Man med ”fel” namn får rätt i domstol
För tre år sedan fick den vid tillfället 53-årige mannen syn på en Blocket-annons om en ledig lägenhet i en mindre hyresfastighet strax utanför Helsingborg. Han lämnade via ett personligt ombud in en intresseanmälan och fick positivt förhandsbesked av den privata värden.
Men när värden tagit del av 53-åringens personuppgifter blev tonen en annan. I ett kort mejl fastslog fastighetsägaren att det inte längre var aktuellt med någon uthyrning:
”Är inte intresserad, vill bara ha svensktalande hyresgäster”, stod det i svaret.
53-åringen, som bott länge i Sverige och talar språket obehindrat, vände sig då till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Myndigheten ansåg dock att det var lönlöst att driva ärendet, eftersom det skulle vara svårt att bevisa i domstol att det som skett var en överträdelse av diskrimineringslagen.
Vid det laget klev den lokala antidiskrimineringsbyrån Malmö mot diskriminering in på arenan och tog sig an fallet.
Målet togs i början av fjolåret upp i tingsrätten, där det beslutades att hyresvärden hade rätten på sin sida. Domstolen satte tilltro till hans berättelse och ansåg inte att han missgynnat 53-åringen på grund av etnisk tillhörighet.
Men hyresgästen stod på sig och ärendet överklagades. Nu har hovrätten sagt sitt – och nått en helt annan slutsats. I sitt beslut skriver hovrätten att det genom mejlkorrespondensen framkommer att hyresvärden behandlat den då 53-årige mannen sämre än vad han skulle ha behandlat en person med annan etnisk bakgrund, och därigenom satt upp hinder i bostadssökandet.
Den privata värden är därmed tvungen att ersätta hyresgästen för den kränkning som diskrimineringen inneburit. Han förpliktas att betala 22 000 kronor samt ränta.
Johanna Ingemarsson, jurist för Malmö mot diskriminering, är mycket glad över domen och att deras klient slutligen fått upprättelse.
– Samtidigt belyser detta målet och det faktum att det faktum att det trots bra bevisning bortförklarades av diskrimineringsombudsmannen hur otroligt svagt skyddet mot diskriminering i praktiken är i Sverige.
Hyresvärden hävdar å sin sida att beslutet saknar grund. I vittnesmålet berättar värden att han ställer som krav att samtliga hyresgäster ska kunna prata svenska, oavsett etnisk tillhörighet. Detta eftersom han ensam har hand om förvaltning och skötsel och själv inte har några kunskaper i andra språk.