Muckad men hemlös – svårt få bostad för frigivna fångar: ”Den dagen de stänger grinden skiter de i dig”
Vi träffas på ett kafé i en mellanstor stad i södra Sverige. Ali har en vattenflaska i handen och en sportbag över axeln. Natten har han tillbringat hos en kompis en bit utanför stan.
– Det jag har i väskan är det jag orkar bära med mig. Resten förvarar jag hos olika vänner, säger Ali.
Ali berättar att han är hemlös och att han inte vet var han ska sova i natt. Att fråga samma kompis igen tar emot.
– Jag vill inte tränga mig på. Även om han är schysst så känns det fel att tära på vänskapen i onödan, säger Ali.
Kanske blir det en natt i en trappuppgång, på en parkbänk eller under en gran i skogen. Mellan år 2015 och 2017 avtjänade Ali ett fängelsestraff för väpnat rån. När han kom ut från anstalten saknade han egen bostad och så har det fortsatt.
– Arbete har jag lyckats ordna i perioder. Den här veckan har jag jobb som truckförare måndag till onsdag. Men eftersom jag har skulder är det svårt att få ett eget hyreskontrakt.
Frivårdskontoren: ”Situationen har försämrats”
Hem & Hyra har undersökt boendesituationen för frigivna fångar. Vi har kontaktat landets 32 frivårdskontor som ansvarar för den del av kriminalvården som äger rum ute i samhället. 24 av dem besvarade enkäten. Nästan alla uppger att frigivna fångar har svårt att få en egen bostad. Dessutom bedömer 16 av de 24 kontoren att situationen har försämrats.
Siffrorna förvånar inte Ali.
– I fängelset har du ingen inkomst. Det gör det svårt att betala hyra och behålla en lägenhet. Och eftersom du inte har tillgång till internet när du sitter inne är det i stort sett omöjligt att söka en ny bostad, säger Ali.
Följden blir att många frigivna hamnar hemma hos en vän eller anhörig när strafftiden är slut. 22 av de 24 svarande frivårdskontoren upplever att det är så.
– Problemet med det är att de där vännerna kan vara indragna i kriminalitet. Så bor du hos dem är risken stor att du själv dras in och börjar begå brott igen, säger Ali.
Bostad – Viktig skyddsfaktor
Brottsförebyggande rådet ger Ali rätt. Enligt dem är tillgång till egen bostad en viktig skyddsfaktor för att inte återfalla i brott. Det är frivården som ska förbereda den frigivna för livet utanför anstalten. Ett arbete som ofta sker i samarbete med arbetsförmedling, försäkringskassa, sjukvård och socialtjänst. Metoden kallas för Insluss och innebär att frivården kontaktar socialtjänsten för att planera för boende och annat efter frigivning.
– Kontakten ska helst tas sex månader innan frigång för att vi under den tiden ska hinna utreda, säger Johan Andersson Neumann, som är chef för individ- och familjeomsorgs-förvaltningen i Borås.
Till Borås stads boendelösningar hör akutboende, träningslägenheter, sociala kontrakt samt modellen Bostad först. Men det finns även kommuner med en praxis att inte jobba med personer så länge de sitter på anstalt, menar Kristina Landemark, expert på Kriminalvården.
– Socialtjänstens process är så att de öppnar ett ärende när de får en ansökan eller anmälan. Oftast lyckas vi få till en tidig planering men det kan vara en utmaning, säger hon.
Utanför murarna har frivården inget uppdrag att betala för boende och vård. Samtliga kommuner som vi kontaktar svarar att de hanterar tidigare fångar på samma sätt som alla andra medborgare i behov av bostad, vilket följer den så kallade normaliseringsprincipen.
– Vi har ingen särskild metod för att hantera den här typen av ärenden utan jobbar med frågan på samma sätt som med övriga som saknar bostad eller har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, säger Cecilia Klämberg, enhetschef på socialtjänsten i Skövde.
Amars historia
På ett café i en mindre ort ett trettiotal mil norrut träffar vi Amar. Han hör egentligen hemma i en mindre kommun i sydöstra Sverige. Det här är första helgen när han ska få stanna en hel vecka i sin utslussningslägenhet.
Det har gått ett år sedan Hem & Hyra kom i kontakt med Amar för första gången. Då satt han i fängelse och visste inte vart han skulle ta vägen efter frigivningen. Han berättade att det var svårt att få hjälp av myndigheter eftersom han hade skulder hos Kronofogden. Ett år senare har han hunnit komma ut, misslyckats med att få bostad, ramlat tillbaka in i missbruk, åkt dit igen för att slutligen hamna på behandlingshem.
Vad gick fel förra sommaren?
– Innan jag skulle friges tog jag kontakt med socialtjänsten som sa till mig att jag skulle söka allt på egen hand. Jag försökte förklara att jag inte har någonstans att ta vägen. Jag hade gjort allt de sa, det lät jättebra, jag stod som nummer två i kö för att få bostad av dem. Men då åker handläggaren på semester.
