Lockar och skrämmer: Beslutet att ombilda klyver Göteborg – ”Ett för bra erbjudande för att missa”
Bachir Talani, 35, möter upp i ett kylslaget Hjällbo centrum. Vi tar gångbron över spårvagnsspåren, upp mot Bondegärdet. På vägen berättar Bachir om sina rötter här. Han är född på Bergsgårdsgärdet strax bakom oss, och med något kortare undantag har Hjällbo alltid varit hans hem.
Nu bor han på Bondegärdet tillsammans med sina pensionerade föräldrar i deras hyreslägenhet, en fyra på drygt 100 kvadratmeter. Hushållet har fått erbjudande av den kommunala värden Poseidon att köpa och ombilda till bostadsrätt.
Erbjudandet är ett led i det politiska beslutet att ombilda kommunala hyresrätter till bostadsrätter i så kallat utsatta områden, för att få en större blandning av boendeformer. Bachir säger att familjen reagerade ”inte lyriskt, men positivt” när brevet kom.
– Varför inte? Titta på (grannområdet) Eriksbo, det har ju varit en bra investering för dem. En trea kostade 215 000 när de ombildade 2008. Jag kollade Hemnet i söndags, då gick den senaste trean för 1,6 miljoner, säger han.
Sedan nyår är Bachir Talani ordförande i den nybildade bostadsrättsföreningen Laxtrappan 1. När föreningen genomfört värdering och besiktning kommer hyresgästerna att få rösta. Om minst två tredjedelar säger ja och kan få lån kan ombildningen äga rum.
Själv siktar Bachir på att så småningom köpa sig en bostad i närheten av ingenjörsjobbet på Lindholmen, och lämna Hjällbo. Men han brinner för sin stadsdel, och tycker att det är viktigt att människorna som han delat område och trapphus med i alla år får rimliga förutsättningar att ta ställning till erbjudandet att köpa sina hem.
– Anledningen till att jag engagerat mig överhuvudtaget är att jag har bott här så länge. Det är grannar som jag känner. Man vill hjälpa till i en process, säger han.
– Om grannarna verkligen inte vill, då blir det inget. Men man behöver undersöka varför. Är det för att folk är osäkra?
Ska minska klyftorna i staden
Från politiskt håll utmålas ombildningarna som ett verktyg för att minska segregationen och lyfta bort stadsdelar som Hjällbo från polisens lista över särskilt utsatta områden. Bachir Talani tror på den medicinen, men menar att det kommer att ta tid för den att verka och att den behöver kompletteras med annat.
– Det här är inte den enda åtgärden som skulle räcka för en sådan sak. Men det är så klart ett sätt, resonerar han.
– Jag må tycka att det är bra med ombildningar och någon annan tycker något annat. Men det är jättebra att det blir en diskussion. Det är bra för demokratin.
Utanför Bachir Talanis huslänga möter vi Latif Usein, 27. Han och Bachir känner varandra sedan gammalt. Latif bor hemma hos sina föräldrar längre bort på Bondegärdet, i ett hyreshus som än så länge inte omfattas av de aktuella planerna. Skulle det vara ett alternativ för honom att köpa lägenhet här?
– För mina föräldrar, ja. För mig, nej. De vill bo kvar här, det vill inte jag.
Vi säger hej då till Bachir och Latif i duggregnet och traskar bort mellan husen. Tarja Jokinen är på väg hem från centrum med några kassar, i sällskap av en granne. Hon har bott här i 40 år men tänker inte köpa sitt hem, berättar hon.
– Varför ska jag? Jag vill ha mina pengar.
Hon ifrågasätter hur hållbart projektet egentligen är, när många i området redan lever på små inkomster.
– Hur har de tänkt? Hur ska alla pensionärer som bor här kunna köpa sin lägenhet? Och de som får hjälp med pengar av samhället, undrar hon.
Vi har varit i Hjällbo flera gånger de senaste månaderna. Flera av dem vi pratar med vill inte ha namn och bild i tidningen. Ombildningsfrågan klyver området och splittrar grannar, säger de.
Men för Tarja Jokinen är frågan inte känslig. Hon är heller inte orolig över att kanske få sina grannar som hyresvärd i en blivande bostadsrättsförening.
– Det tror jag blir precis likadant som det är nu. Man är kompisar i alla fall, säger hon.
Många frågor även i Haga
En dryg mil söderut, på en av gårdarna i anrika Haga mitt i staden, är Margit Turpeinen på väg till tvättstugan i det bleka vinterljuset. Hon är hyresgäst hos Bostadsbolaget och har hört att det skulle kunna bli aktuellt med ombildningar även här.
Detta sedan politikerna förra året bestämde att ombildningsbeslutet inte bara ska gälla så kallat utsatta områden, utan över hela staden.
– Det kanske är en bra sak i sig. Men om man inte har råd att köpa? Vart ska vanligt folk ta vägen då? Jag tycker att det är bra att det finns hyresrätter kvar här så att det inte bara är de med mycket pengar som kan bo i Haga, säger Margit Turpeinen.
En annan hyresgäst på väg över gården vill inte stå med namn och bild. Men hon är inne på samma linje som Margit.
– Det har varit snack om att ombilda här. Men jag är emot. Jag förstår inte hur politiker kan påstå att det skulle minska segregationen. Det kommer att bli mer segregation om man ombildar i Haga. De som har råd får bo kvar, de andra får flytta. Så blir det i praktiken, även om de säger att man kan bo kvar och hyra av bostadsrättsföreningen. Sedan kommer bara vissa att ha råd att flytta hit i framtiden, säger kvinnan.
Yannick Le Guillarme är ute och rastar sin dvärgtax vid skansen Kronan. Han är också hyresgäst hos allmännyttan.
– Jag är beredd att köpa om jag får chansen, vi skulle ha råd. Men jag är tudelad. Jag har fått möjligheten att bo här för att min fru har stått länge i bostadskön. Men om det blir bostadsrätter kommer inte den möjligheten att finnas för alla.
Varför skulle du vara intresserad av att köpa?
– Det vore ett för bra erbjudande för att missa. Och om vi ägde lägenheten skulle vi kunna ge den till våra barn. Det vore bra. Men jag kommer inte att kämpa för ombildning. Jag trivs nu också, som hyresgäst, och det är mer rättvist som det är här nu.
Vad tänker du om argumentet att ombildningar minskar segregationen?
– Jag fatta inte riktigt hur det skulle göra området mer blandat. Det skulle ju bara göra det dyrare och dyrare att bo här.
