Norrland får betala när rika Stockholmskommuner ”dumpar” bostadslösa
En del kallar det social export. Andra talar om ”social dumpning”.
Debatten som blivit en het fråga även för regeringen handlar om socialt utsatta människor som befinner sig utanför bostads- och arbetsmarknaden. Människor i försörjningsstöd som i boksluten kostar mer än vad de bidrar med till kommunkassan. Människor, som enligt vissa mindre bemedlade kommuner, ”dumpas” i deras kommun av andra, för att skjuta över kostnad och ansvar.
Inte minst känner sig kommunerna i Norrland drabbade av fenomenet, vilket Hem & Hyras granskning visar.
Av Norrlands 44 kommuner deltog 36 i enkätundersökningen. Av dem upplevde flertalet, 23 kommuner, att det sker en inflyttning av socialt utsatta där individen själv inte tycks vara aktiv i flytten och därav känslan av ”dumpning”.
En av de kommuner som anser sig särskilt drabbad är Kramfors.
Här slog dåvarande kommunalrådet Jan Sahlén (S) på stora trumman i december 2019 efter att ha tittat närmare på ekonomin.
Enligt hans beräkningar ”dumpades” minst 57 personer i Kramfors 2017–2019.
– De aktuella kommunerna tillsammans har sanerat sina sociala budgetar med minst 1,6 miljoner kronor per år genom att deportera kostnaden till Kramfors kommun, säger Jan Sahlén.
– Under förevändning att man löser bostadssituationen för de utsatta personerna deporteras dessa till socioekonomiskt utsatta kommuner. Man deporterar personer, socialt ansvar och ekonomiskt ansvar.
Hans stridsrop lyckades väcka civilminister Lena Mickos intresse som efter ett möte med ett flertal andra kommuner som också kände sig drabbade tillsatte en utredning som väntas bli klar i november 2020.
Jan Sahlén pekar ut Solna och Sigtuna som två av de största ”dumparna”:
– Från januari till maj 2019 flyttade totalt 18 socialt utsatta till Kramfors. 14 av dessa kom från Solna. Mellan maj och oktober samma år tillkom ytterligare nio personer, då främst från Sigtuna.
I både Solna och Sigtuna är arbetslösheten jämförelsevis låg och skatteintäkterna goda. Båda kommunerna har även lyckats pressa ner kostnaden för försörjningsstöd de senaste åren.
2017 till 2019 minskade utgifterna med 2,5 miljoner i Solna och med cirka 6 miljoner i Sigtuna.
Samtidigt som de ökade med fem miljoner i Kramfors.
Kramfors är en glesbygdskommun som dränerats på folk och lever på marginalen. Eller till och med under. År 2019 redovisade Kramfors ett minusresultat på 48 miljoner. Året innan var siffran minus 52 miljoner.
Mikael Brant-Lundin är Sigtunas förvaltningschef för utbildning och arbetsmarknad.
Han ser Sigtunas minskning av försörjningsstödet, från 33,8 miljoner till 27,9 miljoner på två år, som resultatet av en lyckad kombination av god arbetsmarknad och bra kommunal arbetsinsats. I Sigtuna kommun finns det relativt gott om jobb som inte kräver särskild högskolekompetens, som till exempel inom restaurang. Och kommunens coacher har bidragit genom att arbeta aktivt för att hitta snabba individuella lösningar för socialt utsatta i försörjningsstöd.
Särskilt prioriterat är kostnaderna för tillfälliga boenden, som till exempel vandrarhem. Det är mycket kostsamt och ingen hållbar lösning på bostadsfrågan. Istället inriktar sig coacherna på att hjälpa individerna att leta bostad – i och utanför länet.
– Vi jobbar aktivt för att minska boendekostnaderna för försörjningsstödstagare. Tillfälliga lösningar är väldigt dyrt om det blir långvarigt och vi fokuserar på att minska de utgifterna.
Hur då?
