Kvinnor bor störst – men gamla singelförbudet känns avlägset
I västsvenska hyreslägenheter är det äldre, ensamma kvinnor som bor störst. Speciellt i Skara, där kvinnorna bor på i snitt 73 kvadratmeter. Samtidigt bor många barnfamiljer väldigt trångt, visar Hem & Hyras granskning av 38 västsvenska kommuner.
Att kvinnor bor större än övriga invånare är inget nytt. Micael Nilsson, expert vid Boverket, berättar att historiskt sett har detta varit ett bekymmer för politikerna. På 1950-talet ansågs problemet så stort att det fanns förslag om att förbjuda ensamma kvinnor att hyra lägenheter. Det var en het politisk fråga.
– Syftet var att ge lägenheterna åt barnfamiljer, säger Micael Nilsson. Förslaget gick aldrig igenom, men det sågs nästan som omoraliskt av en kvinna att bo ensam i en lägenhet.
Det fanns också skatter som styrmedel för att få kvinnor att inte bo ensamma i lägenheter, och därmed ta plats från familjerna. Fastighetsägare byggde till och med hyreshus med uthyrningsrum, för att ge kvinnorna mer lämpliga bostäder än hela lägenheter, och för att blidka politikerna.
Micael Nilsson säger att det inte är konstigt att fördelningen av lägenheter ser ut som den gör. En äldre kvinna som blir änka, bor kvar i sin billigare, lite större lägenhet istället för att flytta till en mindre och dyrare bostad.
– Om det ska ses som ett problem att kvinnorna bor större, måste det lösas med politiska medel. Det är marknaden som styr och kvinnor kan välja att bo kvar i sin större bostad, medan barnfamiljer hänvisas till små, nybyggda lägenheter med hög hyra per kvadratmeter.
Lena Larsson, 79 år, bor i Skara. Hon tillhör dem som har lite större yta att röra sig på, hon valde att bo kvar i sin tvårummare på 59 kvadrat när sonen flyttade hemifrån. Lägenheten är dock mindre än snittet (73 kvadrat) för ensamma äldre kvinnor i Skara.
För Lena är lägenheten perfekt, förutom att hon inte har hiss. Hon tycker att två rum och kök är lagom för en ensam person. När barnen bodde hemma hade hon en större lägenhet.
– Det är bra att ha två rum och kök, speciellt när barnen kommer hem och hälsar på, säger hon.
– Det är synd om dem som inte har tillräckligt med plats, som familjer med många barn. Jag har alltid haft gott om plats och tycker att det är gott att kunna stänga sovrumsdörren.
Hon säger att de nyare lägenheterna ofta är mindre, men ändå betydligt dyrare.
– En sådan har jag nog inte råd med. Och det här är ett trevligt och lugnt område, så jag bor kvar så lägen jag kan.
Micael Nilsson ser en trend i att nybyggda hyresrätter blir allt mindre, på grund av investeringsstöd som gynnar små lägenheter i höga hus. Medan villorna blir allt större.
– Idag byggs ju knappast några små villor, på 70-90 kvadratmeter, som det gjordes tidigare. Nu är det betydligt större byggen. Rör man sig i nybyggda villaområden ser man väldigt stora hus, säger han. Villorna har vuxit kvadratmetermässigt under senare år. Och hyreslägenheterna blir allt mindre.
– Förr byggdes ofta några större lägenheter även i miljonprogramshus, som paradvåningar. Det var ett sätt att blanda boendet och minska segregeringen. De stora paradvåningarna tilltalade andra grupper av hyresgäster.
– Men det görs inte alls idag. Jag ser en fara i att vi håller på att upprepa misstagen som gjordes i miljonprogrammen, att vi bygger in en segregation i stället för tvärt om, säger han.
