Myggan som fick Göran på fall
Hem & Hyra har i ett antal artiklar granskat hyresförhållandena för människor som blivit förtidspensionerade och som har bostadstillägg. Göran Nilsson är en av dem. Idag lever han på små marginaler med en sjukdom som kostar pengar. Tack vare bostadstillägget får han livet att gå runt.
Sommaren 1995 har Göran precis slutat sitt jobb som it-tekniker på ett bibliotek. Han har två veckors ledighet innan universitetsstudierna börjar. Fritiden ägnar han sig åt sin hund, sin träning och åt kompisarna som brukar ses på dansgolvet.
Innan tjänsten på biblioteket jobbade han som undersköterska. Men han älskar datorer och bestämmer sig för att utbilda sig till systemvetare. Under sin ledighet mellan jobb och studier får han ett myggbett i ansiktet. Sedan dess har inget varit sig likt i Görans liv.
Några dagar efter hans promenad i skogen svullnar ansiktet upp. Bettet blir en böld under högra ögat. Till slut gör det så ont att han tvingas uppsöka sjukvården. Läkaren skär upp bölden och tömmer ut innehållet. Göran äter penicillin mot infektionen men det gör honom ännu sjukare. Han får blödningar från tarmen och intensiva smärtor.
– Jag var i princip sängliggande, fick gå på diet och äta soppa i flera år. Jag åt en gång om dagen för att minska toalettbesöken. Om jag var hungrig? Ärligt talat så var jag inte ens sugen på mat. Jag hade ont i magen hela tiden och jag visste att så fort jag ätit skulle smärtan öka.
Göran påbörjar sina studier. Han känner till varenda offentlig toalett och ser till att aldrig vara längre bort än några minuter. Ibland hinner han inte, som den gången han tar bussen hem och måste hoppa av på en tidigare hållplats för att han har bajsat på sig.
– Jag glömmer aldrig den promenaden. Det var förnedrande.
Göran är vid det här laget 36 år men känner sig som en 90-åring. I princip orkar han ingenting. Han avbryter studierna och installerar sig hemma i sovrummet där han blir sängliggandes i fem år.
– Det värsta var att jag inte kunde träna mer. Det kändes som att kroppen svek mig. Det svåraste var att gå från att vara en superaktiv människa till att inte kunna göra någonting. Det var min största frustration.
För att få tiden att gå läser han romaner och ser frågesport på tv. Han går på toaletten upp mot 25 gånger om dagen. Det gör honom trött och orkeslös. När han är vaken tänker han på allt han tycker om att göra, på saker han aldrig gjorde och som han är livrädd att aldrig få uppleva.
– Det kändes som att livet var slut. Jag var orolig över att jag skulle dö. Jag tänkte på hur mycket jag ville ha barn och att jag ville bli pappa.
Det första året besöker vänner honom regelbundet. Han ser ut som vanligt och många förstår inte varför han alltid svarar nej när de frågar om han ska med ut och festa. Till slut är det bara två vänner kvar. Han blir isolerad, långtidssjukskriven och ekonomin halveras.
Han kämpar med smärtorna och toalettbesöken. Trots att han har perioder när han mår bättre och kan gå ut vågar han inte. Han är rädd att inte hinna fram till en toalett i tid. Under en period äter han 20 olika mediciner. En av vännerna som kommer på besök hittar honom ihopkrupen i fosterställning på köksgolvet. Han åker med ambulans till sjukhuset men minns inget av färden. Hans kropp har stängt av och kroppstemperaturen är nere på 35 grader.
Göran åker in och ut på sjukhus. Läkarna testar sig fram och sätter olika diagnoser men ingen medicin hjälper. På sjunde sjukskrivningsåret bestämmer Försäkringskassan sig för att göra en utredning. Nu kräver dom att sjukvården tar reda på vad som är fel. Han blir skickad till ett utredningscenter i Göteborg och får träffa psykolog, arbetsterapeut, läkare och sjukgymnast.
Utredningen leder till att han får diagnosen kronisk inflammation i tarmen. Läkarna tror att sjukdomen började med den penicillinkur Göran fick mot myggbettsinfektionen. Själv kopplade han inte då sina magbesvär till penicillinet. Tvärtom trodde han att det var normala biverkningar.
Försäkringskassan beslutar att förtidspensionera honom. Det är också de som informerar om bostadstillägget.
– Att jag blev förtidspensionerad berodde på mina smärtor och att jag fick springa så mycket på toaletten. Jag kan säga att jag blödde från magen dagligen i tio års tid.
Tycker du att det var rätt av Försäkringskassan att förtidspensionera dig?
– Jag tror inte att jag hade levt annars. Min kropp höll på att gå sönder. Under alla mina år som jag varit sjuk är Försäkringskassan den myndighet som gett mig mest hjälp och stöd. Det är tack vare dom jag till slut träffade den läkare som gick till botten med mina problem och som gav mig kortisonbehandling.
Idag är Göran 60 år och han kan inte minnas när han mådde så bra som han gör nu. Han har accepterat sin sjukdom, men det som gör honom besviken är hans ekonomiska situation.
Varje månad får han ut totalt 11 533 kronor. Av det är 3 608 kronor bostadstillägg. Hans största utgift är hyran på 6 000 kronor, el och telefon samt 596 kronor till Kronofogden.
– Samhället borde ta ansvar för oss som är sjuka. Det är inte mitt fel att jag är sjuk. Det går runt men inte mer. Jag har inte råd att gå till tandläkaren och jag köper nästan aldrig nya kläder. Min pension räcker bara till det allra nödvändigaste. Om jag inte hade haft bostadstillägget hade jag fått söka socialbidrag.
I vilka situationer känner du att du lever på gränsen?
– Jag har tappat en framtand och jag har inte råd att sätta dit en ny. Jag har inte råd att ha en familj eftersom jag inte har någon försörjning att tala om. Jag lägger aldrig in en stöt på en tjej jag inte känner. Du frågar mig varför. För att jag saknar en framtand och för att jag inte har råd att bjuda ut henne på en fika.
Fotnot: Göran Nilsson är ett fingerat namn och mannen på bilden har inget med texten att göra.
