”Man tvivlar på sig själv”
”Jag hade precis fyllt 19 när jag lämnade Göteborg och flyttade till England med en kompis. Jag ville inte plugga, och det fanns inga jobb här. Först skulle jag vara där i två veckor. Men vi hyrde ett rum, fick jobb. Tre år senare träffade jag en man, Adnan föddes 2008.
Men jag blev tvungen att bryta med honom, och flyttade hem med barnen i maj 2013. Först flyttade vi in hos en väninna. Hon hade en tvåa och två egna barn. Efter några veckor gick det bara inte.
Vi fick flytta in på ett vandrarhem som socialen betalade, 10 000 kronor för två veckor. Klockan tolv varje dag fick jag checka ut. Sedan gick jag med barnen till socialkontoret. Då fick jag veta om jag kunde gå tillbaka med alla väskor, eller flytta till ett nytt ställe. Hannah var åtta månader.
Sedan hyrde jag svart, i Kortedala. Mannen jag hyrde av fick sin egen hyra betald av socialen, och hans fru hade en annan lägenhet. Varannan månad krävde han mer hyra. Jag hade inget kontrakt och kunde inte säga något till socialkontoret, så jag fick ta av pengarna vi skulle leva för. Jag bodde där i fem månader. Till slut sade han att han behövde sin lägenhet.
Sedan fick jag ett andrahandskontrakt i Hammarkullen. Det var inte godkänt av värden, men jag hade ändå ett. Efter ett år tog kontraktet slut. Sedan bodde jag knappt tre månader i en annan lägenhet. Grannarna visste att den inte var min. De klagade hos mannen som hade förstahandskontraktet, och han tog tillbaka den.
Så jag fick gå till socialkontoret igen. Men det blev än värre – att behöva flytta hela tiden, med kort varsel. De flesta vet inte ens att det är möjligt att man får flytta omkring så. Hade jag bytt dagis och skola för barnen hade det blivit åtta gånger nu.
Men jag har velat behålla en fast punkt för dem. Så det har blivit väldigt tidiga morgnar och långa resor, just nu 45 minuter enkel väg med buss. Vi har bott i Majorna, Hammarkullen, Kortedala, Hisings Backa. Lite här och där. Att söka jobb är inte heller lätt då. I England var jag bara utan jobb när jag var gravid och strax efter. De här tre åren har bara gått till ingenting.
Nej, jag har aldrig ångrat att jag flyttade tillbaka. Jag tänkte att jag skulle klara det, jobba och ge mina barn ett stabilt liv här. Vem kunde ana att det var sådan bostadsbrist? Jag registrerade mig på Boplats så fort jag kunde. Jag har sökt bostad över hela landet: Tidaholm, Alingsås, Västerås, Upplands Väsby… Och Blocket, du anar inte hur många gånger jag har skrivit mejl. Jag tror jag har fått svar från en enda. Det är inte så många som vill hyra ut till en ensamstående trebarnsmamma med försörjningsstöd.
Nu vet jag verkligen hur det påverkar en att vara hemlös – särskilt som förälder. Man tvivlar väldigt mycket på sig själv. Barnen förtjänar inte att flytta runt och ha det så här. Det måste bli en ändring för andra barnfamiljer. Pengarna man lägger på korttidsboende borde läggas på att bygga.
Men nu har vi fått en lägenhet! Min handläggare ringde när jag stod i mataffären. Jag trodde först att det var ett skämt. En egen trea med förstahandskontrakt i Gårdsten, genom kommunens satsning på hemlösa barnfamiljer. Jag hade inte brytt mig om vi så hamnade i Kiruna, så länge det är ett hem. Men Angered är bra, barnen har sina vänner där. Den ligger på samma gata som jag bodde på som barn. Nu vill jag plugga, och söka jobb samtidigt. Efter de här tre åren vet jag att jag klarar vad som helst.”
Berättat för AnnaKarin Löwendahl
Just nu satsar Göteborgs kommun under två år extra på barnfamiljer som bor osäkert. Det sker via bostadskoncernen Framtiden.
500 lägenheter hos de fyra kommunala bostadsbolagen öronmärks, och erbjuds i takt med att de blir lediga.
Syftet är att motverka trångboddhet och att barn ska slippa bo osäkert utan kontrakt, som inneboende, på korta andrahandskontrakt eller på hotell eller vandrarhem.
För att få hyra ska man vara förälder till barn under 18 år och folkbokförd på samma adress, vara registrerad på Boplats, sakna fast bostad samt uppfylla värdens krav på exempelvis inkomst.
