Massivt motstånd till personliga energinotor
Energianvändningen i flerbostadshus ska ha minskat med en femtedel inom sju år, förkunnar EU:s ramverk. Som ett led i att målet uppfylls presenterade näringsdepartementet i somras en promemoria om så kallad individuell mätning och debitering, IMD.
Det omarbetade lagförslaget, som stötts och blötts i flera år, innebär att bostadsbolagen blir tvungna att installera enskilda mätare för energi och vatten i alla landets bostadslägenheter i samband med större renoveringar eller nybyggnation.
Tanken är att varje lägenhetsinnehavare ska betala för precis den mängd energi de använder – vilket ska sporra dem att minska sin klimatpåverkan.
Nu har remissvaren från de 156 instanser som näringsdepartementet sökt råd hos kommit in.
En förkrossande majoritet ger tummen ner.
Roland Jonsson, energichef på HSB Riksförbund, menar att förslaget öppnar för att den ena grannen åker snålskjuts på den andras uppvärmning, eftersom värme från elementen i en lägenhet vandrar genom väggarna.
– Förslaget passar inte i Sverige, där vi har en lång tradition av hus med centralvärme. Om pengarna i stället satsas på att ge husen bättre klimatskal skulle det ge en väsentligt större inverkan på energianvändningen.
Sedan tidigare har bland andra Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna gemensamt sågat idén med personliga energinotor.
Ett av argumenten är att föregående försök med individuell mätning inte gett några egentliga energibesparingar – och i värsta fall lett till att bostadsföretagen avstått andra åtgärder till energieffektivisering av kostnadsskäl.
I stället vill de tre branschorganisationerna att IMD enbart införs i de fall där investeringen kan bekostas med energibesparingen – det vill säga om fastigheten är energieffektiv i grunden.
Såväl Sabo som Hyresgästföreningen är dock betydligt mer positiva till individuell mätning av varmvatten, så länge det finns en miljövinst.
Enligt Sabos beräkningar skulle kostnaden för införande av värme- och varmvattenmätning kosta mellan 15 000 och 20 000 kronor per lägenhet, med en driftskostnad på 500 till 800 kronor per lägenhet och år.
Hela projektet uppskattas kosta 25 miljarder kronor att genomföra. Senast i mars nästa år ska regeringen lägga fram en proposition, och den nya lagen beräknas träda i kraft i juni.
Byggherrarna: Individuell mätning, IMD, ska bara införas i lägenheter där är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Att införa i alla moderna lägenheter är en övertolkning av direktivet.
Energimyndigheten: Befintlig bebyggelse ska undantas från installationskrav, om det inte är kostnadseffektivt.
Energirådgivarna: Individuell mätning innebär inga större energibesparingar. Värmeöverföringen mellan lägenheterna är ett problem och att isolera mellan dem är orimligt ekonomiskt.
Statens fastighetsverk: IMD av värme kan minska energieffektivisering eftersom hyresgästernas möjligheter till minskning av energianvändningen är mer begränsade än fastighetsägarens.
Stockholms stad: Förslaget kan vara kontraproduktivt eftersom medlen som går till mätningar med ringa påverkan kunde ha använts för energibesparande åtgärder i stället.
Svensk fjärrvärme: Avfärdar individuell mätning av värme men håller med om att enskilda mätare för varmvatten i vissa fall kan motiveras – om det är tekniskt möjligt.
Sveriges byggindustrier: Avstyrker förslaget.
Hyresgästföreningen, Sabo och Fastighetsägarna gav för två år sedan ut tre gemensamma rekommendationer angående individuell mätning och debitering, IMD:
IMD ska enbart införas om det kan bekostas med energibesparingen och om fastigheten är effektiv från grunden.
Hyresgäster och värdar måste vara överens om att införa IMD.
Hyresgästen bör ha möjlighet att följa sin förbrukning i realtid.