Krisen som gav plåt på fasaden
I år har det gått fyrtio år sedan oljekrisen slog till mot Sverige. Men längs gatan i östra Visby som vi befinner oss på syns spåren fortfarande. Ulrika Mebus, avdelningschef och byggnadsantikvarie på Gotlands museum, pekar och suckar. Exemplen på tilläggsisolerade villor och hyreshus är många.
– Man har ju förvanskat arkitekturen något fruktansvärt. Speciellt hårt åtgångna är de fina funkishusen från 30-talet. Allmänheten har ännu inte fått upp ögonen för deras arkitektoniska kvaliteter, proportioner och detaljer. Samma sak är det med 50-talshusen. Problemen är större ju längre fram på 1900-talet vi kommer, säger hon.
I mitten av oktober 1973 träffades de arabiska oljeländerna i OAPEC i Kuwait. Genom minskad oljeproduktionen och kraftigt höjda priser skulle västländerna straffas för sitt stöd till Israel i Palestinakonflikten. Vid årsskiftet 1973–74 hade oljepriset gått upp med 400 procent och i Sverige skulle oljeberoendet dras ned kraftigt de kommande åren. Med hjälp av statliga subventioner skulle mängder av värmeläckor och dragiga bostadshus åtgärdas och en våg av tilläggsisoleringar följde över hela landet. Värmesystemen sågs över, fasader kläddes in och fönster byttes ut.
– Då kom material som mineralull och plåt på fasaderna. En positiv bieffekt var att det inte behövdes något underhåll av fasaden längre, det var slutskrapat och slutmålat. Nu hade man en fin fasad i plåt eller mexitegel. Snyggt var det också, tyckte man då, säger Ulrika Mebus.
Men i vissa fall ledde åtgärderna till helt nya problem.
– Det är en teknisk risk med isoleringen eftersom man alltid ändrar fuktbalansen i en byggnad. Om man inte vet vad man gör så leder det lätt till väldigt stora fukt och rötskador. Det finns det väldigt många exempel på, förklarar hon.
Isoleringsvågen på 1970- och 80-talen har i efterhand fått utstå hård kritik, bland annat ifrågasätts om åtgärderna verkligen gav så stora energibesparingar. Men framför allt förändrades utseendet på många hus fullständigt och tidstypiska detaljer och arkitektoniska kvalitéer försvann i stor skala.
– Vi har tappat det arkitektoniska väldigt mycket och förlorat mycket av områdens karaktär. Oftast har man ju haft lokala särdrag för hur man byggt sina hus. Det har varit olika bredd på panelen eller varianter på rödfärgen, ända in i modern tid, säger hon.
Samtidigt står i dag många husägare inför nya energibesparingar och ombyggnationer. Situationen med att spara energi återupprepas och Ulrika Mebus är tveksam till om många villa- och fastighetsägarna har lärt sig någon läxa.
– Jag tycker nästan det är värre nu. Den fastighetsägare som inte tilläggsisolerar eller hela tiden minimerar sin energiförbrukning är en skurk i dag. Du ska ha moderna fönster och huset ska vara så tätt så tätt som möjligt. Materialen man använder är ju förkastliga, mineralull och massa plaster, som är miljömässigt hårt belastande. Man ska inte glömma all energi som går åt att tilläggsisolera. Det tar ganska lång tid att klimatkompensera.
Vad ska man göra då?
– Man kan tilläggsisolera på ett sunt sätt, det finns sunda material. Men eftersom det här drivs fram av byggindustrin så måste du vara en medveten konsument för att välja något annat.
