Mannen som gillar att betala hyran
När Mats kommer hem från jobbet sätter han sig i soffan, blundar och fokuserar på andningen. Ibland lagar han korv stroganoff eller köttfärslimpa. Eller så tar han cykeln och köper en kebab. Men oftast är det ett lågmält liv framför datorn och Netflix som utspelas i hans etta på 34 kvadrat.
I fjorton år har Mats suttit i fängelse och för ett år sedan fick han en egen lägenhet via Bostad först. Trots att han bott i lägenhet förut har det varit en process att vänja sig vid ett eget hem. För honom har en lägenhet länge varit förknippad med krav och kontroll. Den har varit en plats där personal kommer in oanmäld och begär urinprov. Där man använder mynt för att ta en dusch och där man måste ha stenkoll på sina saker så att de inte blir de stulna.
– När jag kommer hem är tandborsten kvar. Den är inte stulen. Det är helt otroligt.
Bostad först är till för personer som har eller har haft en missbruksproblematik och som behöver mycket stöd i sitt boende. Eftersom Mats varken hade jobb eller lägenhet när han skulle lämna fängelset, frågade han sin socialsekreterare om han kunde söka en Bostad först-lägenhet och fick ja.
Den första juli förra året skrev han under sitt förstahandskontrakt. Hyresvärden berättade om renoveringsplanerna för lägenheten. De satte in ny kyl och frys, nya golv och spackla väggarna. Hade han några särskilda önskemål om tapeter?
– Jag kände mig så jäkla välkommen av min hyresvärd. De frågade mig till och med om det var något speciellt område jag inte ville bo i.
Under renoveringen åkte Mats regelbundet ut till lägenheten, trots att den var fylld med byggpapper och målarspannar, och bara satt där för att vänja sig. Han var tacksam att lägenheten inte var större. Det gjorde honom trygg.
När Mats fick nycklarna i sin hand var han så stressad och rädd att han inte skulle klara det. Han ville göra allt på en gång samtidigt som han kämpade med känslan att han bara lånat lägenheten och att den egentligen inte var hans.
Nu har det gått ett år och han njuter av att gå till affären på kvällen och köpa choklad, rostebröd och kaviar. En stor del av nöjet med att handla är vetskapen om att han har ett hem att äta maten i.
Lägenheten består av ett rum och kök. På väggarna hänger tavlor som han ärvt av sin farmor och farfar. Innan tavlorna kom hit har dom stått i en garderob hos en vän och väntat på honom.
– Det är jag, säger han och pekar på en tavla som föreställer ett svenskflaggat skepp ute till havs.
– Havet på tavlan är både lugnt och upprört. Det speglar mina olika sidor. Jag kan vara både hård och brutal men även mjuk och schysst. Den har hjärta och själ.
Den svåraste utmaningen för Mats är att bli vän med lägenheten. I sin tjänst har han en röd dalahäst som står vid ena hörnan av soffbordet. Den står alltid i samma position med mulen riktad mot dörren. Hästens uppgift är att skydda energierna i rummet. Han har fått den av sin far. Av alla saker han äger betyder den allra mest.
I fönsterkarmen har Mats två bilder på sig själv när han är ett år gammal. Han tar upp dom i sin famn och säger:
– Jag ser en oförstörd människa på bilderna. En oförstörd människa som är glad som ligger där och småflinar och tycker att livet är underbart. Bilderna påminner mig om att jag ska sköta mig.
Om du inte hade fått en Bostad först-lägenhet, vad hade hänt med dig då tror du?
– Jag hade aldrig fått en lägenhet på egen hand inte efter 14 år på anstalt. Jag hade kunnat bo hos pappa. Men han är 80 år och jag är snart 50. Det hade inte fungerat i längden.
Du vill inte bo hos kompisar?
– Nej, det hade varit smutsigt, pundigt och skitigt. Jag tror att jag hade drivit omkring på mitt eget lilla vis. Jag hade antagligen börjat med droger igen för det är enda sättet som jag orkar med den livsstilen.
Fotnot: Mats är ett fingerat namn.
