Många barn bor i otrygga områden
Varje år frågar Statistiska centralbyrån barn och ungdomar om hur trygga de är i sina bostadsområden. De flesta, 98 procent, känner sig trygga där de bor på dagtid.
På kvällen sjunker andelen till åtta av tio.
På frågan om det finns andra barn eller ungdomar som de vill undvika svarar så mycket som 27 procent ” ja”. Av barn till ensamstående föräldrar uppger mer än var tredje att det finns barn de vill undvika att träffa. Lika stor är andelen i familjer med utländsk bakgrund.
– Enligt barnens egna svar är det så pass många som vill undvika att träffa en del andra barn. De är antagligen otrygga. Men samtidigt är det nästan 75 procent som inte känner så, säger Helena Rudander, statistiker på SCB.
Skillnaderna mellan olika åldersgrupper är liten. Däremot är det något fler flickor än pojkar i tonåren som upplever att de behöver undvika någon annan yngre person.
Ändå har ungefär var tionde pojke i åldern 10-18 år varit med om att någon hotat, slagit eller jagat honom. Bland flickor är siffran något lägre. Pojkar i familjer med utländsk bakgrund är mest drabbade av hot och slag. Av dem uppger 15 procent att de blivit utsatta.
– Tack och lov är siffran över hotade och slagna barn betydligt lägre ä’n de som vill undvika andra barn eller ungdomar. Men egentligen skulle man ju önska att inte något enda barn skulle behöva känna sig otryggt, säger Helena Rudander.
Undersökningarna av barns levnadsförhållanden, Barn-ULF, mäter även materiell standard bland barn. Sedan de började göras i sin nuvarande form 2008, har förändringarna mellan åren varit små. Fortfarande är det så många som nio av tio barn som har ett eget rum.
Bakom den siffran döljer sig dock att av barn till arbetarföräldrar har åtta av tio eget rum och av barn till tjänstemän och företagare har hela 94 procent ett eget rum. I familjer med utländsk bakgrund har sju av tio eget rum, att jämföra med 95 procent i svenska familjer.