Malmöförfattare hittade hem genom debutboken

Det står sjutton par skor i Patrik Lundbergs hall. En hel del är vanliga gympaskor men det finns några dyrgripar, specialbeställda skor för 4 000 kronor paret. Efter att ha levt som student med lån och bidrag i flera år fick Patrick ett eftertraktat jobb som nöjesreporter och krönikör på Helsingborgs Dagblad. Med en riktig lön föddes också intresset för skor.
I Patriks bok Gul utanpå är just skor ett av många exempel på den kulturkrock som drabbar Patrik när han som vuxen återvänder till Sydkorea för första gången sedan han adopterades till Sverige och Sölvesborg för snart trettio år sedan.
Hans biologiska familj ogillar hans slitna converse och tar med honom till en skoaffär där de köper ett par glänsande nya loafers, flera nummer för stora eftersom stora fötter anses snyggt.

I Patriks lilla kök luktar det svagt av Ajax rengöringsmedel, kaffet står nylagat i bryggaren i fönsterkarmen och på skåpsluckorna sitter fotografier på olika koreanska maträtter. Hit, till Sorgenfri i Malmö, flyttade han strax innan han gav sig iväg på den första resan som utbytesstudent till Sydkorea.
Sedan dess har han mer ägnat sig åt att jobba och skriva än åt sitt hem. Han ursäktar sig och jämför den nästan obefintliga röran med olika krigshärdar. I vardagsrummet trängs två stora gröna soffor, det är tomt på väggarna.

Läs ocksåHem & Hyras porträttserie blir utställning

– I fem och ett halvt år har jag jobbat nästan dygnet runt. Och jag menar det bokstavligen.
Snedluggen hänger ner i ögonen. Han tar en sista klunk kaffe och stoppar sedan in en påse portionssnus under läppen.
Gul utanpå är en självutlämnande bok. Han skriver om sin ångest, rädsla, mammans spritmissbruk, fattigdom och mötet med Sydkorea och den biologiska familjen.
Han hoppas att boken ska ges ut även i Sydkorea.
– Men många kommer att bli arga där. För att jag blottar skammen att de säljer sina barn till västvärlden.

Patrik har ofta tagit ställning mot utlandsadoptioner, åtminstone från länder som är rika.
– Hur skulle debatten gå i Sverige om vi adopterade våra barn till Sydkorea? Jag tror det skulle bli ett jäkla liv. Jag tycker inte att det är rätt att man adopterar från länder som är lika rika som Sverige.
Var känner du dig hemma?
– I Sydkorea, Sölvesborg och i Malmö. Och när jag skriver.