Nyskild och på jakt efter en bostad – här står 1 763 personer i kö till en trea
Det är annandag påsk och jag ska separera. Ta ut skilsmässa. I journalistikens namn. I verkligheten är jag ensamstående sedan flera år. Den gången blev min bostadsräddning en hyfsad lön och nybyggnation, men då fick jag och mitt ex också bo ihop i över ett halvår. Det var jag som skulle flytta, han bo kvar. Men hyreshuset som byggdes ett stenkast bort blev aldrig klart och inflyttningsdatum sköts upp gång på gång. I vardagsrummet växte mina högar med kartonger innan flyttbilen till slut kom. Det blev en svindyr trea för mig och mina två barn. Där bor vi fortfarande kvar även om hyran gräver ett plågsamt hål i plånboken varje månad.
Nu gör jag om processen. Jag ska leta varje dag i landets fem största städer. Kartlägga lägenhet för lägenhet, hyror och kötider. Genom mitt alter ego: undersköterskan, landets allra vanligaste yrke. Jag (som undersköterska) har en snittlön på 29 000 kronor före skatt och vill ha en trea. I antingen Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala eller Linköping. Går det att hitta en lägenhet när man är nyskild och desperat?
Här kan du läsa hela granskningen: Paniken efter skilsmässan: Marika, 31, fast i bostadsfällan ”Tvingades leta när jag mådde som sämst”
Kommer 26 år för sent
Det finns korttidskontrakt. Kan jag tänka mig ett tillfälligt boende fram till årsskiftet? Man har ingen trygghet, inget besittningsskydd och kan åka ut på gatan när som helst. Är det kanske bättre än inget? En trea i Eriksberg i Uppsala hyrs ut så. Men ettan i kön anmälde sig år 1998. Jag kommer 26 år för sent.
Höga inkomstkrav sätter stopp
En privat hyresvärd kräver 32 500 kronor i månadsinkomst – efter skatt – av den som ska hyra en trea i Hyllie i Malmö – ett nyexploaterat område mest känt för tågstationen mot Köpenhamn, köpcentrat Emporia och blåsten. Hyra: 13 000 kronor. Antal sökande: 55. Mitt undersköterske-jag är inte en.
35 år i kön för ett korttidskontrakt
En trea i Limhamns sjöstad kostar 15 500 kronor. Men inte nog med det. Man måste ha ut över 31 000 kronor i månaden och man får inte se den före inflyttning. Det känns orimligt nu men i verkligheten skrev jag faktiskt på kontraktet innan jag hade sett lägenheten som jag bor i nu. Ibland har nöden ingen lag.
Marbodalkök och vitvaror från Bosch – varje bostadssökandes dröm…
Det är fler än jag som drömmer om att få bo i en trea i Vasastan i Stockholm. Jag hittar ett korttidskontrakt där man saknar normala rättigheter som hyresgäster och med kort varsel kan bli tvungen att flytta ut. Ändå har den som står etta i kön köat i 35 år. Någon visning är det inte heller.
Längst kötid till billiga lägenheter
Det snöar igen. Igår trodde jag att treorna i Bromsten i Stockholm var dyra. Vad lite jag visste på den tiden. Idag annonserar kommunala Svenska bostäder ut treor på Södermalm för 20 000 kronor i månaden. Den som har stått längst i kön anmälde sig för 32 år sedan. Det har gått nästan sextio år sedan socialdemokraten Tage Erlander gav sitt klassiska råd i tv till ett ungt par i Stockholm som ville gifta sig men saknade bostad och pengar. Han tyckte de skulle ställa sig i bostadskön. Då var kön tio år i Stockholm och intervjun har hånats åtskilliga gånger genom åren och lyfts fram som ett klassiskt exempel på hur långt politiken står från verkligheten. Frågan är om något har blivit bättre sedan dess?
Åh sicket mys – 2 000 kronor i hyreshöjning
Mitt privata jag får en redig bajsmacka av min verkliga hyresvärd. Tre månaders retroaktiv hyreshöjning är 2 000 kronor jag inte har. Som grädde på moset är 1 290 personer anmälda i kön till en trea på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Hyran är 12 900 kronor. Det är en fullständigt sjuk bostadsvärld vi lever i.
Ställ dig i bostadskön – nu!
Göteborg flyger lite under radarn. Bostadsförmedlingens kö är inte lika transparent som i andra städer. Jag ser min kötid och antalet anmälda till varje lägenhet. Men det är också allt. Jag vet inte hur länge ettan har stått i kön. Snitthyrorna är lägre här än i de andra städerna men söktrycket enormt på lägenhet efter lägenhet. Jag får plats 119 av 119 till ett korttidskontrakt på Frölunda torg. Plats 227 av 232 på Norra Hisingen. Allt känns deppigt. Men så trillar jag över en lägenhet som väcker mitt hopp. Ett nybygge i Angered är det kort kö till. Bara en handfull sökande till varje lägenhet. Skälet är inkomstkravet. Det är inte skyhögt, men det stoppar en undersköterska. Igen.
Det har gått en månad. Jag har letat bostäder varje dag, vardag som helg, i flera timmar. Nu är det över. Mitt råd till mig själv och alla undersköterskor där ute: skaffa dig ett fuck off-kapital, bli aldrig ekonomiskt beroende av någon annan (jag vet det är år 2024 men det måste ändå sägas) och ställ dig i bostadskön – nu. En attraktiv trea, med rimlig hyra och ett tryggt område, kan ta trettio år att få.
- Vi registrerar oss hos bostadsförmedlingarna i landets fem största städer: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping. Varje dag, vardag som helg, går vi igenom alla bostadsköer.
- Vi letar efter en trerummare i respektive stad och lägger timmar varje dag på att leta och söka en lägenhet som vi föreställer oss att en desperat nyskild också skulle göra.
- Vi tänker oss att vi är en undersköterska i hemtjänsten, landets vanligaste jobb, med en snittbruttolön på 29 000 kronor och två barn. Vi letar efter en trerummare.
- Metoden är ett sätt att runda den officiella statistiken och i stället iklä oss rollen som en vanlig bostadssökande. Det ska vara så nära verkligheten det bara går. Finns det en väg framåt via landets största bostadsförmedlingar och bostadsköer?
- Vi samlar information om kontrakts- och lägenhetstyper, hyresnivåer, kötider och hyresvärdarnas krav som inkomst och skuldfrihet.