– Bostadsmarknaden är hårt ansträngd i hela Stockholmsregionen, även i Sigtuna. Men de flesta försörjningsstödtagare lyckas hitta ett annat boende med hjälp av våra coacher som fokuserar på att hitta bostäder med rimliga kostnader.
Var hittar man de bostäderna?
– Sigtuna har lång bostadskö så andra orter kan vara ett alternativ. Vi hjälper till att söka bostäder i länet, men också i övriga landet. Förutsättningarna ser ju olika ut i kommunerna och det är ett dilemma. Skulle vi ge de här individerna förtur till bostad i vår kommun skulle det bli orättvist för andra i kön. Om det då finns bostäder någon annanstans kan en flytt vara en lösning för alla.
Hur går det för dem som flyttar då?
– Min bild är att de som lämnar vår kommun och flyttar längre bort i vissa fall har lyckats etablera sig och stannar, säger Mikael Brant-Lundin.
Hur många då?
– Jag känner till att det finns vissa fall, men har ingen statistik över det.
Grundorsaken till ”social dumpning” är en ojämn bostads- och arbetsmarknad. När storstan har bostadsbrist ses glesbygden som ett alternativ. Där finns det ofta fler lediga bostäder – men dåligt med jobb. Vilket Carina Eriksson, verksamhetschef för IFO, individ och familjeomsorg i Kramfors kommun, vittnar om.
– I Kramfors har vi hög arbetslöshet. De få jobb som finns kräver ofta särskild utbildning. Alla som skickas hit är inte nyanlända, men det är de som har det extra tufft och som lättare kan fastna i långvarigt försörjningsbehov, säger hon.
Många kommuner i Hem & Hyras kartläggning understryker vikten av att utreda fördelning och ansvar av socialt utsatta mellan kommunerna. Inte minst av humanitära skäl.
– Kommunen de här människorna kommer ifrån har ofta betalat flytten för dem och för några månadshyror framåt. Men de har inget jobb. Och eftersom inte kommunen godkänner försörjningsstöd som inkomst hamnar de hos mindre nogräknade privata hyresvärdar. Men det kan vara oseriösa fastighetsägare och lägenheterna saknar den mest grundläggande standarden, berättar Doris Öhlund, verksamhetschef för IFO i Robertsfors.
– Många som flyttar hamnar långt bort från samhället, sociala förbindelser och kommunikationer. Det minskar förutsättningarna för etablering ytterligare.
Av Norrlands 44 kommuner deltog 36 kommuner i Hem & Hyras enkätundersökning. Övriga valde av olika skäl att avstå från att svara, exempelvis för att man inte ansåg sig ha tillräcklig kännedom för att kunna göra en relevant bedömning.
23 kommuner av de 36 deltagande upplever att det sker en inflyttning av socialt utsatta från andra kommuner där individen själv inte tycks vara aktiv i flytten, därav känslan av ”dumpning”. Kommunerna de flyttat ifrån har inte varit i kontakt med socialtjänsten på orten innan. Och enligt ett flertal Norrlandskommuner har de individer som sedan behövt ekonomisk hjälp vittnat om att flytten inte skett på deras eget initiativ utan att de känt sig mer eller mindre tvungna att flytta. Ingen har uppgett att de flyttat på grund av att de fått arbete på orten.
Ofta har hemkommunen stått för flyttkostnaden och betalat ett par månadshyror i förskott till den värd som förmedlat en bostad. Det handlar då om privatvärdar som inte krävt att de nya hyresgästerna har en egen inkomst. Ett kommunalt bolag, en allmännytta, kräver i regel att en hyresgäst kan uppvisa en inkomst för att få hyra bostad. Endast försörjningsstöd räknas inte som inkomst.
De nyinflyttade som inte lyckas hitta ett jobb behöver den nya kommunens stöd och hjälp ekonomiskt.
