Kerstin har bott nära 70 år på samma ställe – ”jag har levt mitt liv här”
Du flyttade in i en tvåa i grannhuset 1954. Bodde där och i en annan lägenhet i huset innan du hamnade här, i din fyra. Berätta!
– Vi fick vår första lägenhet eftersom min make Arne hade blivit lovad den. Hans chef på järnverket här i Oxelösund hade sagt att ”klart att Lindh ska ha en tvåa i Sjötången”. Det här området kallades så då.
– Lägenheterna hade badrum och elektrisk spis och det var man ju inte van vid. Men så var det också bostäder för de ”fina” tjänstemännen på järnverket. Vi var egentligen inte fina nog och Arne blev pikad av sina kompisar för att han bodde här. Så som du förstår … man har kommit upp sig här i världen (skratt).
Ja, du kommer ju från en enkel fiskarfamilj. Men du, hur var det att flytta hit tillsammans med Arne?
– Ärligt talat tyckte jag det var lite jobbigt att sköta hushållet. När jag växte upp behövde jag aldrig hjälpa till hemma. Min mormor bodde med oss och hon och mamma skötte allt, så jag kunde inte så mycket när vi flyttade hit. Men jag hade i alla fall fått lära mig att baka och det har följt mig genom livet. Jag bakar en hel del och har alltid frysen full.
Vad har du jobbat med?
– Jag var ett mobboffer i skolan så jag ville bort därifrån så fort som möjligt. Det gjorde att jag aldrig skaffade mig någon riktig utbildning och därför blev det aldrig något av mig. Det har grämt mig i hela mitt liv.
– Men när jag var 40 år sökte jag till Capellagården på Öland, Carl Malmstens skola. Där utbildade jag mig till konsthantverkare med inriktning på textil. Jag sökte en sommarkurs men kom att bli kvar där i nästan tre år eftersom jag både studerade och jobbade där.
– Efter det startade jag eget, Textilverkstan, här i Oxelösund. Jag vävde mycket och gjorde screentryck på textilier.
Så det här med att det aldrig blev något av dig stämmer knappast?
– Nej, kanske inte. Men på något sätt känns det som jag saknat en formell utbildning. Du vet, att kunna ha en titel i telefonkatalogen.
Husen du har bott i är sammanbyggda och 1965 flyttade du till din nuvarande lägenhet. Så man kan säga att du har bott på samma plats i snart 70 år. Har du aldrig funderat på att flytta?
– Nej, varför skulle jag det? Jag har trivts så bra här och gör det fortfarande. Det är en väldigt trevlig lägenhet med en öppen spis jag kan elda i. Balkongen är stor och det är lummigt och fint in mot gården. Visst är det lite för stort numera och det är mycket att städa. Men nej, jag har levt mitt liv här och de får bära ut mig härifrån (skratt).
Till sist, vad sysslar du med om dagarna?
– Inte så mycket. Allt tar ju dubbelt så lång tid numera. Men 2001 uppmanade länsmuseet sörmlänningarna att skriva om sina liv. Så jag skrev om mitt liv, från uppväxten på ön Skansen och fram till 2001. De gillade det de fick läsa så nu funderar jag på att skriva om resten av mitt liv.
Bor: En fyra i centrala Oxelösund. Har bott i huset och grannkåken sedan 1954.
Familj: Sonen Claes, född 1954, och två barnbarn. Maken Arne dog 2009.
Yrke: Konsthantverkare med inriktning på textil. Har bland annat designat Oxelösunds hembygdsdräkt. Kerstin har även gjort dockorna till en fiktiv fiskarfamilj på Skärgårdsmuseet i Oxelösund.
