Martin hade råttor under golvet – hör deras krafsande
Skrap, skrap, klick! Rafs-rafs.
Ljuden under Martin Svenssons golv var skarpa och tydliga. Det blev tyst några sekunder, sedan började de igen. Skrap, skrap. Rafs, skrap.
Martin fattade först ingenting. Kunde det komma från grannarna? Konstigt var det, men det lät bara ibland och tja, han levde väl vidare som förr.
Han kopplade inte ihop ljudet med den dåliga lukt han hade anmält till miljöförvaltningen några månader tidigare, hösten 2002.
Men så kom en kompis på besök, en kompis som var bonde och som väl kände igen ljudet.
– Så du har råttor här, konstaterade han.
Martin gick till hyresvärden och anmälde saken, men bekymrade sig fortfarande inte så mycket.
Han visste ju inte då att kloakråttorna hade som en egen lägenhet under hans fötter. Att råttorna hade sin toalett under hans kök, sovrum under hans vardagsrum och en praktisk ingång via ett öppet avloppsrör under hans hallgolv.
Han visste inte heller att det skulle ta så lång tid att bli av med skadedjuren. Eller hur mycket värre det skulle bli.
Råttorna brer ut sig mer och mer.
Vanligast är kanske att man ser dem i parker, på gator, runt sopstationer och återvinningskärl. Ständigt gnagande, ständigt jagande efter allt som går att äta.
Så här på hösten söker de sig gärna också till varmare och torrare platser. Finns det då en liten springa de kan tränga sig in i eller ett avlopp de kan simma igenom och komma upp ur, då gör de gärna det.
Kommer en råtta in i lägenheten måste den förstås bort direkt. Den kan sprida smitta, gnaga sönder och förstöra, till och med gå till attack om den blir trängd. Men i Martins fall syntes råttorna inte till. De bara lät och luktade och levde sina liv i godan ro utan att bli bortjagade.
Det är en hårt prövad Martin Svensson som nu visar runt i sin tvåa i Guldheden i Göteborg. Han har just flyttat dit igen. Golven är nylagda, väggar och tak målade med spärrfärg. Alla spår av råttorna är borta, förutom ett uppsågat hål i ett köksskåp och en svag lukt vid en golvlist.
Det är helt okej nu, tycker Martin. Men han förstår inte varför det skulle behöva gå så långt innan hyresvärden verkligen såg till att det blev gjort.
För Martin har anmält problemen flera gånger. Först lukten, sedan ljudet, som han spelade in på band. Det är det bandet vi hör nu. Ett tydligt och skarpt skrapande och krafsande.
Detta band tog han med sig till värden Wallenstams expedition. De inledde en undersökning, men kom fram till att det var omöjligt för råttor att ta sig in i huset. Martin fortsatte att höra ljudet och anmälde igen. Anticimex kom, men hittade inga råttor. En snickare sågade upp ett hål i köksgolvet, men såg inget konstigt.
– Jag började undra om det var jag som var tokig, men även andra hörde dem ju.
Efter flera anmälningar och ännu fler lite halvhjärtade undersökningar gav Martin till slut upp. Vande sig liksom vid att det krafsade och luktade ibland. På somrarna kunde det försvinna, men varje höst när det började bli kallt och blött ute blev det värre igen. Martin stängde dörren till hallen för att kunna sova.
Men det var tråkigt att inte kunna bjuda hem folk och att hans son inte ville komma för att det luktade bajs hos pappa.
Förra vintern kom stanken. Den outhärdliga.
– Det luktade avlopp i hela lägenheten. Jag trodde det var från badrummet så jag rengjorde det ordentligt, men stanken blev bara värre, berättar han.
Ändå behövdes två nya anmälningar och det dröjde nästan två månader till innan golvet i hallen öppnades upp.
Där under hittade man dem. Två gamla, stinkande döda kloakråttor.
Martin visar bilder han har tagit. Råttorna är stora och lurviga. Kropparna är minst 25 centimeter. De nakna svansarna nästan lika långa.
Då äntligen bröts alla golv upp. Under hallen och köket låg det drivor av råttlortar. Under vardagsrummet var det renare. Där hade råttorna haft sina sovplatser.
Under hallgolvet mynnade ett gammalt avloppsrör ut. Någon hade missat att plugga igen det när huset byggdes om. Röret hade varit rena autostradan in till en varm och skön boplats för råttorna.
– Det var först då jag riktigt förstod att oj, här har de bott i alla år. Det kändes äckligt, men också skönt att få en förklaring.
Nästan tre månader efter att stanken blev akut evakuerades Martin och lägenheten sanerades. Under hösten fick även en drabbad granne flytta. Miljöförvaltningen har nu satt i gång en översyn av hela huset.
Martins historia har lärt honom mycket. Som att man inte ska känna sig besvärlig utan stå på sig om ett fel inte blir fixat. Liksom att man ska ta hjälp om det behövs. Först när han kontaktade miljöförvaltningen blev det fart.
Han har också lärt sig hur råttor låter. Du kan lyssna på Martins ljudinspelning på filmklippet här ovan. Hur de luktar hoppas vi du slipper få veta.
