Nu vågar Anastasiia bjuda hem sonens kompisar igen
Varken Anastasiia eller hennes son Viktor har kunnat slappna av hemma det senaste året.
De har tassat runt och varit medvetna om varje ljud som kan tänkas störa grannen.
Grannen har nämligen ringt störningsjouren flera gånger: När Anastasiia och sonen borstat tänderna, när hon duschat eller när sonen Viktor haft kompisar på besök.
Tandborstningen och barnens lek resulterade i två störningsfakturor från hyresvärden Mitthem. Totalt 2 400 kronor.
Den första räkningen, efter tandborstningen, kom som en total överraskning, ingen hade ens ringt på hennes dörr och sagt att de stört någon.
Men Anastasiia betalade, eftersom hon var rädd att få en betalningsanmärkning annars.
Hot om uppsägning
När en hyresvärd skickar en störningsfaktura får hyresgästen automatiskt en ”uppmaning om att vidta rättelse” och en varning om uppsägning. Mitthems hyresgäster blir dessutom spärrade från bostadskön i två år. Enligt hyreslagen informeras också socialtjänsten om varningen.
Anastasiia upplevde det hela som mycket obehagligt.
Den andra fakturan kom efter att Viktors kompisar varit på besök. När pappan skulle hämta sina barn klockan halv åtta på söndagskvällen stod de vuxna och småpratade en stund i hallen. Då ringde en väktare på dörren.
– Vi förstod ingenting. Jag var hemma hela tiden när barnen var här och de lekte inte vilt. Tvärtom eftersom de varit ute hela dagen och gjort av med en massa energi, berättar Anastasiia.
Nu tyckte hon att Mitthem gått för långt.
– Hur ska man egentligen bete sig i sitt hem? Var går gränsen?
Ingen annan granne hade hört något
Det visade sig att det var en och samma granne som ringt in klagomålen. När Anastasiia frågade sina andra grannar var det ingen som sa sig ha blivit störd. Inte någon gång.
Anastasiia vände sig till Hyresgästföreningens jurist William von Wendel som hjälpte henne att bestrida fakturan.
Han ansåg att Anastasiia hade alla skäl att ifrågasätta den så kallade störningen.
– Det är oskäligt att en hyresgäst per automatik ska betala för störningsjourens utryckning, enligt von Wendel.
Mitthem ville inte släppa kravet mot Anastasiia och gick vidare med en stämning i tingsrätten.
Men Anastasiia hade lagen på sin sida och fick rätt mot hyresvärden.
Rätten ansåg helt enkelt inte att Anastasiia och Viktor hade varit störande.
Och då kan bostadsbolaget inte heller kräva henne på pengar för störningsjourens utryckning.
Enligt hyreslagstiftningen ska boende i flerfamiljshus kunna tåla en del ljud från grannarna. Störningen ska vara allvarlig för att räknas. Och när det kommer till barns lek är ribban hög. Dessutom tar inte lagen någon hänsyn till en enskild grannes känslighet eller nattarbetare som behöver sova på dagtid.
Anastasiias juridiska ombud William von Wendel tycker att det är något som Mitthem bör känna till.
Och han kommenterar domen så här i ett mejlsvar:
– Tingsrättens dom är väl formulerad och slår vakt om en viktig hyresrättslig utgångspunkt vid störningar. Alltså att normalt förekommande ljud, som exempelvis ljud från barns lekar, tidigt på kvällen i ett flerfamiljshus inte är en störning i hyresrättslig mening. Att skadeståndsskyldighet inte föreligger för sådana ringa och tillfälliga störningar borde vara uppenbart för Mitthem.
Olika bedömningar
William von Wendel har företrätt många hyresgäster i störningsärenden och bestridit ett flertal störningsfakturor han ansett vara orimliga.
Exempelvis när Stefan Frankel krävdes på pengar för att ha orsakat en störning när han ramlade från en stol i köket och svimmade av. Stefan höll på koka ägg och under den tid han var omtöcknad kokade vattnet bort och utlöste brandlarmet.
Den gången erkände Mitthem att Stefans störning inte var med uppsåt, att de gjort fel och rev räkningen.
En annan störningsfaktura utfärdades när en granne tyckte att barnkalaset bredvid blev för högljutt.
Även denna gång drog Mitthem tillbaka kravet.
– Där blev det också fel och de behövde inte betala. Securitas borde inte ha lämnat ett varningsbrev eftersom det rörde sig om barn och de räknas inte som en ”störning”, medgav Mitthems boendesamordnare Elisabeth Locklund då.
Därför är det något förvånande att Mitthem tog strid mot Anastasiia.
Tänker inte överklaga
Innan förhandlingen i tingsrätten sa boendesamordnare, Satu Grönwall, att de förlitade sig starkt på vaktbolagets kompetens.
– Det här är utbildad personal, som vi har förtroende för, med befogenhet att avgöra om ett klagomål ska tas på allvar eller inte.
När Hem & Hyra ställer frågan idag, efter domen, varför Mitthem valde att processa om störningsfakturan, säger Satu att det bara rörde sig om att få betalt:
– Hyresgästen hade bestridit fakturan och då är tingsrätten den rätta instansen.
Hon konstaterar sedan helt kort att tingsrätten gjort sin bedömning och att avgiften därmed inte ska betalas.
Hur tänker ni framledes kring tex om en och samma granne ringer, bör man inta en mer kritisk hållning då? Med tanke på att lagen inte tar hänsyn till särskilt känsliga grannar.
– Vi agerar kritiskt redan i dag ifall det har varit upprepade anmälningar och vaktbolaget aldrig hört något, säger Satu Grönwall.
På frågan om vem som gör bedömningen om en störning är rimlig eller inte får vi inget direkt svar.
– Vid konstaterad störning skickas en faktura av Mitthem i enlighet med hyresavtalet.
Kommer ni överklaga domen?
– Nej.
För Anastasiias del har det aldrig handlat om pengarna. Hon har velat veta var gränsen går för att ha något att förhålla sig till i vardagen.
– Det är psykiskt påfrestande att aldrig kunna slappna av. Jag har känt mig så ledsen eftersom jag verkligen tycker om att bo här. Det är jättefint, nära naturen och med balkong. Men det har varit svårt att uppskatta boendet på sista tiden på grund av det här.
Ska du fira nu då? En fest kanske?
– Ha ha. Nä, det är det nog inte läge för. Men min son kan få ta hem sina kompisar nu i alla fall.
”När hyresgästen använder lägenheten skall han se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas.”
ur Jordabalken 12 kap 25§
