Många vill komma till landet i stan
Minigrisarna Alma och Rune har bara ett fokus. De vill åt maten som besökarna kastar framför deras fötter.
Att Camilla Sundberg och Fredrik Bolms försöker få en djupare kontakt struntar grisarna högtidligt i. Under ett lågmält gruffande dammsuger de golvet på pellets.
– Jag har aldrig varit så här nära en levande gris förut. Det känns bra att möta djur på ett annat sätt än i kyldisken, säger Camilla Sundberg.
Tillsammans med Fredrik Bolms har hon bokat in sig på en gristräff. Under tio minuter har de ett exklusivt möte med Alma och Rune. Försiktigt stryker de borsten på grisarnas ryggar när de kommer tillräckligt nära.
I vanliga fall är det drop-in i grisrummet på torsdagseftermiddagarna. Då kan vem som helst titta förbi och säga hej till Alma och Rune. Men under det senaste året har grisarna varit så populära att djurvårdaren Katrin Johansson har fått införa tidsbokning.
– Det blir lätt trängsel när det kommer många besökare på samma gång. Särskilt om det är fint väder, säger hon.
Den välskötta gården, mitt bland bostadshusen i Backa, har varit i kommunens ägo sedan 1969. Sedan dess har den drivits som en fritidslantgård i olika regi fram tills den ideella föreningen Ladan bildades och tog över skötseln 2012.
– Innan dess hade förskolan Backa Västergård hand om gården. Nu har vi delat upp ansvarsområdena i två föreningar, förklarar Katrin Johansson.
Den kooperativa förskolan ligger i direkt anslutning till djurgårdarna och fortfarande ingår stalltjänst i föräldrarnas åtagande.
Hela idén med en stadslantgård är just att den ska vara en mötesplats för människor och djur. Att naturen ska finnas runt knuten, även för dem som bor i stan.
– Vi har även startat en odlingsgrupp under pandemin som har blivit väldigt aktiv. För många är grönsakslandet en plats att gå till när det inte händer så mycket annat. Vi har också skaffat två bikupor, säger Katrin Johansson.
Katrin är den enda som är anställd på gården, för övrigt får hon hjälp från Sägengatans dagliga verksamhet, volontärer, förskolebarn och praktikanter. I stallet har hon gjort upp ett noggrant schema så alla ska veta vilka sysslor som gäller. Det ska städas, mockas och utfodras.
– Många tror att hästarna finns för att man ska rida på dem och att kaninerna existerar för att bli klappade. Vi vill få till ett annat slags möte mellan djur och människor, som är mer på djurens villkor.
Därför har inte Ladan någon ponnyridning på gården längre. Istället anordnas häst-träffar där fokus ligger på att göra saker för gotlandsrussen, som att gömma mat i hagen och se hur glada hästarna blir när de får leta godsaker.
Även gristräffarna är arrangerade efter djurens premisser. Besökarna får inte mata Alma och Rune ur händerna, bara på golvet nedanför dem.
– Det gör gristräffen helt ofarlig, även för de minsta barnen. Grisarna buffar inte på dem för att få mat och riskerar därför inte att skrämma eller slå omkull någon, säger Katrin
Gården ligger intill Backa kyrka på Hisingen.
Djurverksamheten drivs av den ideella föreningen Ladan.
Det finns åtta olika raser av lantgårdsdjur på gården. Gotlandsruss, fjällnära kor, jämtgetter, värmlandsfår, minigrisar, bruna och vita Lohmann-hönor samt bin av arten lingustica.
Ladan finansieras genom verksamhetsbidrag från kommunen, plus årsavgifter från medlemmar. Alla engagerade är inte aktiva själva. I nuläget finns runt 200 stödmedlemmar.
I början av juni åker alla djur utom hönorna och kaninerna iväg på sommarbete. Detta för att både djuren och personalen ska få lite semester.
För vissa av djuren finns ett lagstadgat beteskrav, och de är därför borta i tre månader och kommer tillbaka i september.
Hästarna och grisarna har inget sådant krav utan de kommer hem igen ganska omgående efter semestern, i mitten av augusti ungefär.
