Maten som förenar grannarna
Det doftar mat i hela huset. Det bubblar av olika språk och framför allt skratt. En kvinna torkar tårarna, men det beror inte på att hon är ledsen utan på att det hackas lök – i mängder.
– Ja, vill man ha mycket lök hackad, då ska man överlåta det till en eritreansk kvinna. De är helt fantastiska, säger Kathrine Lind, en av deltagarna.
Det är över kastruller och skärbrädor de har blivit väninnor, hela gänget. De vill inte kalla det integrationsprojekt, utan vänskap över en tallrik.
Idén kom från Eva Nilsson och Eiwor Backelund i föreningen Potatisgårdens vänner i Uddevalla.
– Min idé var att använda skapandet av en kokbok för att ge möten mellan kulturer. Jag har skrivit ihop projektet och sökt pengar från Socialt entreprenörskap hos Västra Götalandsregionen, berättar Eiwor Backelund.
Eva och Eiwor spred sin efterlysning på olika sätt runt i Uddevalla, bland annat i hyreshusområdena Tureborg och Dalaberg. Till första planeringsträffen kom många. Då bildades grupper utifrån olika teman och det blev en naturlig blandning av olika nationaliteter.
Grupperna har träffats under hösten och vintern. Planerat, gjort inköpslistor, provlagat sina rätter, skrivit recept och samlat berättelser. för det blir inte bara en kokbok, utan en bok där man blandar recept med personliga historier om rätterna från världens alla hörn.
– Men framför allt har vi nog skrattat, säger Kathrine Lind.
– Ja, vi har haft så kul, säger Lidya Berakin när hon står och gör vitlökspasta till sin kycklingrätt. När man lagar mat har man alltid något att prata om.
Syftet med att göra kokboken var att göra något konkret, att det hela skulle ske inom en begränsad tid och att deltagarna skulle ses flera gånger under självklara, otvungna former. Några av deltagarna har passat på att träffas hemma hos varandra för att laga mat och planera, andra har använt Mötesplats Tureborg för sin matlagning. Spridningen från olika länder har varit stor, bland annat Somalia, Sverige, Bosnien, Vietnam och Eritrea. Ibland har det uppstått språkproblem, speciellt när det gällt namn på olika ingredienser, men det har löst sig på bästa sätt oftast med hjälp av teckenspråk – och glada skratt.
När Hem & Hyra är på plats är det dags för fotografering till boken. Anders Johansson är fotograf. Sevada Pilipovic gör en paj med lövtunn deg, som hon kavlar ut på bordet. Degen blir tunnare än lakanet hon kavlar på. Och kaveln, det är ett kvastskaft. Degen blir så lätt och smidig och alla i rummet förundras över förvandlingen och Sevadas hantering.
– Jag har gjort den här pajen sedan jag var tio år, men gissa om jag misslyckats med degen många gångar innan jag lärde mig, säger hon och skrattar.
Sevada berättar att hon så gärna ville klara det redan som liten flicka. Inte minst för att imponera på mamma.
Nu har Sevadas gruppmedlem Gunilla Frimodig Lind frått lära sig hur man gör och Sevada har i sin tur fått lära sig att äta västkustrulle, ett stort steg gör en som inte gillar skaldjur.
– Men det var riktigt gott, säger Sevada.
Zinab Parnian gör iransk kycklinggryta med så mycket saffran att grytan är värd sin vikt i guld, då saffran är en av de dyraste råvaror som finns. Samtidigt försöker Katrine Lind se till att recepten följs.
– Det har varit lite svårt, för hos de flesta sitter recepten i fingrarna och inte på papper. När jag försökt skriva ner dem har vi pratat om olika saker. Jag har trott att det varit en eller två lökar, när det i själva verket varit två kilo. Men nu tror jag vi har koll på det.
Alla är överens; de kommer att fortsätta träffas även efter vårens utgivning av boken. De har byggt hållbar vänskap.
Region och landsting har olika fonder för integrationsprojekt. Ger oftast inte mer än 50 procent av kostnaden i bidrag. Presentera en bra idé och underlag.
Kommunerna kan bidrag med lokalhyra eller tipsa om lokaler. Sök lokala företrädare för projekt.
Frivilligorganisationer, studieförbund och kyrkor är ofta med och stöttar lokalt integrationsarbete.
