Kicki blev hemlös som 45-åring: ”Det var jobbigt att andra skulle bestämma”
När Kicki Fors blev av med sin bostad 2014 fick hon hjälp av kommunen, men det var en svår omställning att inte längre ha makten över sitt eget liv. På hemmen där hon bodde fanns regler om när man skulle vara inne på kvällen. Drogfriheten kontrollerades med urinprov, så hon kunde inte ta en öl på helgen om hon ville det.
– Det var jobbigt att någon skulle bestämma över en på det sättet. Jag fick ett agg mot det. Jag hade klarat mig själv sen jag var 17 år, säger Kicki Fors.
Hon berättar att hennes handläggare på socialtjänsten inte ville ställa henne i kö för ett socialt bostadskontrakt, eftersom hon drack alkohol och inte ville avstå helt från det. Då gjorde Kicki egen research på Västerås stads webbsida och läste om Bostad först, där det inte krävs att man är drogfri. Hon sa till om att hon ville ställa sig i kö och omkring tio månader senare fick hon flytta in i en liten tvåa med kokvrå.
Nu har hon bott drygt två år i lägenheten och snart ska hon få ta över kontraktet, som i dag står på kommunen.
Hon är osäker på om Bostad först passar alla.
– Alla skulle nog inte klara av det. Men att man har ett sådant bra stöd av boendesamordnarna Carina och Kicki i början är en väldigt bra grej.
Kicki Fors har tidigare arbetat inom vården i 27 år, men sedan tre år tillbaka jobbar hon i kallskänken på ett bageri som kommunen äger. På fritiden umgås hon bland annat med sin vuxna dotter och sin pojkvän.
Hur har livet förändrats sedan du fick lägenheten?
– Den stora skillnaden är tryggheten. Man blir lugnare när man känner att nu har jag mitt. Man slipper stressen, som det var så mycket av förut. Och jag har inte de vännerna som när jag bodde ute. Det har varit lugnt och skönt att vara själv och inte umgås med så många personer.
