Luleå kommun ”tappade bort” hyresgästers möblemang

 

Men glädjen blev inte långvarig. Lokalerna, som bestod av matsal, terapi och träningslokal, var tömda på de gamla inventarierna.

 

– Det finns ingenting kvar. Vi hade fått gåvor av anhöriga och andra, bland annat en japansk delegation som var här när huset invigdes. Nu är allt borta, stereo, orgel, tv med video, möbler, husgeråd, symaskin och vävstol. Inte ens julljusstakarna finns kvar. Det är skandal, säger en av hyresgästerna.

 

– Jag förstår att de är otåliga, men det här är absolut inte något som vi har släppt eller försöker slingra oss ur. Jag hoppas att vi ska ha löst detta innan julledigheten, säger Mikael Wänstedt, Luleå kommun.

 

Huset på Tullgatan är inte vilket hus som helst. Det byggdes 1972 efter att hela svenska folket samlat in pengar till det. Det var i Lennart Hylands tv-kampanj Röda Fjädern i slutet av 60-talet som totalt 13 miljoner kronor samlades in för att bygga handikappanpassade bostäder i landet. Totalt byggdes 13 hus och ett av dem uppfördes på Tullgatan i Luleå.

 

Till sitt förfogande fick de boende 150 kvadratmeter gemensamma utrymmen dit hyresgästerna hade egna nycklar och betalade hyra för. Men 1992 behövde kommunen lokalerna och hyresgästerna fick istället en gårdsbyggnad med matsal, terapi- och träningslokaler. Den var något större än tidigare utrymme och hyran höjdes med 200 kronor i månaden.

 

2003 förändrades så allt. Luleå kommun låste gårdshuset med motiveringen att kommunens socialförvaltning skulle flytta in.

Hyresgästerna tog till strid, men striden blev segdragen. 2008 fick hyresgästerna rätt i hyresnämnden. Luleå kommun överklagade. I somras fick hyresgästerna rätt igen, denna gång i Svea hovrätt som beslutade att Luleå kommun genast skulle lämna tillbaka lokalerna.

 

Men även detta fick hyresgästerna vänta på. Efter hot om att gå till kronofogden för att begära handräckning för att få ut kommunen flyttade så den kommunala verksamheten ut ur hyresgästernas gemensamma lokaler. Men det var inte bara verksamheten som flyttade, alla inventarier som hyresgästerna haft var plötsligt också borta.

 

– Vi har haft två möten under hösten där vi tagit upp frågan med dem. Vi har kunnat visa på gamla fotografier hur lokalerna såg ut innan kommunen la beslag på dem, men ingenting händer. Ingen verkar vilja ta ansvar för det här, säger en annan av hyresgästerna.

 

– Det är inte möjligt för oss att säga vart deras saker tagit vägen. De har varit många olika typer av verksamheter i gårdshuset under den tid som socialförvaltningen haft hand om det. Vi har fått en lista av hyresgästerna på det som fanns där. Naturligtvis ska vi kompensera de försvunna grejerna, säger Mikael Wänstedt.

 

Under de sex år som hyresgästerna inte hade tillgång till sitt gårdshus tvingades de ändå betala hyra för det, minst en halv miljon kronor. Hyresnämnden skrev i sitt beslut 2008 att: ”Hyresnämnden förutsätter att parterna i positiv anda fortsätter sina diskussioner om en rimlig kompensation för att hyresgästerna under lång tid inte haft tillgång till den upplåtna servicedelen”.

 

– Det är detta som jag tycker är viktigast. Att hyresgästerna kompenseras för de kostnader de haft under den tid de inte hade tillgång till gårdshuset. Och det är det här jag hoppas att vi ska hitta en lösning så snart som möjligt på, säger Wänstedt.