistas i lägenheten utan att må dåligt.
Det blev ett flertal vändor mellan Iréne, miljö- och tillsynsnämnden, hyresvärden och länsstyrelsen. Iréne tog även dit två opartiska besiktningsmän, som ansåg att husets konstruktion kunde vara orsaken till besvären. Impregnerade syllar direkt på betongplatta är en känd riskkonstruktion, för när plattan och syllen blir blöt kan en kemisk reaktion bilda hälsovådliga gaser. Vidare tyckte de även att kommunens besiktningar var bristfälliga.
Iréne hyrde in sig hos vänner och bekanta till och från i flera månader i väntan på att få bukt på problemet. Kommunen ville att hon skulle medverka i en utredning för eventuell allergi, men Iréne vägrade. Hon kände att kommunen försökte fördröja ärendet.
– Det var hemskt, de hade kunnat samarbeta med mig. Istället blev jag anklagad för att vara känslig. Det var inte bara jag som mådde dåligt av lukten och jag kunde inte ha fått något finare boende. Jag ville ju inte flytta, säger hon.
Men till slut fick Iréne nog. I slutet av 2016 sa hon upp hyresavtalet i förtid och deponerade två och en halv månadshyra hos länsstyrelsen. Det ledde till att kommunen stämde Iréne i januari 2017.
Enligt kommunen fanns inga grunder till Irénes agerande eftersom de inte funnit några brister i bostaden. Hon hade även tre månaders uppsägningstid enligt hyresavtalet.
Men när tingsrätten i Luleå tog upp ärendet 2018 slog de fast att kommunen inte gjort tillräckligt för att åtgärda bristen i bostaden. Tingsrätten ansåg att Iréne visat att den kemiskt stickande lukten hade orsakat både henne och andra besökande stora besvär med ögon och andning, och att lukten helt enkelt var anledningen till att hon inte kunde bo kvar i lägenheten.
Piteå kommun överklagade, men i oktober i år fastställde hovrätten tingsrättens dom. Iréne fick tillbaka 100 procent av de deponerade hyrorna, och hade rätt till att säga upp hyresavtalet i förtid. Det som talade för henne var bland annat vittnesmål från närstående och från en av besiktningsmännen.
Andreas Viklund, ombud för Piteå kommun i hovrätten, anser däremot inte att hovrättens utfall var skäligt.
– Kommunen hade utrett miljöfrågan. En hyresnedsättning på 100 procent är väldigt ovanligt. Vi tyckte att det var för mycket, säger han.
Men Niclas Sundell, chefsjurist på Hyresgästföreningen Region Norrland, tycker att kommunen kunde ha agerat på ett bättre sätt. Han stödjer även besiktningsmännens teori om huskonstruktionen.
– Jag är ganska säker på att hus som byggts på det här sättet kan uppvisa en problematik av kemiska reaktioner. Den är det många människor som inte klarar av. Kommunen hade enkelt kunnat göra en bättre utredning och åtgärd, säger Niclas Sundell.
Enligt Piteå kommuns fastighetschef, Kerstin Albertsson Bränn, har den nya hyresgästen inte haft några problem i bostaden. Men skulle ett liknande problem uppstå igen så skulle kommunen agera på samma sätt som i Irénes fall, men ändå ta lärdom av hovrättens dom.
– Vi skulle erbjuda en ersättningsbostad i ett tidigare skede, säger hon.
