Grannen intill: Ljuset återvände till Reem

(Vem är din granne egentligen? Den du möter varje dag på gården eller i trapphuset. Hem & Hyra i Mellansverige ville intervjua helt vanliga hyresgäster. Har du en granne vi borde skriva om? Tipsa oss!)

Vad hade ni med er från Syrien?
– Vi hade fyra väskor och ryggsäckar. Vi hade sålt allt i vårt hem och bara tagit med kläder, foton, minnessaker, min dotters docka och ­några böcker. Jag hade haft ett bibliotek med 400 böcker och valde ut tio böcker till mig och två kartonger med barnböcker. Men de blev kvar i Turkiet.

I Turkiet?
– Jag och flickorna stannade ett år i ­Turkiet när min man flydde vidare till Sverige. Det var i Turkiet jag började engagera mig i föreningslivet. En norsk kvinna ordnade ett stick-café för syriska änkor och jag var en av volontär­erna. När man sitter tillsammans och stickar ­börjar man tala med varandra om sorg. Det blir ­terapeutiskt. Jag var väldigt lycklig där, att ­känna att jag kunde bidra till något bra mitt i det hemska.

Vad hände sedan?
– Jag och mina döttrar fick komma till ­Sverige för att återförenas med min man. Han hade kommunplacerats i Forshaga. Vi fick bo i en trea och i början grät vi mycket för att det var så fantastiskt att våra döttrar fick börja skolan igen efter ett och ett halvt år utan skolgång.

Hur har din syn på boende ändrats?
– Att ha någonstans att bo är trygghet. Men trygghet är som luften – något man tar för ­givet och inte tänker på. Först när tryggheten är ­hotad förstår man innebörden av den.

Varför tog det tid innan du ville packa upp era väskor?
– Det handlade om tillhörighet. Jag kämpade varje dag för att hitta en plats. Jag hade ­studerat till jurist i Syrien och älskar juridik, men här hade jag ingen användning för det. Det var en sorg för det var en stor del av min identitet.
– Jag blev som besatt av att lära mig ­svenska: gick med i massor av föreningar för att lära mig språket för jag ville kunna uttrycka mig som en kultiverad människa, en 43 årig kvinna, inte som ett barn.
– Efter ett år hade jag insett att vi inte skulle kunna återvända till Syrien utan att vi i stället hade hamnat i paradiset: i ett land där man får rösta och uttrycka sina åsikter.

Hur skapade ni ett hem på nytt?
– Jag hade mycket fina saker i Syrien. Jag var väldigt kräsen. Vi ägde en fin och dyr lägenhet i Damaskus. Här hade vi ingenting mer än det lilla vi fått med oss. Det första vi köpte var ett par muggar på second hand som påminde om några vi haft. När jag fick min första lön från jobbet jag hade i ett restaurangkök, åkte vi och köpte en soffa. En orange! I Sverige vill man ha grå och svarta soffor, men jag ville ha en som påminner om sol och värme.

Ni håller på och flyttar. När gör ni i ordning hemmet den här gången?
– Direkt! Vi flyttar till Karlstad om tre ­dagar. Vi kommer börja packa upp kläderna, allt i ­köket och sedan mina svenska böcker.

Hur är det att packa den här gången jämfört med tidigare?
– Det går inte att jämföra. Vi flyr inte från något utan flyttar till något. Vi går åt rätt håll och vi börjar ett nytt liv på riktigt.

Har du en granne vi borde skriva om? Tipsa oss: anna.rytterbrant@hemhyra.se