Kerstin är hyresgästföreningens händiga hjärta – nu fyller hon 100
Det sägs ju att man inte ska prata ålder med kvinnor, men ibland får man göra avkall på principen.
Denna iskalla februaridag värmer vi oss hemma hos Kerstin Johansson i bostadsområdet Höjden. Namnet känns på något vis självklart, som en utsikt där man kan blicka tillbaka på ett långt och händelserikt liv. Men att fylla tresiffrigt upplever hon själv inte som något märkvärdigt.
– Det känns som vanligt egentligen. Jag tänker inte på det faktiskt. Jag vaknar på morgonen, går upp och hoppas att dagen ska gå bra, säger Kerstin.
Känner du dig som 100?
– Nej det gör jag inte. Jag kan inte tro det bara, skrattar hon.
I lägenheten har Kerstin Johansson bott sedan 2007. Hon flyttade hit tillsammans med sin numera bortgångne make Arne. På Höjden hade de även bott en gång tidigare, några år på 1970-talet. Idag består samboskapet av sjuårige katten Julius. Efter en stunds avvaktan gör han oss sällskap på köksbordet och hälsar vänligt.
Varm vänskap
Vid bordet sitter även väninnan och grannen Catherine Gauffin, Kerstins hjälpreda i vardagen. Tidigare under dagen har bovärden installerat ny belysning ovanför köksbänken. Catherine demonstrerar med ett knapptryck och gläds åt det rejäla ljus som länge saknats.
– Det här kallar jag Kerstins första present, säger Catherine Gauffin.
Trots åldersskillnaden är vänskapen varm och djup mellan de två kvinnorna. De lärde känna varandra 2008 och umgås idag dagligen. De senaste sex åren har Catherine assisterat Kerstin med dagliga sysslor i hemmet.
– Under pandemin, när vi gamla inte fick gå ut, blev Cathrine min räddning. Hon handlade åt mig, säger Kerstin, som fick sluta köra bil vid 97 års ålder.
Bildade egen hyresgästförening
För väninnorna var bilfrågan även central på annat vis. Under 2022 ville bostadsbolaget riva deras garage. Som svar bildade de en lokal hyresgästförening med flera grannar. För Kerstin Johansson var medlemskapet andra gången gillt.
– Jag var med i hyresgästföreningen under den första perioden när jag bodde här med Arne 1970. Då var området nästan nybyggt.
Striden om garaget förlorade de. Vinsten blev i stället god vänskap och ett föreningsengagemang som fortfarande är starkt.
Skolgång i Göteborg
Lerum har varit Kerstin Johanssons hemvist under större delen av livet. Med en byggnadsarbetande pappa blev det samtidigt mycket flyttande för familjen.
Under mellankrigstidens skolår bodde de i stadsdelen Eriksberg i Göteborg. Boendet var enkelt med toalett på svalen. Samtidigt innebar Göteborg bättre skolgång.
– I Lerum fanns det sex årskurser. I Göteborg åtta, berättar hon.
I årskurs åtta, mitt under brinnande världskrig, fick Kerstin läsa engelska i skolan. Här föddes drömmen om en framtida amerikaresa.
Jobbade i England
På köksbordet, under gratulationsbrevet från kungaparet, ligger ett gammalt fotoalbum med väldokumenterade utlandsminnen.
I stället för Amerika tog Kerstin båten till England med sin kusin. Under ett år jobbade de som hushållerskor på en internatskola utanför London.
På sista sidan i albumet finns en välbevarad flygbiljett.
– Jag blev sjösjuk av båtresandet så jag flög hem i stället, säger Kerstin.
Hemma i Sverige köpte Kerstin och maken Arne en tomt med en liten byssja. Samtidigt började hon arbeta hos Vera Agård, en välkänd Lerumsprofil inom kläder och mode.
– Det var både vävning och sömnad, berättar Kerstin Johansson.
Från tyg till ost
När syntetmaterial ersatte ylle i kläderna tog sömnadsjobben slut. Kerstin började då jobba i den lokala ostaffären där hon blev kvar till pensionen.
Än idag är sömnad och hemslöjd en röd tråd i Kerstin Johanssons vardag. Catherine intygar och visar upp sina jeans som lappats av Kerstin. När hyresgästföreningens lokal inreddes i nostalgisk 70-talsstil knöt Kerstin golvmattor av plastband.
– Jag tvingade henne, säger Cathrine med glimten i ögat. Hon sa att hon aldrig tänker göra om det.
– Plast är inte lika följsamt som garn, säger Kerstin.
– Du är så hjälpsam, säger Catherine till Kerstin. När du var rörligare hade du trädgård och klippte gräset åt grannarna.
”Du är min ängel”
Kerstin Johansson är inte sen med att hylla Catherine Gauffin tillbaka.
– Tänk om alla kunde vara som hon. Pigg, glad och hjälpsam. Du är min ängel, säger Kerstin med ett stort leende.
– Den älskar alla i hyresgästföreningen. I förra veckan när vi hade träff hade hon bakat tre sockerkakor, säger Catherine Gauffin.
Vad ser ni som Hyresgästföreningens viktigaste uppgift idag?
– Att hålla ordning och jobba för rättvisa. Hyror till exempel, säger Kerstin.
– Plus att ha roligt också, på alla träffar vi ordnar, inflikar Catherine.
Och så ska det också bli på söndag den 16e februari. Då vankas öppet hus med stort 100-årsfirande i lokalen. Givetvis utlovas den berömda sockerkakan till kaffet och tårtan.