När Amar kom ut upplevde han att det mesta gick fel. Enligt honom fick han träffa vikarier som byttes ut varannan vecka.
– Varje gång skulle jag dra hela min lifestory. Men jag stod där och hade ingenstans att ta vägen. Samtidigt hade jag kontakt med frivården, jag försökte hålla ut.
Amar upptäckte att han hade missförstått hur ofta han skulle gå till ett så kallat aktivitetshus. Konsekvensen blev att han förlorade sin köplats.
– Då skulle jag få söka från början igen. Sen gick månaderna och jag fick ett nytt straff. Här är jag nu.
Amar är ändå tacksam för att han nu fått kontraktsvård. Kontraktsvård innebär att du döms till behandling och minst ett års övervakning i stället för fängelse. Han upplever att han har en bra handläggare på frivården som bryr sig. Men han är också orolig att det ska vara förgäves.
– När man kommer ut har man ingenting att se fram emot. Hur mycket jag än försöker hålla mig borta, sover jag hos någon vet jag att det kommer folk på natten och att jag kan bli av med allting. Du ser till sist ingen utväg.
Det är mycket som ska lyckas för en frigiven för att komma på fötter igen, medger Kristina Landemark.
– Man behöver någonstans att bo, komma bort från umgänget. Det är inte jättelätt att få ett jobb, allt fler arbetsgivare vill att man ska lämna utdrag från belastningsregistret. Jag har jobbat inom kriminalvården i 25 år och upplever att det blivit tuffare.
Räddad av fotbojan
Anders Hellstrand har länge varit aktiv i föreningen Kriminellas revansch i samhället, Kris, i Borås. Han lyfter fram hur svårt det är för frigivna att få någonstans att bo.
– Den som muckar har ofta endast en tandborste i bakfickan. Ingen lägenhet att åka till. Och ingen bostad där man kan skriva sig. Det är ett jäkla problem, för utan folkbokföringsadress kommer man inte in i systemet över huvud taget, säger han.
Våren 2020 åkte Anders själv fast för narkotikabrott. Det var inte första gången. Anders har missbrukat droger i 36 av sina 58 levnadsår. Men i dag är han fast besluten om att hålla sig drogfri.
– Jag hade en jädra tur. Just innan jag skulle åka in omvandlades straffet från fängelse till fotboja. Om jag hamnat på kåken så skulle sjukpensionen ha dragits in. Då hade jag kommit efter med hyran och blivit av med lägenheten, säger Anders och tillägger:
– Om jag hade förlorat lägenheten hade jag med all säkerhet fortsatt att knarka. Frågan är om jag ens hade levt i dag.
”Dagen de stänger grinden så skiter de i dig”
Tillbaka till Amar, som snart har avslutat sin behandling inom kontraktsvården. Han har fått en lista på privata värdar som han ska ringa när tre månader av tiden i utslussningslägenheten återstår. Amar har inget större hopp om att få positiva svar men ska försöka. Han har aldrig tidigare haft eget boende. Det har fått lösa sig dag till dag. En trappuppgång, en vän, en familjemedlem. Under samtalet pendlar han mellan hopp och uppgivenhet.
– Man har ju ett avslutningsmöte och allting låter ju så bra, men den dagen de stänger grinden så skiter de egentligen i dig. Så har det i alla fall varit för mig. Sen kan jag inte tala för alla.
Han förstår handläggarnas situation. Att de försöker ställa upp. Egentligen tycker han även socialtjänsten har varit schyssta som förlängt hans tid i utslussningslägenhet. Men hur systemet fungerar gör honom frustrerad.
Vad är det svåraste precis efter frigivning?
– Att skaffa jobb, nuförtiden vill många ha utdrag och jag har ju ett register. Komma ut från anstalt och vänta på mötena, du har ingenstans att bo – man behöver en trygg plats att bo direkt, det är lättare att hålla ut och vänta då. Hamnar man i skiten så orkar man inte.
Hur skulle du vilja att samhället såg ut?
– Att jag får möjligheten att visa att jag klarar av det. Jag förstår att jag måste göra det själv. Jag vill inte bara få en bostad och leva på socialhjälp, jag vill få en chans att bevisa att jag kan stå på egna ben.
När vi skiljs åt väljer han ändå hoppet.
– Jag ska kämpa och göra allt.
Men hur gick det då för Ali? Flera positiva saker hänt sedan Hem & Hyra träffade honom i början av sommaren. I ett sms berättar han att han nu bor på ett vandrarhem. Att han fått skyddad identitet och att han har en tillfällig adress på kommunen.
– Jobbdelen är i rullning med så jag är väldigt hoppfull, avslutar Ali.
Fotnot: Ali och Amar vill vara anonyma och heter egentligen något annat.