Härnösand, Skellefteå, Umeå, Kramfors, Sollefteå, Robertsfors, Storuman, Ragunda, Pajala, Kalix , Haparanda, Överkalix, Övertorneå, Boden, Ånge, Luleå, Arvidsjaur, Bjurholm, Sorsele, Örnsköldsvik, Nordmaling, Bräcke och Vännäs.
Härnösand:
”Senaste året har en större inflyttning än normalt skett till Härnösand av hushåll med pågående försörjningsstöd från andra kommuner.”
Umeå:
”Vanligtvis bor individen tillfälligt hos någon privat person, i vissa fall oseriösa privata hyresvärdar. Oseriösa på det sättet där vi ser ockerhyror och andra problem. Det kan handla om personer som äger fastigheter som hyr ut dyrt och kanske inte alltid i bästa skick.”
Kalix:
”I Kalix och några andra kommuner förekommer det att en större kommun erbjudit att betala tex 3 månaders hyra om man väljer att flytta från kommunen och bosätta sig och skriva sig i Kalix kommun.”
Boden:
”Personer som bosätter sig i ytterområdena och flyttat hit utan arbete har mycket svårt att stå till arbetsmarknadens förfogande”…”Allmänna kommunikationer har begränsade turer och saknar man bil och körkort har man i praktiken svårt att bli självförsörjande.”
Ånge:
”Vårt bostadsbolag, ÅFA, har haft många påringningar från socialtjänster söderifrån som letar bostad till ”klienter”. På frågan hur hyra skall betalas så svarar de alltid att det skall ske genom socialtjänsten i vår kommun.”
Storuman:
”En man, från en större kommun längst ner i Sverige, utan minsta anknytning till Storuman, kom hit. Socialtjänsten där hade ordnat tillfälligt hyreskontrakt i en gammal villa långt bort och gett honom förskott på några hyror. Han kunde inte svenska, saknade körkort och visste inte själv varför han hamnat här. Jag kontaktade hemkommunen och ifrågasatte starkt deras agerande. För ett par veckor sedan dök han upp igen. Han sa att han tvingats upp igen av socialtjänsten i hemkommunen. Han hade ingen som helst önskan om att bo här.”
Sollefteå:
”Ja, det sker en inflyttning av socialt utsatta personer till vår kommun. Dock i mindre omfattning än grannkommuner. Det är ett problem av två skäl. Det första är att de personer som tvingas hit vill egentligen inte vara här. Att bli placerad någonstans utan att man själv förstått varför eller var man ska är ett problem. Ingen hänsyn tas till personernas behov utan för många kommuner handlar det om att bli av med en individ som kostar för mycket för den egna kommunen. Det andra är att det innebär högre kostnad för kommunen då personerna inte kan försörja sig själva. Det innebär att kostnaden för bland annat ekonomiskt bistånd ökar. Det i sin tur leder till att kommunen måste omprioritera från andra välfärdssektorer till ekonomiskt bistånd vilket skapar motsättningar.”
Robertsfors:
”Ja det sker en viss inflyttning till kommunen av socialt utsatta personer. Personer som har haft en längre kontakt med socialtjänsten avseende främst ekonomiskt bistånd. Vissa flyttar in hos oseriösa fastighetsägare som dom fått kontakt med via ex sociala media. Ibland är dessa bostäder inte tjänliga och kan sakna den mest grundläggande standarden. Den kommun dom kommer ifrån har beviljat flyttbidrag samt en första månadshyra. Det har kommit personer som fått lov att folkbokföra sig på annans adress eller enbart på kommunen”… ”För en liten kommun är det kännbart ekonomiskt att få inflyttade som har sociala problem och befinner sig långt från arbetsmarknaden. Det är också en etisk fråga hur vi ser på socialt utsatta och kommunens ansvar att ta hand om dom och ge förutsättningar i den egna kommunen. Det här är ett problem som det är bra att man belyser och det vore önskvärt med en tydlighet som ska gälla nationellt.”
