Lungsjuka Anneli, 63, instängd hemma i tre år – värden stoppade hjälpen
På gångvägen mellan de brunbeiga 50-talshusen i Blackeberg rör sig Anneli Nilsson, 63, sakta framåt. Två kassar på rullatorn och några matvaror i ryggsäcken. Vändan till Hemköp är vanligtvis enda gången hon lämnar lägenheten, men den här veckan blir det dubbelt upp. I morgon ska hon i väg på lungröntgen.
Det är bara drygt hundra meter kvar till hennes hus. Ändå kommer Anneli Nilsson inte vara inne i sin tvårummare tre trappor upp på en halvtimme.
Innan hon öppnar porten måste hon sätta sig och vila. En tuff kraftmätning väntar: det är 27 trappsteg upp till lägenheten. Någon hiss finns inte.
– Jag flyttar upp kassarna två trappsteg i taget, sedan måste jag vila och hämta andan. Att ta sig upp brukar ta ungefär 20 minuter. Det är fruktansvärt jobbigt, berättar Anneli Nilsson, 63.
Så här har hennes liv sett ut de senaste tre åren. Anneli Nilsson är diagnosticerad med lungsjukdomen kol och har artros i höften och ländryggen. Jobbet inom äldreomsorgen fick hon ge upp när sjukdomsbilden förvärrades – nu är det i stället hon som behöver hjälp att klara vardagliga sysslor.
Erbjöds hjälp – men värden sa nej
I åratal har hon vädjat till hyresvärden Primula om att få byta till en lägenhet på markplan. Och löften har utlovats – men aldrig infriats. Till slut såg Anneli Nilsson ingen annan utväg än att söka så kallat bostadsanpassningsbidrag hos kommunen för att få en trapphiss installerad i huset.
– Jag behövde ju komma ut och träna mina ben för att ha en chans att bli bättre.
I höstas kom ett brev från kommunen. Hon hade fått tummen upp för trapphissen men man saknade godkännande från hyresvärden Primula – ett krav för att ingreppet skulle kunna bli verklighet.
Tårarna strömmar längs kinderna när Anneli Nilsson berättar om samtalet med värden.
– Han sa kort och gott att trapphissar är något de inte gillar. Jag bara grät. Man trodde att man hade rätten på sin sida, men fick bara ett slag i ansiktet.
I gengäld lovade värden återigen ett byte – en lägenhet på markplan ett stenkast bort stod praktiskt taget och väntade. Hon skulle kunna flytta in redan nästa månad, allt som återstod var en besiktning av bägge bostäderna.
Anneli Nilsson började genast att packa – men några besiktningsmän dök aldrig upp. Tre månader senare har Primula fortfarande inte återkopplat om vad som hänt.
– Det brast i mig när jag såg att någon annan flyttat in. Här sitter jag med halva lägenheten i flyttkartonger, jag var så glad över att få byta. Jag har noll livskvalitet.
Svårt att andas
Hon måste ta en paus innan hon kan fortsätta. Gråten gör det ännu svårare att andas. Något som ytterligare komplicerat kontakten med värden – bara ett telefonsamtal är en stor påfrestning.
Hon har bott i huset sedan 30 år tillbaka och brukade älska området. Nu ser hon det i princip bara genom vardagsrumsfönstret, vid vilket hon brukar stå och andas för att få lite frisk luft.
Redan när Primula köpte hyresområdet för drygt tio år sedan anade Anneli Nilsson oråd. Hon hade hört illavarslande nyheter om bolaget, som enligt Hem & Hyras granskning från 2020 hade högst andel klagomål i hela Stockholmsområdet.
– De är en byggfirma och borde inte ha någonting med hyresgäster att göra. Det finns inget humant i hur de behandlar människor. Jag undrar bara hur många andra som sitter fast i deras hus.
”Trapphissar kan innebära problem”
När Hem & Hyra efter flera försök når Primulas områdeschef Christian Hammerman vill han först ha frågorna skickade i mejl.
Ni har över 3 000 lägenheter – hur kan det ta så här lång tid att hitta en lägenhet åt en svårt sjuk hyresgäst?
– Jag kan inte lämna ut information om vad och varför i ärenden som rör våra hyresgäster. Hyresgästen får gärna ringa igen om hon har frågor.
Ni har pratat flera gånger. Hennes lungsjukdom gör det svårt med telefon – hon får problem att andas.
– Okej, jag ska ringa henne senare i veckan. Jag har väldigt mycket att göra den här veckan.
Hur arbetar ni för att hitta en lägenhet åt henne?
– Jag berättar ingenting om vad vi gör för våra hyresgäster till andra parter. Det händer att vi har hyresgäster som får problem i sitt boende och då brukar vi försöka göra vad vi kan.
Är det därför ni sa nej till trapphissen hon fått godkänd, menar du?
– Trapphissar kan innebära stora problem i en fastighet.
Förstår ni att det här är en människa som lider svårt och som akut behöver hjälp?
– Det finns ytterligare information i det här ärendet som jag inte kan dela med mig av.
För Anneli Nilsson finns inget val än att efter 30 år som hyresgäst i huset hoppas på Primulas välvilja. Hon ställde sig aldrig i bostadskön – eftersom hon redan bodde där hon ville.
Hennes framtida hälsa och livskvalitet vilar nu hos en privat hyresvärd vars främsta mission enligt den egna hemsidan är att ”skapa attraktiva hyresrätter, byggda med stor omsorg”.
– Det finns inget för mig. Inga alternativ. Allt jag vill är att kunna leva ett liv som är värt någonting.
