Lisa färgar garn med ruttnande svampar: ”Jag vill ge materialet ett minne. Förtrolla det lite grann”
På balkongen i Farsta i Stockholm hänger garn för att bleka i solen. I köket färgas nystan i stora grytor och på duschstången i badrummet hänger det på tork. Vardagsrummet har blivit arbetsrum. Där står vävstolen.
– Jag älskar att laga mat. Att hålla på med växtfärgning är lite samma sak. Man hackar nån rot till färgning samtidigt som man skär lök.
Kyrkotextilier och mytologi
Lisa Englund samlar svampar, växter och färgar för hand de garner i ull och lin som hon använder.
Hennes bildvävar är apokalyptiska, humoristiska, drömska världar som visar naturen och människans sökande.
Inspirerad av gamla röllakanmattor, kyrkotextilier och mytologi bygger hon sina motiv med symboler från kristendom, folktro och tarot.
Den senaste skissen hon arbetar utifrån visar en fågellik ängel inramad av sniglar.
– Jag har tittat på medeltida bilder. Änglar kan vara lite alien. Ett stort öga med vingar. Krigande sniglar var en vanlig inramning på medeltiden. Kanske var det en symbol för langobarder, ett germanskt folk. Sånt kan vara kul, säger Lisa Englund.
Färger från skogen
En stor del av processen är att samla in pigmenten för att färga garnerna.
– Jag vill ge materialet ett minne. Förtrolla det lite grann.
Det blir också ett sätt att komma ut i skogen. Ofta är hon ute en hel dag med sin hund Ior och samlar material.
Hon skulle inte heller kunna färga med kemikalier hemma. Det kräver speciella ventilationssystem, förklarar hon.
Att plocka björklöv kan ta en halvtimme. Svampar kan hon behöva samla i två eller tre dagar för att få tillräckligt för ett par garnnystan.
Färgen avslöjar säsongen
Svamparna hon letar efter trivs inte i industriskog utan i gammal blandskog. De kokas under flera timmar hemma i köket tills färgen släpper. Vissa måste stå flera månader och fermentera.
– Jag samlar på mig färg hela tiden. När jag väl får en idé och börjar jobba så får jag börja bygga upp bilden från det material som jag har.
Säsongen syns i bildvävarna och motiven styrs av de färger hon hittar. Hösten har mustiga färger – brunt, rött och orange. Våren ger gult och grönt.
Uppskattar det häxiga
Rostvatten tillsammans med ekollon kan ge grå eller svart. Lökskal blir gult. Mårarötter färgar rött men de tar lång tid att gräva upp. Färglav ger orange eller rostrött. Tuschlav kan ligga och dra i ammoniak och bli lila.
– Gult är enklast att få fram. Blått och rött är det mest åtråvärda.
Hon säger att hon uppskattar det häxiga i det. Att fermentera och tillsätta udda ingredienser i en gryta.
Blått och rött som är svårare att få fram använder hon till viktiga detaljer.
Experimenterat med urin
Vejde – skandinaviskt indigo – som ger blått – odlar Lisa Englund på balkongen. Där i kylan låter hon också motaggsvamp ruttna för att se vilken färg som uppstår. Ibland blir det just blått.
– Jag har experimenterat med svamp och urin. Jag använde kiss från mitt ex. Det blev bra, men det är svårt att veta om det var på grund av kisset.
Hannah Ryggen, en norsksvensk bildvävare, använde urin från fulla män i sina färgbad.
– Det är lite hommage till det. Det är ammoniaken man vill åt. Den är som mest koncentrerad när man druckit lite.
”Man får en kick varje gång”
Vävandet kan ta flera veckor eller månader.
– Jag börjar med en skiss men väver fritt. Det ska få hända grejer under vägen.
Baksidan av väven är det enda som syns under arbetet. Först när den klipps ur vävstolen syns resultatet.
– Man får en kick varje gång.
”En del av något större”
Lisa Englund växte upp med en vävande mormor och knyter an till traditionen av bildberättande.
– Jag har alltid tyckt att bildväv är det vackraste. Det är en speciell känsla att väva. Vävstolarnas doft av trä och gammal sommarstuga. Man känner sig som en del av nåt större. Som att generationer av väverskor vakar över en.
Hennes mormor dog ett halvår innan hon började väva.
– Det kändes som att jag tog vid där hon slutade.
Långsam process
Hennes verk har uppmärksammats på flera håll. Hon tilldelades 2025 års Beckers konstnärsstipendium och just nu visas hennes bildvävar på Färgfabriken i Stockholm. I maj ställer hon ut i Höganäs.
Vävning kräver inte stora verkstäder och dyra grejer, men är ett tidskrävande arbete.
Långsamt växer motivet fram. På tvärs med övriga samhällets tempo. Lisa Englund säger att lunken påverkar henne.
– Det är skönt att det tar tid. Då behöver man inte vara kreativ hela tiden. Jag behöver bara komma på ett motiv i månaden.
Hela livet blir ganska lugnt och behagligt.
– Jag har inte tagit en dusch på två år. Jag badar varje gång. Det säger något om vilken lyxig, lugn livsstil som jag har.
Lisa Englund, 31 år, även kallad LIEN, är en svensk konstnär från Västerås baserad i Stockholm.
Hon tilldelades 2025 års Beckers konstnärsstipendium om 200 000 kronor samt en separatutställning på Färgfabriken i Stockholm och KKAM Höganäs.
Hon har tidigare deltagit i grupputställningar på Kulturhuset, ArkDes och Västerås konsthall.
